• Anonym (Rewind)

    Vad ni än gör! Skaffa aldrig barn!!

    Ful, degig mage med massor av bristningar. Platta, hängiga bröst med massor av bristningar. Kilon som är svåra att bli av med. Ingen sexlust på flera år. Extrem sömnbrist som gör en galen. Förhållandet går i bitar (säkert mycket pga ovanstående obefintliga sex och sömnbrist plus att man plötsligt ser andra sidor hos sin respektive som man inte vetat innan eftersom man inte hade barn ihop).
    Klängigt barn som är helt låst vid en förälder som helst skall göra ALLT som har med barnet att göra HELA TIDEN, för annars blir det skrik och hysteriska utbrott. Noll energi, tålamod och livsgnista. Ingen att prata med eftersom man aldrig kan ta med barnet och umgås "normalt" med någon för att barnet måste passas på exakt hela tiden om man inte är hemma där saker och ting är barnsäkrat. (Och då är det ändå en 2,5 åring vi pratar om och ingen bebis.) Alltså finns i princip inga vänner kvar. Umgängeskretsen består av kollegorna man träffar under arbetstid, maken och barnet. Släkt ibland, när man känner att man har lite energi till att vara social (eller helt enkelt känner sig tvungen eftersom det var så längesedan man träffades sist).
    Träffade en vän (som ej har barn) ute på en lekplats och hon har i efterhand berättat att hon vart helt slut efteråt. Hon fattade inte hur jag orkar ha det så varje dag, hela tiden. Inte jag heller var mitt svar.....
    Längtade mycket efter barn innan, men i efterhand har jag många gånger tänkt att om jag vetat hur det skulle bli så hade jag aldrig skaffat barn.
    Helst av allt vill jag spola tillbaka bandet, men det går ju inte.
    Vet att jag är en vidrig människa som inte är värd att ha ett barn och att det är synd om mitt barn eftersom det inte valt att bli född. Så det behöver vi inte ta upp en miljon gånger.
    Vill bara varna alla som är sugna på barn. Prepare for hell on earth!

  • Svar på tråden Vad ni än gör! Skaffa aldrig barn!!
  • ja men va fan
    TrendyFarsa skrev 2013-09-04 14:04:31 följande:
    Vet inte, jag är framgångsrik och har aldrig förväntat mig att någon annan ska mata mig med pengar eller jobb.

    Allt gott kommer till den som är beredd att JOBBA för det.Solig 

    Fast du skulle kanske bli ännu framgångsrikare? Och säkert har du en och annan dålig sida som skulle kunna botas genom en lavett.
  • Anonym (nej)
    TrendyFarsa skrev 2013-09-04 14:04:31 följande:
    Vet inte, jag är framgångsrik och har aldrig förväntat mig att någon annan ska mata mig med pengar eller jobb.

    Allt gott kommer till den som är beredd att JOBBA för det.Solig 
    Nej. Det finns många som jobbar hårt för något utan att bli framgångsrika, tyvärr. Tur är en faktor i livet också. (Därmed ökas chanserna naturligtvis rejält om man jobbar hårt, men man kan inte dra slutsatsen att alla som jobbar hårt blir framgångsrika)
  • Anonym (förstår)

    Ts vill bara säga att jag delvis kan förstå hur du känner. Jag har tre barn ganska tätt. Alla tre har problem. Min yngsta har hjärnskada. Alla tre har haft kolik. Men det är min treåring som VARJE dag får mig att vilja ställa mig framför en buss. Hon är helvild och sitter aldrig still. Jag har tappat alla mina vänner, kan inte åka o handla när min man inte är med osv. Dessutom bor vi i lägenhet och grannarna hatar oss. Jag har också problem med sköldkörteln och mår kroppsligt skit och det är enormt tufft. Jag älskar mina barn och vill allt väl för dem, men varje dag är en plåga att ta sig igenom...

  • mepetite
    Anonym (Rewind) skrev 2013-09-03 22:02:02 följande:
    Ful, degig mage med massor av bristningar. Platta, hängiga bröst med massor av bristningar. Kilon som är svåra att bli av med. Ingen sexlust på flera år. Extrem sömnbrist som gör en galen. Förhållandet går i bitar (säkert mycket pga ovanstående obefintliga sex och sömnbrist plus att man plötsligt ser andra sidor hos sin respektive som man inte vetat innan eftersom man inte hade barn ihop). Klängigt barn som är helt låst vid en förälder som helst skall göra ALLT som har med barnet att göra HELA TIDEN, för annars blir det skrik och hysteriska utbrott. Noll energi, tålamod och livsgnista. Ingen att prata med eftersom man aldrig kan ta med barnet och umgås "normalt" med någon för att barnet måste passas på exakt hela tiden om man inte är hemma där saker och ting är barnsäkrat. (Och då är det ändå en 2,5 åring vi pratar om och ingen bebis.) Alltså finns i princip inga vänner kvar. Umgängeskretsen består av kollegorna man träffar under arbetstid, maken och barnet. Släkt ibland, när man känner att man har lite energi till att vara social (eller helt enkelt känner sig tvungen eftersom det var så längesedan man träffades sist). Träffade en vän (som ej har barn) ute på en lekplats och hon har i efterhand berättat att hon vart helt slut efteråt. Hon fattade inte hur jag orkar ha det så varje dag, hela tiden. Inte jag heller var mitt svar..... Längtade mycket efter barn innan, men i efterhand har jag många gånger tänkt att om jag vetat hur det skulle bli så hade jag aldrig skaffat barn. Helst av allt vill jag spola tillbaka bandet, men det går ju inte. Vet att jag är en vidrig människa som inte är värd att ha ett barn och att det är synd om mitt barn eftersom det inte valt att bli född. Så det behöver vi inte ta upp en miljon gånger. Vill bara varna alla som är sugna på barn. Prepare for hell on earth!
    tala du för dig själv. du ska akta dig för att generalisera. Du kan inte trycka upp din trångsynta mall på alla kvinnor som bestämmer sig för att skaffa barn. dessutom blir livet vad man gör det till. Se det från den ljusa sidan. nu är ju defacto att du har barn och börja arbeta med din attityd utifrån den situationen, inte hur det kunde ha varit.
  • Anonym (inte ett till TS)

    Snälla TS tänk dig noga för nu innan du skaffar ett till barn för att 'reparera' ert förhållande

  • Vila

    Min 92-åriga farmor (två barn, fem barnbarn och nio barnbarnsbarn) gav mig lite perspektiv när jag precis fått mitt tredje barn. "vad mycket glädje du kommer få i livet. NU är det kanske jobbigt, men tänk vad mycket de kommer ge dig!"

  • Ljuvaliv
    Det är bara jag skrev 2013-09-04 10:01:49 följande:
    Men att få barn är INTE det underbaraste som kan hända för många. Och det är också något som måste accepteras! Det är många som skaffar barn för att samhället är uppbyggd så. Svarar man nej på frågan "vill du skaffa barn?" så blänger folk på en och tror man inte är normal! Livet är såååå mycket mer än att skaffa barn!

    Tycker TS inte är orättvis i att skriva vad hon känner! Det är precis det hon känner och man behöver inte vara raketforskare för att förstå att TS behöver hjälp! Hon är inne i en depression och ser inte ljuset i tunneln. Vilken människa stannar upp i en depression och känner "men mitt liv är ganska bra ändå!!". Ingen! TS behöver hjälp och behöver uttrycka sig exakt så som hon har gjort för att läka sig själv. Inte ge henne skuldkänslor för att hon känner som hon gör!

    Ibland blir det inte alltid som man har tänkt sig och det är inte alltid lätt att deala med sina känslor! Just för att det är NYA känslor. Men alla är vi olika... och desto svårare är det om personen i fråga lider av depression.
    Precis, som jag skrev OM MAN ÖNSKAR BARN. Jag hade själv funderingar på att avstå barn eftersom jag tyckte om mitt liv precis som det var. Jag har flera gånger i forumet poängterat att jag tycker det är fel att barn är norm när samhället inte längre är uppbyggt på att man måste ha barn av olika anledningar. Som sagt om man önskar barn är det orättvist att man faktiskt bara får sådan här information. Känslorna kring föräldraskapet går inte att formulera. Så för att klargöra, jag tycker inte man ska pracka på folk fördelarna om dem inte är intresserade.

    Och som du skriver är TS deprimerad vilket inte framgick i trådstarten som var det ända jag läste till att börja med, då är det något helt annat vi diskuterar än det som framgick till en början som gav bild av en bitter morsa som önskade att alla skulle fatta vilken miss det är att skaffa barn TROTS ATT MAN ÖNSKAR DET!
  • eagel
    Puolukka skrev 2013-09-04 14:07:04 följande:
    Du kanske ska adoptera bort barnet innan det har för många minnen av en förälder som inte vill ha det? Så det får en ärlig chans i livet, och får känna sig omtyckt och älskad av någon som förtjänar det?
    Bra inlägg!!!
  • Anonym (7 år)

    Jag skulle kunna offra en arm om det bara gav mig ett barn så lite bristningar och degig mage och noll nattsömn är inget jag ens skulle reflektera över om jag hade den enorma förmånen att få bli mamma! Känner man såna tveksamheter bör man kanske avstå,men det finns inget i världen som skulle få mig att avstå från att fortsätta försöka få barn! Det är värt nästan vad som helst att äntligen få barn...

  • Sebastian72
    Vila skrev 2013-09-04 14:52:04 följande:
    Min 92-åriga farmor (två barn, fem barnbarn och nio barnbarnsbarn) gav mig lite perspektiv när jag precis fått mitt tredje barn. "vad mycket glädje du kommer få i livet. NU är det kanske jobbigt, men tänk vad mycket de kommer ge dig!"
    Plus på den. Och redan nu, med två på fyra och sju, är ju småbarnsstressen över. 

    Vad jag däremot vet är att ALLA äldre människor jag mött, utan barn, beklagar sej över detta faktum. Och att jämnåriga singlar utan barn bara blir knäppare och knäppare:)

    Och herregud vad mycket harmoniskare jag blivit sen barnen kom...
Svar på tråden Vad ni än gör! Skaffa aldrig barn!!