Första barnet - BF Mars 2014

Jag hade sfmått 28 i v 33. Bebis låg då fixerad sedan v 28. Magen är tydligen mindre då eftersom bebis ligger så långt ner.

Mitt sf-mått hade inte ändrats efter att bebis fixerat sig. Det låg på 31 både i v. 32+6 och i v.34+6. BM sa att det beror på att bebis nu är fixerad. Så det är nog ingen fara :). Sen skall ju måttet ändras fortsättningsvis men det var inget konstigt att det var samma :).

Är det bara jag som upplever att bäbisen inte alls är lika aktiv som alla andras här? Känner tydliga rörelser varje dag. Men sällan magen "rör på sig" och börjar bli orolig att nått inte är bra :(

Ser att ni är en del som har låga sf mått, medan mitt problem är tvärtom. Min bäbis ligger över översta kurvan och även det ger mig mycket oro och ångest.

Skall vara helt ärlig mot er ang. min längd, men det är väldigt känsligt för mig då jag blivit mobbad för det hela skolgången och även idag får höra spydiga kommentarer.

Jag är bara 145 cm och har alltid trott jag skulle få en lite mindre bäbis, och min man är bara 172 cm så jag förstår inte hur vår pyris har börjat klättra över översta sf måttet. Jag är livrädd att han/hon inte är frisk och att det blir en mer riskabel förlossning om barnet är större än normalt, när jag är så liten.

Där jag bor så får man inte KS bara för man är orolig eller barnet är stort. De är väldigt hårda med de reglerna och knappt tvillingfödsel får KS om de ligger rätt.

Blev ett ledsamt inlägg, men kände jag behövde pratat av mig och tack för ni lyssnar :)

Bara för att SF-måttet ligger högt behöver inte bebisen vara så stor, lika så när det är tvärt om. Hur bebisen ligger och hur mycket fostervatten du har spelar också in. Men jag förstår din oro!

Just det! Har också hört att amningskudde och babynest är skönt att ha med till förlossningen. :)

Listan växer..:)

Kucke. Kan du inte be BM om att mäta bebis vid ett ultraljud? Precis som andra sagt så innebär inte ett högt sf-mått automatiskt ett stort barn. Prata med din BM om din oro.

Vad bm sa så var inte bebisen fixerad ännu, låg som en ostbåge med huvud och fötter neråt. Bm ringde nyss och sa att hon konsulterat med läkaren och att de ska göra ett tillväxt ultraljud. Får en tid antagligen nästa vecka. Hon sa att det inte var akut men att de ville kolla upp det. Det är tur att han rör sig så mycket, annars hade jag varit desperat nu...

min mamma är 1,62 och när hon väntade mig hade jag en egen kurva som gick ganska högt över övre kurvan sen de började mäta. Jag föddes bf+19 och var då 52 cm lång och vägde 4170g. Bm sa att det inte fanns plats för mig att växa uppåt utan utåt och därav det höga sf-måttet. Hade inte jag blivit så överburen hade jag nog varit lite mindre. Så jag hoppas det är lite samma sak för dig. Stor mage men helt normalstor bebis!

Hur tänker ni kring amning? Det är ju ett ämne ibland diskuterad ganska hett.

Jag tänker amma och försöka så gott jag kan om det skulle börja krångla, är envis av mig så ger inte upp i första taget. Kan tänka mig att pumpa och mata med flaska mellan amningarna om det skulle behövas. Har nog ingen direkt ståndpunkt i att amma eller inte amma utan tycker man gör det som känns bäst för en.

Tycker dock att amning verkar så mysigt och härligt när det funkar, så ser fram emot det. Men skulle det visa sig att jag inte har så mycket mjölk, att det gör för ont eller något annat krångel så hoppas jag att jag inte kommer ge mig själv skuldkänslor för det. Utan gå direkt till ersättning eller pumpa isåfall.

:) Hur tänker ni andra?