Första barnet - BF Mars 2014
Efter att ha varit hela slut, sovit till och från hela dagen.. känner absolut inte igen mig själv, lägenheten ser ut som ett hej-kom-och-hjälp-mig och jag bara ligger och tittar på ..
Jaja, jag har också känt att bebisen inte rör sig på samma sätt. Från att ha vaknat minst 1 gång per natt av sparkar och sammandragningar och behov att kissa! På kvällen kände jag inte speciellt mkt, tänkte kanske att flickan är trött, så vaknade jag i tisdags utan att ha vaknat och inget behov av att kissa, och bebisen säger INGENTING. Jag och sambon lyssnade med dopplern, hjärtat hördes *puuh*
Men morgonen fortsatte det, hon säger ingenting, inte ens en liten knuff.. provade med kallt vatten och ingenting...
Tänkte då att kaffet kanske får henne att piggna till, ingenting.. blev faktiskt orolig, ringde bm, hon sa "åk in på förlossning" vilket jag då gjorde. CTG undersökningen såg jättebra ut och alla prover var bra, hon var fortfarande inte helt fixerad.
Men vad jag än idag känner är att hon fortfarande inte är igång på det sättet som hon var innan. Det kan gå hela förmiddagen innan hon ger sig till känna.. bm sa att vissa barn rör sig mindre helt enkelt..
När läkaren var klar så sa jag : "Jahapp då var det bara 18 år kvar", läkaren skrattade och sa att det är längre än så...
Sen kan jag inte säga att jag mådde speciellt bra när jag läste vad som hänt Anki, jag beklagar verkligen sorgen för dig vännen och att du hittar styrka igen och kämpar vidare!