Stöttning för oss om behöver sluta se vår älskare

Isabella. Jag kände exakt likadant.

Blev flyktbenägen till tusen, man håller på att krypa ur skinnet. Något som faktiskt hjälpte var att läsa om hur vi fungerar i en stark passion / förälskelse . Dopaminpåslaget gör att man faktiskt BLIR kocko på riktigt.

Jag och min kollega fick nästan göra våld på oss själva för att stå emot , men vi tog beslutet att inte ha kontakt eller röra vid varandra mer. ( vi hade aldrig sex) under tiden hann vi sansa oss , även om känslorna var på riktigt , så var konsekvenserna för stora . Nu 5 år senare förstår jag att jag älskade denna människa, men att jag älskar min man mer. Hjärtat ÄR komplicerat .

Det ENDA man kan göra är att ge sig själv tid.

Passioner går över om man vill det , även om det kan kännas omöjligt just då så får man tänka att det är hursomhelst inte läge att fatta några beslut mitt under en stormande eldsvåda

Jag och kollegan sa " vi ser om 1 år var vi är då " och det gjorde vi. Vi var över varandra vid det laget och vi kände båda att vi gjort rätt. Därmed inte sagt att det KAN vara den rätte. Känner folk som vetat direkt att de måste skilja sig och gå vidare med den nya , men mitt råd är ändå att backa . Tänk att avstånd är för kärlek vad vind är för eld. Liten låga så släcker vinden den, stor låga , vinden ökar elden

Just så. Han finns på mitt jobb men inte så att vi jobbar ihop, men när vi träffas - kemi till tusen. Jag tar alla undanflykter för att inte vara hemma, och är oftast ute och går, snabbt som fan med hög musik i lurarna, för att inte behöva tänka. Jag har pratat med ett par kompisar men det verkar tycka att jag är dum i huvudet, att min man är perfekt, och att jag borde ta mig samman. Men hur fan då! Min man vill åka bort med mig i ett par veckor, men jag vill inte, orkar inte ens försöka kämpa just nu känns det som, försöker bara hålla huvudet över ytan. Jag vet inte riktigt om den mannen är singel eller inte, faktiskt.

Kram till dig!

Pratade just med min man om resan, och att jag känner att jag behöver utrymme. Han frågade naturligtvis varför men jag har inget bara svar. Nu har han stängt in sig och är skitsur. Vilken helg, skönt att det är måndag i morgon.

Isabella . Det är nästan komiskt.. Du följer mitt mönster exakt

Hade också panik och bad om utrymme ..

Min man frågade efter bara ngn vecka / dagar vad fan det var med mig. Du kan vänta dig samma, eftersom du verkar vara lika värdelös som mig på att hålla masken så råder jag dig att bara vara ärlig . Han kommer att fatta ändå , och veta att du ljuger .

Sjukt! Önskar att jag kunde prata mer med dig! Gud han kommer bli vansinnig nu, och säkert varje gång jag är sen från jobbet... Pratade du med några vänner? Vad sa de?

Den enda jag pratade med ( innan jag sa som det var till maken ) var min mamma. Hon hade varit i en liknande sits , de flesta hamnar där ngn gång .

Man måste sansa sig, även om det är svårt just nu för dig. Jag fattar precis.

Min man blev såklart väldigt ledsen , men samtidigt hade även han känt attraktion för andra och kunde på ngt sätt sätta sig in i hur det kan bli om man är i närheten av sitt ögas begär ofta.

Han hade massor av frågor , men såsmåningom tog vi oss vidare, även om det såklart alltid finns där .

Berättade du vem det var, ville han veta det? Jag vet faktiskt inte vad jag ska ta mig till.

Isabella

Hur långt har ni gått du och din kollega ?

Hur går hans tankar ?

Jag hade turen att falla för ngn som var mer balanserad . Han jagade mig inte runt kontoret för sex . Utan vi talade allvar om hur vi kände för varandra och inför våra resp. Man måste känna igen och förstå att under den starkaste fasen VILL man lämna enbart för att få .. Ja.. Ha sex och närhet med den andra man är beredd att sätta allt på spel . Därför MÅSTE man backa lite.. Kram