Hoppas på att detta kan bli en tråd där vi peppar/stöttar varandra och sluta träffa vår älskare.
Själv har jag nog nästan taget beslutet men risken är stor att jag trillar dit igen.
Mina inlägg kommer sporadisk då det ibland dröjer innan jag får ostörd tid vid datorn.
Jag sitter i ett helvete. Har varit tillsammans med min sambo i 21 år och har haft en älskare till och från under 6 års tid. Mitt förhållande var inte bra när jag träffade Honom, inte hans äktenskap heller och vi blev jättekära. Han skilde sig men jag stannade kvar hos min sambo. För ca 4 år sen tröttnade älskaren och började träffa andra och vår relation blev en av och på relation. Han vill gå vidare men jag har otroligt svårt att släppa taget och mellan hans relationer ses vi. Nu har han träffat någon ny igen och han har åter igen brutit kontakten, för hundrade gången och jag mår lika dåligt varje gång. Jag vill sluta vara känslomässigt beroende av honom, jag vill hitta tillbaka till min sambo igen. Vi har varit intima 4 ggr de senaste 10 åren och han erkände för mig för ca 8 år sen att han hade en annan och tyckte att jag var fri att göra samma sak och 2 år senare blir jag störtförälskad i en äldre man som jag knöt an till men som inte längre vill ha med mig att göra. Det känns som att jag ska drunkna och livet blir meningslöst när han bryter upp. Är jag orättvis som inte kan släppa honom när han är fri och gjorde sig fri för att vara med mig och ändå stannade jag kvar i min relation och mår pyton för att han inte vill ha med mig att göra? Jag är tacksam för objektiva och konkreta råd, jag ser inte mitt eget beteende längre och kan inte vara objektiv, ser bara min egen smärta.
Gud du är framtidsversionen av hur jag INTE vill att mitt liv ska bli. Som ett limbo i helvetet . Är i en relation på sidan av sen 8 mån och är naturligtvis kluven och förtvivlad, men jag TÄNKER göra ett val . Ett är säkert , tänker inte leva mellan två män och bara låta åren gå...
Jag älskar min älskare. Vet att han tycker om mig o att jag gör honom glad o ger han något han vill ha. Men hans fokus ligger helt hos hans fru. Han ska gifta sig snart. Ja, de som börja som ett "sexförhållande" utan känslor. Är nu för mig något som är mer jobbigt än bra. När han är iväg med henne på semester kan jag mycket väl sitta o gråta för att han. Jag har funderat på o lämna flera gånger.. för att sätta ett krav att han ska lämna sin fru är INTE möjligt. Men jag tycker om han alldeles för mycket för att sluta träffa han. Love is pain! Har ingen annan än mig själv att skylla :)
Ja Lena, jag förstår att du tycker det varit bättre om du aldrig träffat den man som du blev förälskad i vid sidan av din make. Men hade det inte varit han hade det kanske varit någon annan. Jag tror det är viktigt att ha i minnet att nästan i alla förhållanden när man varit ihop en längre tid så blir någon av personerna "kär" i någon utanför relationen. Skillnaden ligger i hur man hanterar den känslan. Det är lite som att jag tror att många kan få en impuls när man är i en butik att smyga ned "den där snygga blusen" i väskan när ingen ser - men så inser vi att det vore stöd och skippar tanken.
Nu valde du att falla för frestelsen och gjort är gjort. Historien kan man inte ändra på. Det enda man kan påverka är nuet - och då de val som påverkar framtiden.
Du säger att du nu valt att satsa på maken och ert förhållande. Bra tycker jag om det är så att ni har barn i ert förhållande. Det säger du inte, men barnens väl måste enligt min mening alltid komma före allt annat. Att slitas mellan två olika personer som man har starka känslor för är som sagt inget ovanligt. Däremot att man under 6 år inte gör något åt det. Här tror jag att du för din egen skull måste ta ditt val på allvar. Att hålla på med någon slags till-från relation tror jag inte gagnar någon. Det gagnar inte dig, för du kommer att ha ständigt dåligt samvete. Det gagnar inte dina barn för de kommer att se att mamma inte är hundraprocentigt närvarande. Och det gagnar definitivt inte relationen till din make - för han kommer också att märka att du inte är här och närvarnde i nuet.
Du bad om konkreta råd. Här är några. Se till att bryta definitivt denna vår. Jag tror på att man måste agera bestämt som när man drar av ett plåster. Skriv ett sista brev där du tar definitivt avsked och kräver att han inte kontaktar dig igen. Likaså att han hjälper dig att se till att brottet blir definitivt genom att inte fortsätta kontakten om du någon gång i fyllan och villan skulle få för dig att bryta ditt löfte.
Sen måste du ta dig själv på allvar. Visa för dig själv och andra att du är en vuxen kvinna - inte någon osäker tonåring som faller för varje förälskelse och flyter med strömmen utan egen vilja. Arbeta med att omvandla känslorna till något mer konstruktivt. Att vi har starka känslor för en person betyder inte alltid att vi vill ligga med den personen. Jag förmodar att du har starka känslor för din far, men du kan skilja de känslorna från sexuella känslor.
Sen måste du jobba med din nuvarande relation. Satsa helhjärtat på den. Res iväg tillsammans bara du och din make - helt utan barn och jobb - och njut av varandra. Låtsas att du är nykär och bete dig som du var när du var nyförälskad. Ge er gott om tid för sex och närhet. Sex utlöser massor med endorfiner som är bra för ett förhållande.
Framförallt - visa dig själv och andra att du är vuxen och kan hantera även besvärliga situationer.