ska man få träffa sin ex pojkvän/flickvän?

Fast det är ju ganska relevant i denna fråga oxå eftersom du menar på att man INTE får ställa några krav på sin partner ang hur mycket kontakt man får ha med sitt ex , jag anser att man visst kan det porecis som man kan ställa krav över andra saker.

Håller med Cornelia, för mig handlar det inte alls om det, om hurvida exet eller partnern är viktigast. Utan om att min självständighet och rätt att umgås med mina vänner är viktigare än att till varje pris skona min partners känslor. Om det inte finns uppenbara skäl, som att de beter sig illa t ex eller inte respekterar vår relation, skulle viljan att styra över vem jag får/ska umgås med betyda att det inte är rätt partner för mig.

Det finns ingen kompromiss i "du får inte träffa/umgås med XXX". Det är ju vad frågeställningen handlar om, inte om att man umgås flera timmar dagligen hit och dit (det gör jag inte med någon vän ö h t för den delen). Min partner är viktig för mig, men jag själv är ännu viktigare.

Om vår relation tar slut för att jag vidhåller min självständighet och min rätt att umgås med mina vänner så är det som sagt inte rätt partner för mig ändå. 

Ungefär, skulle aldrig orka hålla på dalta med någon på det sättet, kompisarna och familjen går före eventuella dejter, och att ha ett förhållande med någon som är så osäker, svartsjuk eller inte litar på mig det går fet bort.

Eller hur!! -Tack gode gud för att det finns folk son tänker rätt! Varför ska man hänga kvar i någon sorts relation till sitt ex? (Det är fel enligt mig).

Lycka till. Den man väljer att bli tillsammans med när det är seriöst är annars ofta något mer och närmare än "kompisar". Det är väl en sak om du har nära tjejkompisar som du självklart inte väljer bort för nån annans skull (eller familjen) men hur kan du jämföra en ex-pojkvän med "kompisar och familj"? Hur kan en AVSLUTAD relation gå före en PÅGÅENDE?
Låter som att du går in i relationer utan mycket engagemang eller hjärta..

Fast så är det ju inte. Min sambo är i te bara nån karl jag råkade kära ned mig i. Han är min vän också. Och det vore väl förjävla tragiskt om man var tvungen att göra slut på en bra vänskap bara för att man inte längre är kär? Jag är kompis med två av mina ex, de är nära vänner. Jag hade inte offrat den vänskapen för att min kille fått för sig något. Om han skulle försöka hindra mig från att umgås med vänner jag inte haft en kärleksrelation till hade nog de flesta hållt med om att det var psychovarning. Och jag ser ingen skillnad på vänner och vänner. Om HAN har nåt problem med mina vänskapsrelationer är det upp till honom att lösa det, det sitter bara i hans huvud.

Jag tror snarare att förhållande är en enda stor kompromiss....ge och ta... byt ut ordet ex mot "min kriminelle kompis" så ser du nog själv behovet av att ibland behöva kompromissa. Att hävda sina rättigheter konstant tror jag inte bäddar för ett lyckligt förhållande.

Dessutom tar du för givet att vi nu snackar om en väldigt kontrollerande och allmänt svatsjuk partner , det behöver inte vara så det kan oxå handla om det motsatta , det kan handla om att vissa har svårt att släppa sina ex och har en lite väl överdrivet hjärtlig kontakt med sina ex... och att oron den då orsakar är ganska befogad , det är trotts allt inte helt ovanligt att folk ligger med sina ex. eller vill ha tillbaka sina ex , etc...

Jag förstår inte hur man kan bry sig så lite om sin partner att det är viktigare att såra någon än att kompromissa.
Då är man inte värd ett förhållande, ett förhållande är något fint man ska vara rädd om.
Vill man gå på om att man får göra vaaad man viiill så är man inte mogen för en relation.