• Anonym (Ts)

    Vad är rätt att kalla "änglabarn"? Okänslig kollega...

    En kollega förlorade för ca 6 månader sin dotter. Hon var sju månader och var extremt tidigt född (vecka 24). Hon dog av komplikationer som tillstött pga av hennes tidiga födsel. Detta har naturligtvis varit en mycket tuff tid för henne och hennes familj. Idag hade hon en "dålig dag" och lämnade jobbet tidigare i tårar (hon har tillstånd att göra det, ibland blir det bara för tufft för henne). En relativt nyanställd ung tjej i 20-års åldern frågade mig varför hon var ledsen och jag berättade (hon har bett oss kollegor berätta om någon frågar så hon slipper) om att de förlorat sitt barn. Varpå tjejen säger "jag förstår helt, jag har också ett änglabarn." Sen framkom det att hon fick missfall i vecka fem ... Jag kände instinktivt att det inte är samma sak och att som hon säga "jag förstår helt" är att nedvärdera min andra kollegas sorg. Den nya tjejen sa att hon skulle "dela med sig" men min kollega för att "vi har gått igenom samma sak" och jag var tvungen att bita mig i tungan för att inte kalla henne idiot. HUR kan man jämför ett missfall i vecka fem med att förlora sin 7-månader bebis?! Jag lyckades avstyra det hela tror jag men jag är orolig för att den här pantade bruden kommer att klampa in i min kollegas sorg i alla fall. Men allvarligt, hur dum får man vara?!

  • Svar på tråden Vad är rätt att kalla "änglabarn"? Okänslig kollega...
  • Anonym (sorg)
    Whitetrash86 skrev 2013-10-11 00:59:50 följande:
    Självklart är det så.
    Jag har gått igenom 2 missfall i v13 och jag har sörjt. Men jag skulle aldrig kunna sätta mig och säga att jag vet vad en person går igenom som har förlorat ett spädbarn.
    För jag har inte förlorat ett barn. 
    Vad spelar det för roll? Det är väl sorgen av att ha mist sitt barn som man delar?
  • Anonym (Mfv8)
    Anonym (sorg) skrev 2013-10-11 08:48:36 följande:
    Vad spelar det för roll? Det är väl sorgen av att ha mist sitt barn som man delar?
    Men ett 3-veckors embryo är inte ett barn.
  • Anonym (BM)
    Anonym (sorg) skrev 2013-10-11 08:48:36 följande:
    Vad spelar det för roll? Det är väl sorgen av att ha mist sitt barn som man delar?
    Fast vid ett tidigt missfall så finns inget barn.

    Det är relativt vanligt att få tidiga missfall, och ingen jag känner som fått det har reagerat såsom de jag känner som mist sitt levande barn tidigt i livet.  Det är ganska naturligt att man har ett annat förhållande till ett barn som legat i ens mage i 9 månader och sedan fötts, än till ett foster som man veta att det funnits några veckor.


  • Anonym (sorg)
    Anonym (Mfv8) skrev 2013-10-11 09:07:27 följande:
    Men ett 3-veckors embryo är inte ett barn.
    När har jag påstått det? Obestämd Jag pratade om den sorgen som faktiskt kan vara lika stor för tjejen som fick tidigt missfall som för hon som förlorade sitt för tidigt födda barn.
  • Anonym (BM)
    Anonym (sorg) skrev 2013-10-10 23:19:21 följande:
    Man vet aldrig hur stor en annan människas sorg är. Även om man själv har ett barn som fötts och sen dött pga komplikationer så kan man inte säga att man har en större sorg än någon som fått missfall tidigt i graviditeten. Sorg går inte att mäta. Det hoppas jag att alla som verkligen sörjt på riktigt kan förstå.
    Och just för att man inte mäta detta, så ska man inte sitta och jämföra med sin egen sorg och säga att man förstår vad den andre går igenom.
  • Anonym (Mfv8)
    Anonym (sorg) skrev 2013-10-11 09:18:46 följande:
    När har jag påstått det? Obestämd Jag pratade om den sorgen som faktiskt kan vara lika stor för tjejen som fick tidigt missfall som för hon som förlorade sitt för tidigt födda barn.
    Du påstod det i samma stund som du skrev: "Det är väl sorgen av att ha mist sitt barn som man delar"
    Men jag menar på att nej, båda dessa kvinnor har inte mist ett barn, bara den ena av dom. 

    Håller däremot med dig om att sorg går inte att mäta. Även om jag tror att reaktionen vid ett tidigt missfall nog sällan blir likadan eller värre än reaktionen då man mist ett barn som blivit fött.
  • Anonym (sorg)
    Anonym (BM) skrev 2013-10-11 09:19:59 följande:
    Och just för att man inte mäta detta, så ska man inte sitta och jämföra med sin egen sorg och säga att man förstår vad den andre går igenom.
    Hur tänkte du nu? Obestämd Varför skulle man inte kunna förstå en annan människas sorg när man själv sörjt djupt? Var mäter man djupet på sorgen genom att säga att man förstår den andres känslor? Processen är densamma för alla. Sen hur kraftiga känslorna i processen är, varierar.
  • Björnbärspaj
    Anonym (sorg) skrev 2013-10-11 09:23:46 följande:
    Hur tänkte du nu? Obestämd Varför skulle man inte kunna förstå en annan människas sorg när man själv sörjt djupt? Var mäter man djupet på sorgen genom att säga att man förstår den andres känslor? Processen är densamma för alla. Sen hur kraftiga känslorna i processen är, varierar.
    Varför känner du ett behov av att berätta att du minsan förstår hur personen känner? Räcker det inte att beklaga, och säga att du finns där om det är något?
  • Anonym (sorg)
    Björnbärspaj skrev 2013-10-11 09:25:17 följande:
    Varför känner du ett behov av att berätta att du minsan förstår hur personen känner? Räcker det inte att beklaga, och säga att du finns där om det är något?
    Jag? Nu tror jag du blev förvirrad. Jag förklarade situationen.

    Varje människa uttrycker sina känslor olika och varje människa får använda de ord de behöver för att beskriva dem. Vem är du att förminska den där tjejens känslor?
  • Myling
    Björnbärspaj skrev 2013-10-11 09:25:17 följande:
    Varför känner du ett behov av att berätta att du minsan förstår hur personen känner? Räcker det inte att beklaga, och säga att du finns där om det är något?
Svar på tråden Vad är rätt att kalla "änglabarn"? Okänslig kollega...