Första barnet - BF Mars 2014

Va härligt för dig att du kommit så långt som vecka 12. Gjorde du ett VUL?För du hade blödningar eller hur var det? Jag har samma som du att jag kan bli äcklad av något & då triggar det igång att jag spyr. Skönt att du mår bättre nu!

Jag trodde aldrig att jag skulle komma så långt som jag gjort i graviditeten.. Men det går ju fort när man sedan ser tillbaka. Jag var ju nyss i v9 känns det som ju..!

Det var bara lite rosa på pappret en gång så vi lät det va. Än så länge har jag inte gjort något ul. De enda tecknen på att jag är gravid är ju hcg:t, symptomen och mensen som är borta.. Blir ju ändå lite nervös för det.. Verkar som att de flesta gjort vul eller kommer göra. Jag får inte se den lill* förän rul.

Det är inte vanligt att göra VUL. Det är väl mest att vi som gjort det har kanske haft problem. Eller som jag då har varit barnlös så många år & då kollar se upp en lite extra. Härligt att veckorna gått så fort. I början längtade jag till att passera vecka 6, sen vecka 8 & nu vecka 12. Har mina delmål. Är du i 12+0 nu eller?Jag är 9+4.

I de landsting det alla erbjuds kub är det vanligt eftersom man gör ultraljud då. Här i Norge erbjuds detta endast till kvinnor över 38. Däremot verkar många bekosta tidigt ultraljud privat. Känns länge att vänta till v18 men blir antagligen så.

Okey, jag gjorde ett vul förra graviditeten då jag fick mf bara.. Har aldrig sett ett litet friskt foster i mig med ett tickande hjärta och efter missfallet är det så svårt att tänka att det faktiskt finns ett hjärta där som slår..

Jag är i v11+2, lite olika hur man räknar.. hehe :) Det skiljer ju inte så mycket mellan våra graviditeter ändå :)

Är rätt så nere, inga svullna bröst eller ömma som dom har varit till och från.
Blödde igår och även idag och oroar ihjäl mig, vet i fan hur jag ska kunna känna mig till freds tills jag ska göra nästa VUL.
Har ju inga direkta symtom som alla andra här och det gör mig ännu mer NOJIG!
Håller mig borta här ifrån, orkar inte läsa mer...
Jag blir mer och mer knäckt.
Kanske tar det här död på mig eller så gör det inte det.
Vågar inte hoppas längre....
Kanske lika bra och avboka allt!!!            

Flowers: Jag vet hur du känner men ta ingenting för givet innan du vet hur det är. Jag fick MA i min förra graviditet tidigare i våras och sedan blödde jag två dagar med en veckas mellanrum i nuvarande graviditeten och var helt säker på att jag fått missfall igen, tyckte inte heller att jag hade några symtom och tänkte avboka VUL och inskrivningen. Men eftersom jag redan hade bokat VUL gick vi och fick då se ett tickande hjärta och allt såg bra ut. Vips så var alla symtom tillbaka också, man INBILLAR och INTALAR sig så mycket. Jag har knappt nägra sympton v.7-v.9 och nu (v.11+0) börjar jag plötsligt få mer illamående, men mår superbra jämfört med många här inne. Så alla graviditeter är olika och ta inte ut något i förskott förrän du har det svart på vitt! Kram

Jo, jo men jag har blod i flytningarna, därav min hopplöshet och min ENORMA ORO!
Trots blödningen igår (har fortfarande) så såg läkaren en hjärta som pickade men jag är hypernevös.
Min högsta önskan är att allt ska gå som det ska.
Oron dödar mig!
Vill bara att nått säkert kort i min hand, få SPY massor och inte ha blödningar.
Vad som helst, bara jag får ro...
LIVRÄDD att förlora den lille parveln och vad jag förstått så spelar det ingen roll hur många VUL jag än gör.
Dagen efter kan det vara kört, enl. läkare och barnmorskor. 
Bara att försöka att ta det lugnt men det är så svårt när jag grinar mig igenom varje dag.
Känner att jag avbokar allt!
Vågar ingeting längre.
Nått säkert kort i min hand som visar att allt är bra!
Nu hoppas jag att bebisen fortsätter att utvecklas och att hjärtat pickar på nästa VUL OM jag ens vågar gå.
Är så rädd så jag har dödsångest.
Försvinner det här från oss så kommer jag nog inte orka leva med                              

Jag ska också göra ultraljud (KUB) nästa torsdag! Hoppas att vi båda får se små pigga bebisar sprattla runt där inne!

Jag har inga symptomer alls häller mår precis som innan! Dina "små" blödningar kanske beror på att din kropp är extremt stressad över din oro, försök slappna av och be om hjälp nu av en kurator eller psykolog!