• Anonym (Ts)

    Vad är rätt att kalla "änglabarn"? Okänslig kollega...

    En kollega förlorade för ca 6 månader sin dotter. Hon var sju månader och var extremt tidigt född (vecka 24). Hon dog av komplikationer som tillstött pga av hennes tidiga födsel. Detta har naturligtvis varit en mycket tuff tid för henne och hennes familj. Idag hade hon en "dålig dag" och lämnade jobbet tidigare i tårar (hon har tillstånd att göra det, ibland blir det bara för tufft för henne). En relativt nyanställd ung tjej i 20-års åldern frågade mig varför hon var ledsen och jag berättade (hon har bett oss kollegor berätta om någon frågar så hon slipper) om att de förlorat sitt barn. Varpå tjejen säger "jag förstår helt, jag har också ett änglabarn." Sen framkom det att hon fick missfall i vecka fem ... Jag kände instinktivt att det inte är samma sak och att som hon säga "jag förstår helt" är att nedvärdera min andra kollegas sorg. Den nya tjejen sa att hon skulle "dela med sig" men min kollega för att "vi har gått igenom samma sak" och jag var tvungen att bita mig i tungan för att inte kalla henne idiot. HUR kan man jämför ett missfall i vecka fem med att förlora sin 7-månader bebis?! Jag lyckades avstyra det hela tror jag men jag är orolig för att den här pantade bruden kommer att klampa in i min kollegas sorg i alla fall. Men allvarligt, hur dum får man vara?!

  • Svar på tråden Vad är rätt att kalla "änglabarn"? Okänslig kollega...
  • siolina

    Kollegan är bara ung och oerfaren och gör sitt bästa att hänga med. Ja, det är en märklig jämförelse och det kommer hon förstå med tiden men nu ville hon bara vara vuxen och "en i gänget".

  • Venne

    Jag fick mf i vecka 6. Det var en sorg för mig, jag var ett kolli några dagar och bara grät. MEN det var inte ett barn jag förlorade, jag har inget änglabarn och jag skulle aldrig få för mig att säga så till någon som din kollega. Jag förlorade chansen till ett barn, hon förlorade ett riktigt barn.

  • Anonym (sorg)
    Björnbärspaj skrev 2013-10-11 09:25:17 följande:
    Varför känner du ett behov av att berätta att du minsan förstår hur personen känner? Räcker det inte att beklaga, och säga att du finns där om det är något?
    Vissa har mer empati än andra. Varför är det fel att man har det? Andra har enbart sympati, och det verkar du tycka är vad man ska visa. Varför?
  • Anonym (Mfv8)

    Jag skulle iaf se det som en kränkning om jag mist ett levande barn, och en ytligt bekant kollega kommer och ska säga att hon FÖRSTÅR MIG HELT eftersom hon fick ett jättetidigt missfall?
    Har själv fått missfall i v8 och skulle aldrig komma på tanken att jämföra dessa båda situationer som är så extremt olika varandra. Då var jag ändå totalt förkrossad i någon vecka, och kan fortfarande bli ledsen när jag tänker på det men inte så att jag gråter över det längre.

  • Anonym (m)
    Anonym (sorg) skrev 2013-10-10 23:26:22 följande:
    Hur kan du veta hur stor hennes sorg är jämfört med den andra kvinnans?
    jag skrev inte med ett enda ord att hon inte sörjde. Jag skrev att det inte är samma sak att förlora ett foster i v.5 som att föda fram ett barn som sedan dör. 
    jag har själv varit med om en missed abortion. Hade hunnit berätta för alla att vi väntade barn och sen hände det. Jag sörjde oerhört för vi hade relativt svårt att få barn. Hade kämpat i 1,5 år och hade bokat tid på fertilitetskliniken när det till slut tog sig ändå...och så blev det så här. Jag var oerhört nere och ledsen och sen tog det ett helt år igen innan jag blev gravid på nytt.  MEN...jag tycker ändå inte att jag har ett "änglabarn". Det ÄR skillnad på det TS skriver och min upplevelse...och utifrån det så tycker jag då inte heller att ett missfall i v,5 är ett "änglabarn". 

    Givetvis kan man sörja hur mycket som helst oavsett hur och när det hände. (och den som av nån anledning vill tala om för mig att 1,5 år inte är mycket om man har svårt att få barn...nej jag vet att andra kämpat mycket längre...)

    om nån talade om för mig "jag har ett änglabarn" skulle jag genast tro att det var ett barn som fötts ut och sedan dött eller möjligen dött i magen men väldigt sent i graviditeten. 
    Om kollegan ska visa sin stöttning på något sätt så tror jag kanske det är bättre att inte påtala sitt missfall i v.5 utan bara beklaga ändå

     
  • Anonym (sorg)
    Anonym (m) skrev 2013-10-11 09:33:37 följande:
    jag skrev inte med ett enda ord att hon inte sörjde. Jag skrev att det inte är samma sak att förlora ett foster i v.5 som att föda fram ett barn som sedan dör. 
    jag har själv varit med om en missed abortion. Hade hunnit berätta för alla att vi väntade barn och sen hände det. Jag sörjde oerhört för vi hade relativt svårt att få barn. Hade kämpat i 1,5 år och hade bokat tid på fertilitetskliniken när det till slut tog sig ändå...och så blev det så här. Jag var oerhört nere och ledsen och sen tog det ett helt år igen innan jag blev gravid på nytt.  MEN...jag tycker ändå inte att jag har ett "änglabarn". Det ÄR skillnad på det TS skriver och min upplevelse...och utifrån det så tycker jag då inte heller att ett missfall i v,5 är ett "änglabarn". 

    Givetvis kan man sörja hur mycket som helst oavsett hur och när det hände. (och den som av nån anledning vill tala om för mig att 1,5 år inte är mycket om man har svårt att få barn...nej jag vet att andra kämpat mycket längre...)

    om nån talade om för mig "jag har ett änglabarn" skulle jag genast tro att det var ett barn som fötts ut och sedan dött eller möjligen dött i magen men väldigt sent i graviditeten. 
    Om kollegan ska visa sin stöttning på något sätt så tror jag kanske det är bättre att inte påtala sitt missfall i v.5 utan bara beklaga ändå

     
    Det är ju själva sorgen tjejen pratade om. Att hon förstod hur det kändes! Hon påstod väl inte att de varit med om exakt samma sak? Att hon är förvirrad, som så många andra unga tjejer, och kallar missfallet för änglabarn, är väl inget att gå igång på? Herregud så många betydligt äldre människor jag ofta träffar men som har svårt att använda ord korrekt. Inte går jag i taket för det, utan jag inser att de bara är mindre pålästa och har en egen tro om vad ord betyder.

    Nu var det väl främst att hon sa att hon visste hur det kändes, som Ts retade upp sig på?

    Ts skrev: "Jag kände instinktivt att det inte är samma sak och att som hon säga "jag förstår helt" är att nedvärdera min andra kollegas sorg. Den nya tjejen sa att hon skulle "dela med sig" men min kollega för att "vi har gått igenom samma sak" och jag var tvungen att bita mig i tungan för att inte kalla henne idiot. HUR kan man jämför ett missfall i vecka fem med att förlora sin 7-månader bebis?! Jag lyckades avstyra det hela tror jag men jag är orolig för att den här pantade bruden kommer att klampa in i min kollegas sorg i alla fall. Men allvarligt, hur dum får man vara?! "
  • siolina
    Anonym (Mfv8) skrev 2013-10-11 09:31:32 följande:
    Jag skulle iaf se det som en kränkning om jag mist ett levande barn, och en ytligt bekant kollega kommer och ska säga att hon FÖRSTÅR MIG HELT eftersom hon fick ett jättetidigt missfall?
    Har själv fått missfall i v8 och skulle aldrig komma på tanken att jämföra dessa båda situationer som är så extremt olika varandra. Då var jag ändå totalt förkrossad i någon vecka, och kan fortfarande bli ledsen när jag tänker på det men inte så att jag gråter över det längre.
    Men varför se det som en kränkning, varför inte se det som att den ytligt bekanta kollegan är fel ute bara?
  • Björnbärspaj
    Anonym (sorg) skrev 2013-10-11 09:27:18 följande:
    Jag? Nu tror jag du blev förvirrad. Jag förklarade situationen.

    Varje människa uttrycker sina känslor olika och varje människa får använda de ord de behöver för att beskriva dem. Vem är du att förminska den där tjejens känslor?
    Jag har inte förminskat någons känslor. Jag anser dock att man inte behöver säga allt hela tiden.
    Menar du allvarligt talat att tjejens känslor blir förminskade av att hon säger: Jag beklagar, berätta om det är något jag kan göra för dig.
    Hur?
  • Björnbärspaj
    Anonym (sorg) skrev 2013-10-11 09:31:20 följande:
    Vissa har mer empati än andra. Varför är det fel att man har det? Andra har enbart sympati, och det verkar du tycka är vad man ska visa. Varför?
    Okej, du vet inte vad empati är alltså.
  • Anonym (sorg)
    Björnbärspaj skrev 2013-10-11 09:41:55 följande:
    Jag har inte förminskat någons känslor. Jag anser dock att man inte behöver säga allt hela tiden.
    Menar du allvarligt talat att tjejens känslor blir förminskade av att hon säger: Jag beklagar, berätta om det är något jag kan göra för dig.
    Hur?
    Jag tycker att du gör det. Som jag skrev nedan så har alla olika sätt att visa empati (vissa saknar det) och sympati. Du verkar tycka att empati vid sorg är överflödigt. Den här tjejen verkar tycka att det är en fin sak att dela med sig av. Alla är olika.


Svar på tråden Vad är rätt att kalla "änglabarn"? Okänslig kollega...