anaconda

Äldre 9 Jul 17:59

10633 svar

Första barnet - BF Mars 2014

Hej! Tänkte samla oss som väntar sitt första barn Mars 2014! Jag och min man fick äntligen ett plus 4 juli efter 1år och 1 månads försök och vi har beräknad bf 16 mars 2014! Vi bor i Sigtuna norr om Sthlm och vi är båda 26 år. Välkomna och skriva av er om tankar och lägga in bilder, berätta gärna om er själva!

BF 16 Mars 2014 ❤

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-07-28 18:34
Länk till BF listan: www.familjeliv.se/Forum-2-293/m70604594.html

Länk till bild tråden: www.familjeliv.se/Forum-2-293/m70604683.html

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-10-08 21:08
Här kommer en uppdaterad tråd med vår BF-LISTA som vi lägger in oss efter vi vart på RUL: www.familjeliv.se/Forum-2-293/m71328084.html

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-01-19 22:55
Här kommer länk till oss i sthlms trakten som kan tänka sig en grav fika. Gå in och rösta på vilken dag som passar dig bäst och skriv ditt nick du har här på familjeliv.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-01-19 22:55
oj glömde länken. Haha

www.doodle.com/sb6uwr2gt2bspgbb

j3nnyy

Äldre 16 Feb 19:43

#8375

majsa88 skrev 2014-02-16 19:39:33 följande:

Jooo konstigt nog tycker jag om smärtan. Som ni sa, ett steg närmare. Får bara le då da :) haha

Hur är det med er o äta fisk? Jag ätet nästan aldrig fisk. Åt istället omega3 kapslar. Tog slut för 2 månader sen. Har dåligt samvete att jag varken ätet fisk eller kapslarna. .

Äter inte heller fisk, ibland panerad eller färdig fiskgratäng typ Findus, nångång i månaden men de räknas nog knappast som fisk haha. Har aldrig tagit några kapslar, har inte ens tänkt på de :/

Hallonpaj88

Äldre 16 Feb 19:46

#8376

carina87 skrev 2014-02-16 18:49:26 följande:

Gnällinlägg:

Min mamma ringer ofta. Mest för att höra om jag fått några förvärkar. Hon tror INTE jag kommer gå tiden ut. Hon tror INTE jag kommer hinna till mars månad. Hon tror och tror och tror. Visst, det är fint att se att hon engagerar sig, men GLÖM att jag kommer säga till henne när det är på gång.
För en månad sen (skojar inte), ringde hon och undrade hur hon och hennes gubbe skulle göra när bebisen var född. hon vill nämligen vara först (läs: före min pappa) för att träffa bebisen. Hennes gubbe måste ju dessutom ta ledigt från jobbet. Här kommer en återgivning av vårt samtal den dagen. Jag önskar jag överdrev:
Mamma: "Kan inte du ringa när ni är på väg in på förlossningen, så O kan lägga in om ledighet samma dag?"
Jag: *svimfärdig och mållös* Du skämtar?
Mamma: "nej vadå då?"
Då fick jag tuppjuck! Vad sägs om att låta BEBISEN kommer UT först! Vad sägs om att låta oss komma hem först? Vad sägs om att jag hör av mig till henne när JAG orkar ta emot besök etc.

En sak är säker, om hon ringer när det faktiskt ÄR på gång så kommer jag INTE berätta det för henne!

Åh typiskt mammor. Min mamma är lite liknande. Jag märkte att hon tog illa upp när hon varken får komma till bb eller samma dag som vi kommer hem. Hon skyller på att min lillebror o pappa kommer tjata till sig att komma men jag känner på mig att hon kommer ringa sönder oss och få mig att få dåligt samvete.

Jag kommer lämna över till min sambo om det blir så så får han säga ifrån åt mig.

Du ska höra av dig när ni orkar. På vår förlossningsföreläsning var barnmorskan jättenoga med att påpeka att inte ta emot besök förrän man orkar. Det får dom bara acceptera. Det är våra barn och dom har absolut ingenting att säga till om :)

Ziiah

Äldre 16 Feb 19:47

#8377

Jag har börjat oroa mig lite över min vikt och hälsa. Jag kanske bara är löjlig och inbillar mig en massa men läser man på om t.ex havandeskapsförgiftning så stämmer alla symptom osv på mig förutom just högt blodtryck. Jag har ju även äggvita i urinen. Blodtrycket har ökat lite under den senaste tiden men eftersom det innan var väldigt lågt så räknas det nu som normalt.

Det med vikten skrämmer mig då jag inte ätit mer/annorlunda än vad jag gjort innan, har kämpat med att få i mig det jag behöver liksom. Ändå hade jag gått upp 6 kilo på två veckor när jag var hos BM sist! Kollade lite på nätet där jag hittade en text:

Viktuppgång i snitt under graviditeten
Av praktiska skäl indelar man graviditeten i 1:a, 2:a och 3:e trimestern (tredjedelen).
» 1:a trimestern är de första 12 veckorna. Då är det rimligt att gå upp 1-2 kilo.
» 2:a trimestern är mellan vecka 12 och 28. Då är det rimligt att gå upp 300-400 gram per vecka.
» 3:e trimestern är från 28:e till 40:e veckan. Då är det bra att gå upp mindre än 3 kilo och mer än 1 kilo per månad.

Länken: www.niomanader.se/vikten/

Jag bara skrattade lite smått förtvivlat och sa "jaha, mindre än 3 kilo per månad... Jag gick upp det dubbla på TVÅ VECKOR!".

Börjar även kännas riktigt jobbigt nu, har hjärtklappning, ont vid rumpan, ont i ryggen, utmattad och orkeslös (jobbigt att bara fixa mat till mig själv...), huvudvärk, kramp, ont i fötter, ont i magen, problem med njurarna, lågt HB, skakig och yr, ont vid revbenet på ena sidan som en brännande/ilande smärta, starka och täta förvärkar (endast i perioder), svullen, sjukdomskänsla, ångest och panikångestkänslor, klåda, sömnproblem, kallsvettas, andfådd bara av att prata, illamående och även flimmer/glitter för ögonen ibland...

Känns som att jag bara klagar och att det är så för alla den sista tiden, men jag funkar knappt i vardagen längre på grund av allt. Tror ni man kan kräva att bli igångsatt i vecka 37+0?

Hallonpaj88

Äldre 16 Feb 19:48

#8378

Idag har vår kotte varit jättelugn så ett tag funderade jag på att ringa förlossningen. Men efter lite middag började han äntligen röja runt. Fy vad orolig man blir!

Melt77

Äldre 16 Feb 20:33

#8379

Ziiah, jag förstår att det känns jättejobbigt! Jag har de flesta av de problem och åkommor du beskriver. Men jag blir så trött på att höra att allt är normalt och att andra också har det jobbigt. Man kan ju bara känna själv hur man själv mår och påverkas av det.
Jag var ju in förra veckan i två dygn och inväntade ev igångsättning pga min klåda. Jag är 38+6 idag. Blev dock hemskickad eftersom tappen inte mjuknat.

Så det kan vara svårt för dig att kräva igångsättning. Dom vill gärna vänta till det är gynnsamt eftersom det kan bli väldigt långdraget annars.

Hoppas du har en bra partner som stöttar! Jag känner mig som värsta bitchen här hemma, irriterad och otacksam. Och gnällkärring. Men jag mår skit. Har också problem med ångest och panikångest, äter medicin för det. Men det är nog svårt att förstå för nån annan hur det känns. Men känner du att du har nån att prata med?

Jag hoppas verkligen att du successivt mår bättre!
Kramar till dig

Ziiah

Äldre 16 Feb 20:46

#8380

Melt77 skrev 2014-02-16 20:33:25 följande:

Ziiah, jag förstår att det känns jättejobbigt! Jag har de flesta av de problem och åkommor du beskriver. Men jag blir så trött på att höra att allt är normalt och att andra också har det jobbigt. Man kan ju bara känna själv hur man själv mår och påverkas av det.
Jag var ju in förra veckan i två dygn och inväntade ev igångsättning pga min klåda. Jag är 38+6 idag. Blev dock hemskickad eftersom tappen inte mjuknat.

Så det kan vara svårt för dig att kräva igångsättning. Dom vill gärna vänta till det är gynnsamt eftersom det kan bli väldigt långdraget annars.

Hoppas du har en bra partner som stöttar! Jag känner mig som värsta bitchen här hemma, irriterad och otacksam. Och gnällkärring. Men jag mår skit. Har också problem med ångest och panikångest, äter medicin för det. Men det är nog svårt att förstå för nån annan hur det känns. Men känner du att du har nån att prata med?

Jag hoppas verkligen att du successivt mår bättre!
Kramar till dig

Vill så gärna säga att det är ganska skönt att det finns någon som förstår osv, men samtidigt önskar man ju ingen det här. Hehe...

Jo, jag har ju även andra ögon på mig som stressar och pressar då alla andra verkar tro att jag mår ganska bra.. Så jag blir näst intill tvingad utifrån att ta hand om alla sysslor i hemmet osv, när jag knappt orkar fixa frukost längre. Men jag har min pojkvän hos mig som hjälper till, det är ju så svårt när man oftast inte är på humör att visa tacksamhet och uppskattning, men vi gör så gott vi kan.

Jag har just nu kontakt med en psykolog som hjälper mig att samla tankarna och känslorna inför att bli mamma, jag tycker att jag kan ta upp det mesta med henne och att hon förstår och försöker minska stressen till skillnad från alla andra som pressar mig.

Tack, detsamma! Hoppas bebisarna bestämmer sig för att komma ut snart så att vi förhoppningsvis kan få må lite bättre fysiskt. Kram!

ananas86

Äldre 16 Feb 20:51

#8381

Längtanefterlilladig skrev 2014-02-16 17:06:46 följande:

Jag är orolig för att min bebis ska vara stor när han föds. Jag har läst & hört att SF mått inte alls kan säga hur stort barn man bär. I vecka 35+0 var mitt SF mått 32 cm. Alla säger att vi kommer få en stor bebis. För dels är jag 177 cm lång & hade BMI 28 vid inskrivning. Sen är min man 197 cm lång. Dock är min mage ganska liten men har haft vänner vars mage varit liten & de fött en bebis på 4.5 kilo. Det borde ju spela lite roll hur stor man var när man själv föddes. Jag vägde 3460 gram & var 53 cm. Min man vägde 3300 gram & var 53 cm. Helt normala alltså. Min mammas kollega fick barn förra helgen. 60 cm lång & 5.6 kilo OH MY GOD!!!!! Tror ni jag kan ta upp min oro för min BM?

Herregud, det var en riktigt stor klump din mammas kollega fick!

Men vad jag har hört brukar man jämföra med hur stora mamman och pappan var när de föddes. Så att ni är långa nu ska inte spela roll för hur stor er bebis kommer födas.

Det är ju i och för sig bara teorier (som allt annat man får höra som gravid), men tror inte du ska behöva oroa dig för en stor bebis! :)

Passa på att njuta så mycket som möjligt istället, snart är våra bebisar här! :)

Försöker själv påverka mina tankar till mer positiva när oron smyger sig på..

Kram till dig!

Längtanefterlilladig

Äldre 16 Feb 20:51

#8382

Ziiah skrev 2014-02-16 19:47:32 följande:

Jag har börjat oroa mig lite över min vikt och hälsa. Jag kanske bara är löjlig och inbillar mig en massa men läser man på om t.ex havandeskapsförgiftning så stämmer alla symptom osv på mig förutom just högt blodtryck. Jag har ju även äggvita i urinen. Blodtrycket har ökat lite under den senaste tiden men eftersom det innan var väldigt lågt så räknas det nu som normalt. Det med vikten skrämmer mig då jag inte ätit mer/annorlunda än vad jag gjort innan, har kämpat med att få i mig det jag behöver liksom. Ändå hade jag gått upp 6 kilo på två veckor när jag var hos BM sist! Kollade lite på nätet där jag hittade en text: Viktuppgång i snitt under graviditeten Av praktiska skäl indelar man graviditeten i 1:a, 2:a och 3:e trimestern (tredjedelen). » 1:a trimestern är de första 12 veckorna. Då är det rimligt att gå upp 1-2 kilo. » 2:a trimestern är mellan vecka 12 och 28. Då är det rimligt att gå upp 300-400 gram per vecka. » 3:e trimestern är från 28:e till 40:e veckan. Då är det bra att gå upp mindre än 3 kilo och mer än 1 kilo per månad. Länken: www.niomanader.se/vikten/ Jag bara skrattade lite smått förtvivlat och sa "jaha, mindre än 3 kilo per månad... Jag gick upp det dubbla på TVÅ VECKOR!". Börjar även kännas riktigt jobbigt nu, har hjärtklappning, ont vid rumpan, ont i ryggen, utmattad och orkeslös (jobbigt att bara fixa mat till mig själv...), huvudvärk, kramp, ont i fötter, ont i magen, problem med njurarna, lågt HB, skakig och yr, ont vid revbenet på ena sidan som en brännande/ilande smärta, starka och täta förvärkar (endast i perioder), svullen, sjukdomskänsla, ångest och panikångestkänslor, klåda, sömnproblem, kallsvettas, andfådd bara av att prata, illamående och även flimmer/glitter för ögonen ibland... Känns som att jag bara klagar och att det är så för alla den sista tiden, men jag funkar knappt i vardagen längre på grund av allt. Tror ni man kan kräva att bli igångsatt i vecka 37+0?

Jag vet att du skrev att du också har svårt att uttrycka dig hos BM & läkare. Jag tycker du ska skriva ner det du skriver här & ta med dig som ett brev till läkare eller barnmorska. Kanske du kan skicka e-post till din barnmorska?När var du på koll där sist & när ska du dit igen? Det ÄR tungt att vara höggravid. Mycket besvär & en jobbig tid när man tycker tiden går sakta & man längtar. Men man ska inte behöva gå runt & vara orolig. Ta upp det med din barnmorska & låt dem göra tester på dig så du får veta hur din kropp mår. Stå på dig & ge dig inte.

Längtanefterlilladig

Äldre 16 Feb 20:53

#8383

Hallonpaj88 skrev 2014-02-16 19:48:48 följande:

Idag har vår kotte varit jättelugn så ett tag funderade jag på att ringa förlossningen. Men efter lite middag började han äntligen röja runt. Fy vad orolig man blir!

Samma här. Igår höll han låda hela eftermiddagen & kvällen. Idag jätte lugn. Fram tills nu när han kickar igång. Man känner ju sig lite hypokondrisk att ringa förlossningen. Man vill ju vänta & se om han börjar röra sig.

ananas86

Äldre 16 Feb 21:03

#8384

carina87 skrev 2014-02-16 18:49:26 följande:

Gnällinlägg:

Min mamma ringer ofta. Mest för att höra om jag fått några förvärkar. Hon tror INTE jag kommer gå tiden ut. Hon tror INTE jag kommer hinna till mars månad. Hon tror och tror och tror. Visst, det är fint att se att hon engagerar sig, men GLÖM att jag kommer säga till henne när det är på gång.

För en månad sen (skojar inte), ringde hon och undrade hur hon och hennes gubbe skulle göra när bebisen var född. hon vill nämligen vara först (läs: före min pappa) för att träffa bebisen. Hennes gubbe måste ju dessutom ta ledigt från jobbet. Här kommer en återgivning av vårt samtal den dagen. Jag önskar jag överdrev:

Mamma: "Kan inte du ringa när ni är på väg in på förlossningen, så O kan lägga in om ledighet samma dag?"

Jag: *svimfärdig och mållös* Du skämtar?

Mamma: "nej vadå då?"

Då fick jag tuppjuck! Vad sägs om att låta BEBISEN kommer UT först! Vad sägs om att låta oss komma hem först? Vad sägs om att jag hör av mig till henne när JAG orkar ta emot besök etc.

En sak är säker, om hon ringer när det faktiskt ÄR på gång så kommer jag INTE berätta det för henne!

Men fy, förstår att du blir irriterad!

Det är ju ganska respektlöst att vara så påstridig!

Min mamma håller sig lite väl långt borta ibland, hade önskat att hon ringde oftare och frågade mer än hon gör. Men har förstått att hon inte alls är ointresserad, för hon börjar nästan gråta av längtan och förväntan när vi pratar bebisgrejer och vi visar henne vad vi köpt till mini.. :)

Det är så olika..

Svärmor ringer flera gånger i veckan och har tagit ledigt från jobbet tre dagar när mini kommer. Hon vill finnas till hands om vi skulle behöva henne. Tror inte hon skulle tjata om att få hälsa på, men hon är helt klart mer angelägen än min mamma!

Hoppas din mamma ska låta er få lugn och ro när er bebis kommer! Hon ska nog få tid att träffa sitt barnbarn ändå! :)

Kan inte vara lätt för våra mammor/svärmödrar att veta hur mycket de ska våga/bör engagera sig, särskilt inte om det är deras fösta barnbarn..

Första barnet - BF Mars 2014

INNEHÅLL