Första barnet - BF Mars 2014

Händelserik dag. Var först på förlossningen på samtal med läkare. Jag hade skrivit ett brev sedan innan om alla mina tankar. Så läkaren läste det. Sen pratade hon allmänt om för/nackdelar med kejsarsnitt & vaginal förlossning. Hon menar på att vaginal förlossning är det bästa för barnet om det är under normala omständigheter. Hon sa att det finns vissa risker med endometrios kvinnor. Vi tenderar att få ett längre förlossningsarbete, kanske beroende på brist i förtroende till vården eller att man spänner sig. Vi föder statistiskt sätt även lite före utsatt tid. Det kan även vara så att vi är mindre smärttåliga. Jag tyckte mest att läkaren svammlade en massa. Blev ingen undersökning utan bara ett konstaterande att endometrios inte så ka försvåra förlossningen. Hon pratade om att skriva ett förlossningskontrakt med hjälp av aurorabarnmorskan där man tillsammans går igenom vad som känns bra & dåligt. Hon lovade mig att det ska hållas extra koll på mig när förlossningen startat, mer än normalt. Vet inte vad jag kände när jag gick därifrån. Läkaren sa inte blankt nej till kejsarsnitt. Och helt ärligt så ser ju jag klara fördelar & nackdelar med både snitt & vaginal förlossning. Senare på kvällen åkte vi tillbaka till förlossningen. Denna gången för en guidad visning av hur det ser ut. Fick titta på ett förlossningsrum. Mådde illa av att bara vara där inne. HELT SJUKT att tänka att man kommer ligga där om några veckor. Vi fick titta på ett rum dit barn som förlösts med snitt eller har problem med andningen får komma. Vi tittade även in genom dörrarna till operationsrummet. Mådde också illa av att se det. Längtar så till att få se vår son men har sån ångest över förlossningen.

Alltså jag vet inte inte om jag kan påstå att det är så mycket sämre med planerat snitt för barnen egentligen. När vi var på föräldrarurbildningen var barnmorskan där väldigt anti planerade snitt för att barnet inte hinner få den "första stressen" som de får om förlossningen startar av sig själv. Barn som är födda med planerade snitt har tydligen ökad risk för fetma, depression och är mer stressade.

Till saken hör att min mamma har fött fyra barn varav tre planerade snitt. 1 för säte, 1 för ryggskott och 1 för att om man gjort två snitt måste man snittas igen. Vi är alla tre pinnsmala, väldigt glada och positiva, framförallt så har vi en väldigt hög stresspunkt. Hade jag varit mindre stressad hade jag nog inte haft någon stresspunkt alls.

Sen vill de oftast inte att man skall föda med snitt för att det kostar så mycket men jag tycker att du skall stå på dig för vad som känns bäst för dig!

Hittade denna texten. .

du inte har haft så mycket förvärkar tidigare börjar du förmodligen känna av dem nu.

Det som skiljer förvärkar från sådana sammandragningar som signalerar förlossning är att de senare oftare gör ont. Först blir magen spänd och hård, precis som vid förvärkarna, men efteråt kan en molande känsla finnas kvar. Den sitter långt ner i magen eller ländryggen och påminner om mensvärk. Men det är dock inte alls säkert att du får någon förvarning om att förlossningen är på gång.

Den erfarenhet jag har av planerade snitt är att bebisen har det lite tuffare med andningen.

Usch, oron är total nu inför läkarundersökningen. Oroar mig för att hon inte går upp som vi vill trots både amning och sondningen. Glädjen över dagens hemgång överskuggas av morgonens vägning där hon gått ner 10g:( usch och fy! Hoppas ingen av er behöver uppleva att föda för tidigt o allt vad det innebär med ett prematur bebis. (Även om hon inte var supertidigt född)

Förstår att det kan vara jobbigt! All styrka till er. 10 kg? Du menar väl 1 kg ?

Nya studier visar på att kejsarsnitt oftast medför att barn blir drabbade av astma o allergier. Också stress, dvs barnet kommer inte till världen när den är redo, utan blir 'väckt' plötsligt o dras ut, en chock sker. Plus att i en vaginal förlossning kommer barnet i kontakt med mammas bakterieflora som är väldigt viktiga för barnets tarmflora och immunförsvar. Där barn med kejsarsnitt hat visat i äldre dagar att de har ibs.

Jag o min bror blev födda med kejsarsnitt. Vi har både astma o allergier och ibs.

Jag vill inget annat är naturlig förlossning, just för att naturligt alltid är bäst för kroppen, vi är ju byggda för det. Både kvinnan och barnet, den känslan när jag har fött mitt barn o får han på bröstet kan jag inte sluta drömma om, jag tror att den känslan slår allt i världen.

Jag vill känna smärtan o jag vill krysta ut mitt barn , för jag vill känna att JAG har fött mitt barn. Plus att det är något bara kvinnokroppen kan göra som är helt fantastiskt, vill utnyttja min kropps makt och få känna mig stolt plus att det är ben utmaning som kvinno kroppen är till för att klara, dvs det mentala, smärtan o processen. Men självklart kan mycket gå fel,som allt i kroppen kan.

Men skulle något gå fel självklart så blir det ks, men skulle bli väldigt besviken.

Som ni märker så tycker jag att föda barn är fantastiskt o kan inte sluta längta. Man känner ju som sagt olika som människor i ett modernt samhälle som idag där de mesta går att göra via en annan väg.

Här kommer ett deppigt inlägg..

Måste skriva av mig lite känner jag!

Idag fyller jag år, 28 år, inget märkvärdigt alls!

Men känner mig otroligt deppig och ensam! Är trött, helt yr och slut i kroppen.. Orkar inte ens resa mig upp ur soffan och gå ut med hunden!

Känner mig helt tom i huvudet och kroppen, vill gråta, men det kommer inga tårar..

Har ingen jag kan ringa och prata med och min sambo kommer inte hem förrän 17.30 ikväll..

Tror det har varit för mycket den senaste tiden (senaste två månaderna), har inte haft tid att stanna upp och slappna av förrän nu! :S

Jag har sagt att denna månad ska jag unna mig sånt som jag sen inte kommer ha tid för..

Jag fixade naglarna, vaxat brasilianskt, igår var det ansiktsbehandling, har pedikyr och ögonfransar kvar.. får se om jag hinner :)

Vagnen och sängen har kommit!!

Jag skruvade ihop vagnen så den är i sambons verkstad och lägger upp bilden i bildtråden så snart jag kommer hem (sitter på bussen).. :D