Första barnet - BF Mars 2014

Det är troligtvis så att de frågade mest för att intressera sig för vem han är. Tror verkligen inte att ni behöver vara oroliga! Det ser betydligt sämre ut att höra av sig senare,precis om att man medvetet undanhållit något. Låt det bara vara och håll tummarna för att han får jobbet bara!!

Vad roligt att han blev utvald! Om han svarade nej på frågan "Har du barn?" så gjorde han inget fel. Han ljög inte, eftersom ni inte har barn än (även om det finns ett på tillväxt i dig). Dessutom, som någon annan skrev, är det inget man ska fråga på en intervju då ingen på arbetsplatsen har med det att göra. 

Min kille har precis fått ändrade arbetsuppgifter och som han skrev beskrev det "tagit två steg bakåt i kärriären". Från att ha suttit i ledande positioner på företaget jobbar han nu på i stort sett samma "nivå" som han startade på för fem år sedan. Detta trots att chefen uttryckt att han vill satsa på min kille. Vi tror båda att det har med att han ska bli pappa att göra. Det går inte att bevisa men känslan är den. Nu påverkar det inte oss jättenegativt (min kille kommer nog att fortsatt trivas med arbetet och har dessutom kvar sin gamla lön) men själva grejen känns tråkig. 

Om han blir kallad på ytterligare en intervju så kan han köra med öppna kort, dock är det ingen poäng att prata om sådant som inte frågas om. Han behöver inte berätta att han ska bli pappa. På en arbetsintervju ska fokus ligger på det som hör arbetet till, inte på det personliga planet - även om arbetsgivaren försöker småprata/lära känna den intervjuade...

Jag är arbetsgivare, och frågar absolut inte om de har barn under intervjun. så han gjorde helt rätt! Samtidigt så är man inte dum om man är runt 25-35 och inte ha barn, så finns ju chansen att det blir.

Blir han vidare så hoppas jag verkligen inte att arbetsgivaren tar upp barnfrågan igen. Gör han det så får din sambo fråga varför arbetsgivaren undrar. För det är inte direkt relevant. Bättre att prata om arbetet, uppdraget, lönen, varför han skulle passa det yrket bäst :)

Emmlala: jag hade samma, oförändrat sf-mått. Det visade sig vara så att barnet lagt sig tillrätta med huvudet långt ner redan i v 28 och då gav inte sf-måttets siffror någon rättvisa.

Längtanefterlilladig: oj vad jag känner igen mig! I augusti var jag på intervju för drömjobbet. Fick inte frågan men var ju precis i början av graviditeten. Jag hade sjuk ångest, vill så gärna vara helt öppen. Men att inför tre människor som inte var familj berätta om en graviditet som inte så många visste om var inget jag kände passade in. När sedan chefen ringde och erbjöd mig jobbet så berättade jag där och då. Alltså efter intervju men innan papper skrevs på. Det kändes som en ok medelväg. De är mycket förstående och hur gulliga som helst så min oro var antagligen helt obefogad. Så jag tycker inte att han ska låta intervjun färgas av ett sådant tillkännagivande. Han är en man i fertil ålder, att bli förälder är något som en arbetsgivare måste ha i åtanke att en anställd kan bli. Dessutom är det inte många föräldradagar han hade tänkt vara hemma, jag tror det är helt lugnt. Jag däremot har ju verkligen testat nya jobbets tålamod. 11 dagar var jag där (hade lång uppsägningstid på förra jobbet) och har varit hemma efter det... :(

Har någon varit på föräldrautbildning och i så fall vad tyckte ni?

Japp. Trevligt att träffa andra i samma sits. Det BM tog upp hade jag redan läst MEN bra med repetition. Vi pratade allmänt i gruppen om frågor som dök upp. Mest om förlossningen.

Oj va snabbt ni svarade. Tack snälla goa ni för era kloka svar. Får alltid så bra svar här. Jag läste upp alla inlägg för min man nu & han tackar för råden & han har bestämt sig för att inte säga något om bebisen fören alla papper är påskrivna. Man får va lite fräck i dagens samhälle. Det är hans absoluta drömjobb & att KANSKE bli nekad pga pappaledighet vågar han inte riskera. Så nu är vi både klokare & lugnare

Ja, jag var i torsdags (del 1) och ska dit i morgon igen (andra och sista delen). Förra veckan var det fokus på förlossning och denna vecka är det livet efter förlossningen som gäller. Vi är åtta par. Utbildningen gjorde att allt kändes mer verkligt och att jag fick info på ett annat sätt än tidigare. Det är bra att höra saker flera gånger för det går inte att ta in allt på en gång. Dessutom är det svårt att komma ihåg sånt som inte är relevant (som exempelvis att i vecka 10 höra hur sammandragningar känns eller hur brösten kommer att börja läcka) - det är liksom inte där man är just då). 

Jag är glad att vi går utbildningen. Min sambo likaså. Som sagt, det blir mer verkligt och eftersom man diskuterar i gruppen och hör andras tankar dyker det upp saker man själv inte tänkt på eller läst om. 

Har ni alla ett UL till? Jag vill också!

Jag tänkte precis skriva detsamma. Är det standard med ett UL nu? Jag har inte gjort sen v.19.