Första barnet - BF Mars 2014

Jag vet att du skrev att du också har svårt att uttrycka dig hos BM & läkare. Jag tycker du ska skriva ner det du skriver här & ta med dig som ett brev till läkare eller barnmorska. Kanske du kan skicka e-post till din barnmorska?När var du på koll där sist & när ska du dit igen? Det ÄR tungt att vara höggravid. Mycket besvär & en jobbig tid när man tycker tiden går sakta & man längtar. Men man ska inte behöva gå runt & vara orolig. Ta upp det med din barnmorska & låt dem göra tester på dig så du får veta hur din kropp mår. Stå på dig & ge dig inte.

Jo, jag ska nog skriva ner det och ta med mig till läkaren som jag ska träffa på tisdag. Ska ha mamma och killen med mig då också som vet hur jobbigt jag har det så dom kan nog hjälpa mig att få dem att förstå också. Jag hoppas att jag kan få gå därifrån sedan och känna mig trygg och nöjd med mötet. Jag var hos BM i tisdags senast och ska tillbaka först nästa tisdag (25 februari), men ska se hur mycket läkaren kan göra först och främst. För det är ju ändå i slutändan han som tar alla beslut.

Men fy, förstår att du blir irriterad!

Det är ju ganska respektlöst att vara så påstridig!

Min mamma håller sig lite väl långt borta ibland, hade önskat att hon ringde oftare och frågade mer än hon gör. Men har förstått att hon inte alls är ointresserad, för hon börjar nästan gråta av längtan och förväntan när vi pratar bebisgrejer och vi visar henne vad vi köpt till mini.. :)

Det är så olika..

Svärmor ringer flera gånger i veckan och har tagit ledigt från jobbet tre dagar när mini kommer. Hon vill finnas till hands om vi skulle behöva henne. Tror inte hon skulle tjata om att få hälsa på, men hon är helt klart mer angelägen än min mamma!

Hoppas din mamma ska låta er få lugn och ro när er bebis kommer! Hon ska nog få tid att träffa sitt barnbarn ändå! :)

Kan inte vara lätt för våra mammor/svärmödrar att veta hur mycket de ska våga/bör engagera sig, särskilt inte om det är deras fösta barnbarn..

Jag hade en kompis som blev igångsatt för mycke mindre orsaker än du har, så de gäller bara att verkligen stå på sig å inte vika en tum.. Hon fick strida å gråta framför en läkare men när han förstod att hon inte skulle ge sig så blev hon igångsatt!

Gnällinlägg:

Min mamma ringer ofta. Mest för att höra om jag fått några förvärkar. Hon tror INTE jag kommer gå tiden ut. Hon tror INTE jag kommer hinna till mars månad. Hon tror och tror och tror. Visst, det är fint att se att hon engagerar sig, men GLÖM att jag kommer säga till henne när det är på gång.
För en månad sen (skojar inte), ringde hon och undrade hur hon och hennes gubbe skulle göra när bebisen var född. hon vill nämligen vara först (läs: före min pappa) för att träffa bebisen. Hennes gubbe måste ju dessutom ta ledigt från jobbet. Här kommer en återgivning av vårt samtal den dagen. Jag önskar jag överdrev:
Mamma: "Kan inte du ringa när ni är på väg in på förlossningen, så O kan lägga in om ledighet samma dag?"
Jag: *svimfärdig och mållös* Du skämtar?
Mamma: "nej vadå då?"
Då fick jag tuppjuck! Vad sägs om att låta BEBISEN kommer UT först! Vad sägs om att låta oss komma hem först? Vad sägs om att jag hör av mig till henne när JAG orkar ta emot besök etc.

En sak är säker, om hon ringer när det faktiskt ÄR på gång så kommer jag INTE berätta det för henne!

Idag har vår kotte varit jättelugn så ett tag funderade jag på att ringa förlossningen. Men efter lite middag började han äntligen röja runt. Fy vad orolig man blir!

Jag har märkt att han rör sig mer när jag ätit, går det många timmar mellan mina mål så börjar oron eftersom att han inte rör sig (som om att man blir sugen på att äta när man är orolig??) men jag får tvinga i mig något och då börjar han leva om som vanligt :)

Min mage är också väldigt lugn om dagarna, men nu när förkylningen börjat lägga sig och sovbehovet gått ner så har jag fått lära mig bebisens dygnsrytm. Den kan sammanfattas med ett ord: nattuggla.
Så kanske har du också en uggla i din mage?

Hemska natt!

Varit inne på förlossningen pga. magont och fick utskrivet penicillin, har ev. urinvägs infektion.

Väl där inne sitter jag och min "kille" och pratar om att han nu den här månaden ska avsluta sitt överförande till sin mamma varje månad.

Han hade lovat att i mitten på feb. så skulle det avslutas men nu visade det sig att et inte blir först barnet är fött!

Nu står vi i stora problem.

Pappan ska nämligen ta ut fulla pappa dagar ett tag framöver men hans inkomst kommer inte stämma då han ger "svarta pengar till hans mamma" som då använder dem för att betala hennes hyra.

Vi kan ännu inte flytta ihop. 

Vi kommer inte ens ha råd att betala hyran om han nu ska hjälpa sin mamma.

Han sa till mig att i min kultur så måste man hjälpa sin mamma.

Jag satt och grät floder inne på förlossningen, barnmorska, läkare och en psykolog kom.

Såg ju att jag va väldigt förtvivlad.

Sa till dem att det är ingen ide att barnet lever för det skapar bara problem...

Fick ungefär höra så i från min killes syskon.

Som sa att varför skaffa barn nu, det är taskigt mot våran mamma.

Hon använder ju pengarna som hon får från sin son till att betala hyran, kunde ni inte väntat tills hon har en annan bostad!

Det som är lite tokigt i det här är att min killes mamma har råd att resa utomlands i 2 veckor varje år.

Ja, tur att nån njuter iaf.

Här sitter jag och killen och knappt kan betala mat och hyra om vi måste bo ihop.