Första barnet - BF Mars 2014

Ska du komma på magträffen förresten?
Ser att du inte anmält dig, vore trevligt om du kom!
.
Skönt att ha allt inhandlat innan bebisen anländer i hemmet.
Önskar att min man tänkte så han med.

Ja våtservetter är inte bra. Jag har jobbat inom förskolan i 7 år. Där ser man vad våtservetter kan användas till.
Ta bort märken efter tuschpennor t.ex. Barnen som har blivit torkade om munnen har ibland fått utslag också.
Tror inte ens att de parfymfria våtservetterna är bra.
Ett tips är att köpa en speciell plastlåda som tupperware har, där i kan man lägga uppblötta vanliga tvättservetter som man köpt och ha med sig när man går ut. Väldigt smart

Jag är i vecka 34+2 nu. Inte bestämt om det blir snitt eller inte. Fick aldrig något normalt svar från läkaren. Hon sa varken ja eller nej. Ska tillbaka till förlossningen nästa vecka och prata med aurorabarnmorskan igen och se vad som bestäms.

SÅ tjatigt och jobbigt att hela tiden behöva argumentera och tjata sig till sin önskan.

Ser du fram emot förlossningen eller har du några orosmoment?
Mår du bättre nu i övrigt?

Tack för tipset gällande plastlådan, smart ide. , dessutom miljövänligt. 
Vad omständigt det låter att det ska behövas pratas och pratas för att man ska vilja förlösas med kejsarsnitt, tycker att det inte borde vara så krångligt.
Vill man ha en vaginal förlossning ska man få det och vill man göra det med kejsarsnitt ska man få göra det.
Det är ju inte i medicinsk syfte man får det godkänt utan också av rädsla och har man en rädsla i grunden så är min personliga åsikt att man bör få förlösas med KS.
Stressen blir ju knappast bättre om man "måste"
Jobbigt att inte veta. 

Det går framåt här, fick en släng av en förskylning som sänkte ner mig men med hjälp av färsk pressad apelsin juice och ingefärs te med citron så repade jag mig på bara några dagar. 

Känner mig rätt så ensam i graviditeten och har ju inte stöd runt om men jag och min kille kämpar på, trots motgångar...
Tufft men vi kämpar.

Kejsarsnittet är jag nervös över, dels hur dem ska söva mig och hur våran lilla pojke ska återhämta sig.
Har ju vaknat vid en narkos förut så är så jätte pigg på att sövas men det är ett *måste*
(Här av medicinska själ.)
Smärttrösklen hos mig är väldigt låg så jag försöker rent mentalt intala mig att "bita ihop".
Jag känner att det här kommer gå bra, gäller bara för mig att vara tydlig och säga vad jag känner och tycker.

Mysigt för dig att du snart ska få din pojk i din famn. 

Idag är det en sån där grindag... Behöver knappt ha en anledning att gråta.. Tårarna bara rinner..

Köpte ett nytt bebis täcke för tyckte att täcket för spjälsäng va för stor o fluffigt.. Köpte ett täcke för vagga/vagn och deet va ju jätte litet?! Ja.. Där satt jag ogrät... Men tänkte det kanske gå bra att vika in påslakanet under. För tänker inte köpa påslakan som är anpassat till det där lilla täcket..

Har likadan dag jag med :( vi skulle montera in babyskydds basen i bilen idag och upptäckte att det inte fanns isofix spännen i bilhelvetet.. Man kan ju fästa basen i själva bältet o sen klicka i stolen men det var ju helt rackligt o hela stolen gungade när man ruckade på den. Vägrar sätta mitt barn så!!! Provade oxå att sätta fast stolen i bara bältet o de vart ju ännu värre. Har kollat runt o dom flesta såna bas grejer verkar bli lite ostabila utan isofix fästena.

Stod på parkering o tjöt en stund o nu vill jag typ bara skrota bilen

Förkrossande... ! Vad gör man?! Vi har babyskydd som sätts med bälte och det sitter.. Ha hört att mvc hyr ut plattor, vet dock inte vad det är.. Men det hjälpte paret mee deras babyskydd..

Jag ringde min sambo o frågade om jag fick uppdatera vår viaplay så jag kan titta på os och hejja fram min kusins man, fredrik Lindström. Min sambo vågade knappt diskutera det och sa bara ja :p kan inte vara lätt att leva med en känslokvinna m full av hormoner.

Ja just det, du skulle ju också få kejsarsnitt. Vad var anledningen till det? Har du fått komma på info? Ett tips är att ladda hem appen "gravid app". Där kan du gå in på "play" och kolla hur ett kejsarsnitt går till på Danderyds sjukhus. De bedövar nästan alltid med spinalbedövning, söver endast i enstaka fall. Du har fått ett datum för snitt då? I Halland snittar de vecka 39+ & borde då bli 12 mars för min del. Varit på kalas ikväll. Pratade med en tjej som fått sina 2 barn med snitt. Hon hade bara positiva saker att säga. Hon hade värkar med första barnet & upplevde det fruktansvärt. Hon sattes igång med värkstimulerande dropp. Efter 1 timme tyckte hon att hennes värkar var outhärdliga. Då var det inte ens förlossnings värkar utan latensfasen. Så hon fick av någon anledning snitt istället & det var 1000 ggr bättre. Jag vill verkligen ha ett kejsarsnitt. Ska bara försöka barnmorskan & läkaren att förstå det. Är för dålig att prata för mig själv. Och är så trött att höra att de alltid vill vända en till att försöka på en vaginal förlossning. Vad är det de inte förstår? Jag vill inte & min oro präglar mitt & mitt barns liv. Är inte bra med stress dygnet runt. Tankarna om förlossningen & hur jag ska få ett snitt kommer t.o.m när jag går upp mitt i natten på toaletten.

Jag hoppas verkligen att ni som vill ha snitt får det. Så starka rädslor ihop med en vanlig förlossning tror inte jag är en bra kombo och kan göra hela förloppet ännu mer outhärdligt. Att tvingas till ngt man inte vill, där man dessutom ska försöka vara så avslappnad som möjligt igenom den värsta smärtan, är ju liksom inte riktigt optimalt för en bra förlossning.
Jag vet ju själv hur jag känner över att jag verkligen verkligen inte vill behöva bli snittad. Det är min stora fasa över det hela. Det skulle ju visserligen komma som en akutgrej i värsta fall för mig eftersom jag kommer att försöka gå igen om en vanlig förlossning. Men för er går det ju att förplanera hur ni vill ha det och slippa detta extra orosmoment.
Håller tummarna för er =)

Jag har hela tiden känns mig ganska lugn över själva förlossningen. eller iaf mer förväntansfull än nervös ;) har ju längtat så många år efter att få vara med om en och nu är det snart äntligen min tur.
Dock har det börjat dyka upp små orosmoment som jag måste ta upp med barnmorskan nästa gång jag är där. har inte tänkt på det förrän nu den sista tiden.
Jag lider av vestibulit, men en rätt mild variant som tur är. Har sen jag var ung funderat på detta med förlossningen men då kommit fram till att det gör nog så ont ändå när ungen ska ut så jag kommer förmodligen  inte ha tid att märka av själva vestibuliten. alltså har jag inte ägnat det så mkt tanke.
Men för nån eller ett par veckor sen så kom jag juh på att dom kommer ju vara där nere och "gräva" titt som tätt för att kolla läget med hur man öppnat sig mm. Har även sett på förlossningsfilmer att dom ibland hjälper till med fingrarna att töja slidmynningen när huvudet ska ut för att det inte ska spricka. Och DET skrämmer mig otroligt mkt. Vill inte alls att dom ska dit och peta precis där =S Iaf inte det sistnämnda...
Men jag kan ju inte vara den första med vestibulit som föder vaginalt. Så dom kanske har vanan inne och vet hur dom lättast kan handskas med den.

Jag har också vestibulit, och slidkramp. Var inne på förlossningen för tre veckor sedan med smärtsamma sammandragningar. Fick då en läkare som inte alls tog hänsyn till mina diagnoser utan som gjorde en ganska tuff undersökning. Det var inte kul! Men, hoppas på bättre stöd och mer förståelse nästa gång. Många säger att vestibuliten blir bättre efter att du fött barn, det är även min förhoppning. Och så försöker jag tänka som jag gör med förlossningen i övrigt, smärtan medför något fantastiskt!

Hoppas att du kan slappna av inför förlossningen trots vestibuliten, och tala om för alla som skall dit och "pilla" att du har diagnosen ;)

Trist att det är fler som har det, men skönt att veta att man inte är ensam =)
Jag har inte hört ngt om att det kan bli bättre efter förlossning. Men det låter ju positivt! Har däremot för mig att jag läste nånstans för många år sen att det kan uppkomma hos kvinnor efter förlossning. Men jag tycker vi lyssnar på det du har hört istället =)
Under grav hittills så har jag sluppit vaginala undersökningar. Men innan har jag ju vart hos gyn lite då och då sen jag blev diagnostiserad för 12-13 år sedan, och faktiskt så har de flesta om inte alla, vart väldigt förstående. Visst går det inte komma undan med att det gör ont när dom petar rakt på "fel" ställen, men är dom försiktiga så går det ju =)
Men vad fan, detta kommer gå bra. Lite smärta har man ju inte dött av och ont kommer det göra ändå. Och så får vi ju ut ngt helt fantastiskt av det i slutändan. Längtar så mkt nu!

Tack för dina försånde ord och jag hoppas att du också kommer få en bra upplevelse utav det hela =)