Längtanefterlilladig skrev 2013-08-14 11:23:09 följande:
Jag har mått lite små illa sedan jag fick veta att jag var gravid i vecka 5. Jag kräkte en eller två gånger vecka 6-7. Sedan ingenting. Denna & förra veckan alltså vecka 8 & 9 har jag kräkt flera gånger. Bland annat nu precis då jag inte fick behålla min goda frukost. Såhär är det för mig. Svara om ni känner igen er eller hur ni känner er; Jag vaknar på morgonen & är riktigt riktigt hungrig & illamående. Inte så jag kan spy. Men magen kör runt. Måste göra frukost snabbt. Gör goda mackor med ost & marmelad & god juice. Sitter & läser tidningen. Känner att tuggorna växer i munnen men tänker på något annat. Dukar av tallriken. Känner då lukten av soppåsen eller ser matrester i diskhon. Börjar hulka. Går ut i trädgården för en nypa färsk luft. Går runt & klöker mig hela tiden. Sen går jag in igen & då känner jag hur det vänder sig i magen & jag springer till badrummet & spyr & spyr & spyr. Tills magen är tom. Frukosten är värst. Jag kan må illa under dagen. Men inte sådan kräks. Matlusten är sådär. Äter oerhört lite mat. Inte vad som helst. Sa innan att jag har gått UPP i vikt. Har jag inte. Jag hade gått ner 2 kg sedan inskrivning hos BM 29/7.
Jag har inte kräks på mornarna så mycket, har bara hänt ett par gånger. För mig är kvällen värst och oftast har det berott på att jag gått för länge utan mat innan middagen. När jag kräktes nästan dagligen var det uteslutande på eftermiddagar/kvällar och precis om du hinner man knappt svälja sista tuggan innan det vänder upp igen (ibland har jag varit tvungen att springa iväg mitt i en måltid också). Att gå in i mataffärer tål jag inte. Av de senaste fyra storhandlingarna jag har gjort tillsammans med pojkvännen så har jag inte klarat av en enda fullt ut. Tre av fyra gånger har jag gått hulkande runt och i panik letat efter närmaste toalett/papperskorg/hörn att kräkas i (men har tack och lov sluppit kräkas offentligt, peppar peppar).
Att du går ner är egentligen ingen fara, fostret tar den näring hen behöver iaf, men det är ju tungt för dig som int får någon energi. Jag vet precis hur det känns eftersom jag gick ner 3 kg på mindre än en månad. Nu tror jag att det har stabiliserats (jag har ingen våg i närheten). Jag ser iaf friskare ut nu enligt pojkvännen :)
Nu är jag i v 11 (10+3) och alla mina symptom har minskat drastiskt. Egentligen är det bara lite, lite ömhet i tuttarna kvar (och jag klämmer fortfarande på dem med jämna mellanrum för att dubbelkolla). Då och då kommer en släng av "åksjuka" men mycket mer än så är det inte.
