• Anonym (Ts)

    Vad är rätt att kalla "änglabarn"? Okänslig kollega...

    En kollega förlorade för ca 6 månader sin dotter. Hon var sju månader och var extremt tidigt född (vecka 24). Hon dog av komplikationer som tillstött pga av hennes tidiga födsel. Detta har naturligtvis varit en mycket tuff tid för henne och hennes familj. Idag hade hon en "dålig dag" och lämnade jobbet tidigare i tårar (hon har tillstånd att göra det, ibland blir det bara för tufft för henne). En relativt nyanställd ung tjej i 20-års åldern frågade mig varför hon var ledsen och jag berättade (hon har bett oss kollegor berätta om någon frågar så hon slipper) om att de förlorat sitt barn. Varpå tjejen säger "jag förstår helt, jag har också ett änglabarn." Sen framkom det att hon fick missfall i vecka fem ... Jag kände instinktivt att det inte är samma sak och att som hon säga "jag förstår helt" är att nedvärdera min andra kollegas sorg. Den nya tjejen sa att hon skulle "dela med sig" men min kollega för att "vi har gått igenom samma sak" och jag var tvungen att bita mig i tungan för att inte kalla henne idiot. HUR kan man jämför ett missfall i vecka fem med att förlora sin 7-månader bebis?! Jag lyckades avstyra det hela tror jag men jag är orolig för att den här pantade bruden kommer att klampa in i min kollegas sorg i alla fall. Men allvarligt, hur dum får man vara?!

  • Svar på tråden Vad är rätt att kalla "änglabarn"? Okänslig kollega...
  • Anonym (BM)
    Anonym (sorg) skrev 2013-10-11 09:23:46 följande:
    Hur tänkte du nu? Obestämd Varför skulle man inte kunna förstå en annan människas sorg när man själv sörjt djupt? Var mäter man djupet på sorgen genom att säga att man förstår den andres känslor? Processen är densamma för alla. Sen hur kraftiga känslorna i processen är, varierar.
    Om man inte mist ett levande barn, så tror jag inte att man vet hur det känns. Och att då dra upp något annat och säga att det är samma sak, det är grymt, tycker jag. Det är ingen tröst. För de som mist sitt levande barn tycker inte att ett missfall är samma sak, det väl åndå inte så svårt att förstå.
  • Anonym (Mfv8)
    siolina skrev 2013-10-11 09:40:56 följande:
    Men varför se det som en kränkning, varför inte se det som att den ytligt bekanta kollegan är fel ute bara?
    Nu framgår ju visserligen inte åldern (annat än 20-årsåldern) så ok om det är en 20-årig förståndshandikappad människa som inte vet skillnad. Men en fullt fungerande kvinna i +25-årsåldern som uttrycker sig så till mig, skulle jag nog tyvärr se som en idiot.
    Nu behöver man kanske inte ta för givet att människan menar ILLA med att jämföra min och hennes sorg, men jag skulle uppfatta det som väldigt ogenomtänkt och oempatiskt gjort av henne att förminska min sorg. 
  • Anonym (Mfv8)
    MikNis skrev 2013-10-11 09:45:20 följande:
    Ts och de som håller med henne.
    Är synnerligen oempatiska individer.
    Vart skriver vi att man inte har rätt att sörja ett missfall? Vi skriver bara att det är två helt olika situationer. Herregud. Det är snarare denna kollega som är oempatisk som jämför ett missfall med ett levande barn som dött.
  • Anonym (Cilla)
    MikNis skrev 2013-10-11 09:45:20 följande:
    Ts och de som håller med henne.
    Är synnerligen oempatiska individer.

    ?
  • Anonym (sorg)
    Anonym (BM) skrev 2013-10-11 09:44:52 följande:
    Om man inte mist ett levande barn, så tror jag inte att man vet hur det känns. Och att då dra upp något annat och säga att det är samma sak, det är grymt, tycker jag. Det är ingen tröst. För de som mist sitt levande barn tycker inte att ett missfall är samma sak, det väl åndå inte så svårt att förstå.
    Va? Hur kan du göra en sån jämförelse. Sorgen i sig är likadan, oavsett vad man sörjer. Sen, är den olika djup, beroende för de känslor man haft för den man sörjer. Att säga att man inte kan sörja ett missfall lika mycket som ett för tidigt fött barn låter känslolöst enligt mig. Allt beror på personens egna upplevelser.
  • Anonym (sorg)
    Anonym (Mfv8) skrev 2013-10-11 09:47:12 följande:
    Vart skriver vi att man inte har rätt att sörja ett missfall? Vi skriver bara att det är två helt olika situationer. Herregud. Det är snarare denna kollega som är oempatisk som jämför ett missfall med ett levande barn som dött.
    Och? Bestämmer det hur stor sorgen är eller vad menar du?
  • Björnbärspaj
    Anonym (sorg) skrev 2013-10-11 09:44:23 följande:
    Jag tycker att du gör det. Som jag skrev nedan så har alla olika sätt att visa empati (vissa saknar det) och sympati. Du verkar tycka att empati vid sorg är överflödigt. Den här tjejen verkar tycka att det är en fin sak att dela med sig av. Alla är olika.


    Vad personen gör är att ta ts kollegas sorg, och drar över den på sig själv. Absolut varken empati eller sympati någonstans.
  • Anonym (sorg)
    Björnbärspaj skrev 2013-10-11 09:50:07 följande:
    Vad personen gör är att ta ts kollegas sorg, och drar över den på sig själv. Absolut varken empati eller sympati någonstans.
    Va? Nu snurrar du till det rejält!

    Du verkar däremot ha bristande empati för tjejen som upplevt stor sorg pga sitt missfall tycker jag. Varför är det så?
  • Anonym (Mfv8)
    Anonym (sorg) skrev 2013-10-11 09:49:22 följande:
    Och? Bestämmer det hur stor sorgen är eller vad menar du?
    Men kära du. Vart i TS står det att det är SORGEN vöer det hela som jämförs? Det är de två situationerna som jämförs, och huruvida det är "korrekt" att kalla ett 3 veckor gammalt embryo för änglabarn. Vad är det du inte fattar?
    Då kan jag säga till någon som förlorat sitt barn att: Ja, jag förstår, jag bröt en nagel igår så jag vet precis hur sorg känns.
Svar på tråden Vad är rätt att kalla "änglabarn"? Okänslig kollega...