• Anonym (Ledsen)

    Stöttning för oss om behöver sluta se vår älskare

    Hoppas på att detta kan bli en tråd där vi peppar/stöttar varandra och sluta träffa vår älskare.
    Själv har jag nog nästan taget beslutet men risken är stor att jag trillar dit igen.

    Mina inlägg kommer sporadisk då det ibland dröjer innan jag får ostörd tid vid datorn.

  • Svar på tråden Stöttning för oss om behöver sluta se vår älskare
  • Anonym (drunknar)
    Johan75 skrev 2014-06-12 13:22:12 följande:
    Vad vill du uppnå? Vad vill du förändra? Var vill du vara? Vem vill du vara?
    Det är ju det som är det jobbiga!!

    Jag vet inte vem jag är och vart jag är på väg.. KAN var en 40 års kris.. ;)

    Det jag vill är att må bra.
    Att mina barn mår bra.

    Men jag vill ju helst må bra i MIG själv inte genom någon annan. men jag är så jävla svag! Tydligen dålig självkänsla också..

    Jag vill inte att någon annan ska ha sån makt över mig, jag ogillar det skarpt! :(
    Vaknar kl 05 på mornarna och får ont i magen för att jag känner att jag inte har kontroll över situationen, den har bara skenat iväg! 

    Varför upptar han HELA min jävla vakna tid?? Det är ju inte min drömprins direkt. Jag fattar ingenting och vet inte hur jag ska ta mig ur detta utan att gå under av oro och ångest. :(
  • Johan75
    Anonym (drunknar) skrev 2014-06-12 14:09:01 följande:
    Det är ju det som är det jobbiga!!

    Jag vet inte vem jag är och vart jag är på väg.. KAN var en 40 års kris.. ;)

    Det jag vill är att må bra.
    Att mina barn mår bra.

    Men jag vill ju helst må bra i MIG själv inte genom någon annan. men jag är så jävla svag! Tydligen dålig självkänsla också..

    Jag vill inte att någon annan ska ha sån makt över mig, jag ogillar det skarpt! :(
    Vaknar kl 05 på mornarna och får ont i magen för att jag känner att jag inte har kontroll över situationen, den har bara skenat iväg! 

    Varför upptar han HELA min jävla vakna tid?? Det är ju inte min drömprins direkt. Jag fattar ingenting och vet inte hur jag ska ta mig ur detta utan att gå under av oro och ångest. :(
    Men du vill uppenbarligen inte vara den du är just nu?

    Det är mycket du spelar med, både vad gäller ditt förhållande och dina barn. 

    Sen kan det väl vare en 40-års kris, dålig självkänsla eller något annat, men spelar det egentligen så stor roll? Frågan är väl vad du ska göra nu? Hur ska du gå tillväga för att ingen annan ska ha denna makt över dig? Var du nöjd över situationen och dig själv när du bara var otrogen och inte ville "ha mer"?
    Behold, i come as a thief.
  • Anonym (Jadå)

    Ha ha du är mig för ca 9 månader sen visst är man helt väck ? Jag vaknade också i vargtimmen . Växlade mellan att vara euforisk , stressad, orolig ,KÅT som ett djur. Jag och min älskare gjorde slut, blev ihop, gjorde slut , blev ihop osv. Vi är båda i förhållanden. Vi tog efter ca 7 månaders helvetesfärd en behövlig paus . Sen satte vi oss ner och funderade allvarligt på vad vi ville med varandra. Vi blev naturligtvis väldigt förälskade i varandra . Vi kom iallafall fram till att ingen av oss var beredd att lämna . Jag vill vara utan honom för att kunna ge mitt äktenskap en ärlig chans. Det är nu 1och en halv månad sen vi bröt och det känns redan mer avlägset , även om han såklart fortfarande gör sig påmind. Man mår DEFENITIVT inte bra av att vara i den sits vi var , men man blir fartblind. Ett plus är att jag gick ner ca 10 kg av stressen lycka till !!!


    Anonym (drunknar) skrev 2014-06-12 14:09:01 följande:
    Det är ju det som är det jobbiga!!

    Jag vet inte vem jag är och vart jag är på väg.. KAN var en 40 års kris.. ;)

    Det jag vill är att må bra.

    Att mina barn mår bra.

    Men jag vill ju helst må bra i MIG själv inte genom någon annan. men jag är så jävla svag! Tydligen dålig självkänsla också..

    Jag vill inte att någon annan ska ha sån makt över mig, jag ogillar det skarpt! :(

    Vaknar kl 05 på mornarna och får ont i magen för att jag känner att jag inte har kontroll över situationen, den har bara skenat iväg! 

    Varför upptar han HELA min jävla vakna tid?? Det är ju inte min drömprins direkt. Jag fattar ingenting och vet inte hur jag ska ta mig ur detta utan att gå under av oro och ångest. :(

  • Anonym (Two faced)
    Anonym (drunknar) skrev 2014-06-12 13:17:51 följande:
    Hej! Jag behöver tips om hur i helvete jag tar mig ur den här soppan! Jag och en kollega har inlett ett passionerat förhållande, det är alldeles nytt, bara två månader. Vi har väl haft sex 5-6 gånger. Och det kallar jag SEX! Vi smsar ganska ofta men eftersom vi båda är gifta så tar vi det lugnt. Han har jobbat för att få mig så pass intresserad under säkert ett års tid. Det har alltid varit flirtigt mellan oss men inget mer. Men nu är det i alla fall hett och vansinnigt! Nu känner jag att jag tagit mig vatten över huvudet! :( jag vill ha MER än vad jag tror att han vill ge. Jag vill inte skiljas och inte han heller men jag vill ha MER? Jag förstår mig inte på mig själv? Fantiserar att han inte vill se mig mer och får värsta ångesten och klumpen i magen. Tänker på honom hela tiden, längtar efter honom hela tiden Analyserar och beter mig som värsta tonåringen.. ( jisses) VA?? vad faaan! Jag vill inte det!!! Jag vill inte vara rädd över att han ska dumpa mig! ( även om vi kommit överens om att det är bara jag som får dumpa ;) ) Han säger fina saker som att han älskar min kropp, älskar min humor. Det bästa han vet är att SE mig njuta? Va?, Så han ger och ger och ger av sig själv. Hur i helvete ska jag ge upp det där? Men jag vill inte ha en klump av oro i min mage hela min vakna tid :( vill inte bli avvisad eller lämnad. Jag kan som inte se ett lyckligt slut i denna historia.. Jag vill bara vara med honom hela  tiden! Men det GÅR inte!! Säg för sjutton att den här känslan lägger sig och tonar ut? Att det kommer rinna ut i sanden? SNÄLLA!!! Jag vet inte vad jag ska göra!!! Dessutom mår jag SKIT för sveket mot min familj. Ju närmre jag kommer min älskare desto längre bort kommer jag min man. Jag är väldigt monogam i vanliga fall. (faktiskt) Vad ska jag göra?? Hjälp!

    Jag hade kunnat skriva precis det du just skrev. Våra kroppar tar över våra hjärnor och vill bara fortplanta sig. Det är ett massöverskott på dopamin (signalsubstans i hjärna) som gör oss tokiga. I mitt fall lyckades jag på något sätt vänta med att inleda förhållandet med min älskare tills jag hade bytt jobb. Jag tillät mig att flirta med honom när jag visste att jag skulle sluta om några veckor. I ditt fall jobbar du med honom och måste träffa honom. Det kommer att göra allt svårare. Om du har läst mina inlägg vet du att jag bröt med Honom för nästan tre veckor sen (eller tog en "paus"). Det var ett helvete de första dagarna och sen började det sakta bli bättre. På ett sätt var det skönt att veta att han inte skulle höra av sig och att jag inte skulle behöva ljuga mer. Jag ser definitivt klarare på saker nu när jag inte har träffat honom på ett tag. Snart kommer månaden ha gått och jag kommer antagligen att kontakta honom igen. Får se hur jag känner då.
  • Benny1957

    Jag tycker definitivt inte att du skall kontakta honom när månaden är slut. Du kommer bara att må dåligt. Det är som att peta på en sårskorpa på ett sår som håller på att läka. Det är bara dumt.

    Ta fram ditt vuxna jag och bryt definitivt.

  • Anonym (Two faced)
    Benny1957 skrev 2014-06-21 04:03:48 följande:

    Jag tycker definitivt inte att du skall kontakta honom när månaden är slut. Du kommer bara att må dåligt. Det är som att peta på en sårskorpa på ett sår som håller på att läka. Det är bara dumt.

    Ta fram ditt vuxna jag och bryt definitivt.


    Ok, får se hur jag gör. :)
  • Anonym (drunknar)

    Då var man lite nere igen då. :(

    Varför ska det vara så svårt att bara avsluta det? :(

    Det finns ju ändå ingen framtid! Jag har min familj han har sin. Han skulle nog aldrig skilja sig. (Om man tänker på hans rädsla över att bli upptäckt)

    Jag vill inte skilja mig! Men mest pga mina barn.

    Vi träffades i torsdags och det jobbiga är att sexet bara blir bättre och bättre!! Hur ska jag kunna vara utan det? Hur ska jag kunna jobba tillsammans med honom och bara vara vänner igen? Helt klart är det i allafall att för honom handlar det endast om sex, för mig har det blivit en aning mer.. Även om det inte handlar om, villdugiftadigmedmigsålevervilyckligaiallavåradagar.

    Jag vill att han ska vilja ha hela mig, inte bara älska min kropp och ha det bästa sexet han någonsin haft. ( hans ord inte mina;) ) han älskar att ha sex med mig. Thats it. Varför i helvete gick jag med på detta? Vi var ju arbetskompisar och bra vänner i tre år innan, varför nöjde vi oss inte med det?? Jag längtar efter honom. :( hatar att jag längtar efter honom. Bläääääää!

  • JallaPark
    Anonym (drunknar) skrev 2014-06-22 22:52:51 följande:

    Då var man lite nere igen då. :(

    Varför ska det vara så svårt att bara avsluta det? :(

    Det finns ju ändå ingen framtid! Jag har min familj han har sin. Han skulle nog aldrig skilja sig. (Om man tänker på hans rädsla över att bli upptäckt)

    Jag vill inte skilja mig! Men mest pga mina barn.

    Vi träffades i torsdags och det jobbiga är att sexet bara blir bättre och bättre!! Hur ska jag kunna vara utan det? Hur ska jag kunna jobba tillsammans med honom och bara vara vänner igen? Helt klart är det i allafall att för honom handlar det endast om sex, för mig har det blivit en aning mer.. Även om det inte handlar om, villdugiftadigmedmigsålevervilyckligaiallavåradagar.

    Jag vill att han ska vilja ha hela mig, inte bara älska min kropp och ha det bästa sexet han någonsin haft. ( hans ord inte mina;) ) han älskar att ha sex med mig. Thats it. Varför i helvete gick jag med på detta? Vi var ju arbetskompisar och bra vänner i tre år innan, varför nöjde vi oss inte med det?? Jag längtar efter honom. :( hatar att jag längtar efter honom. Bläääääää!


    Det fetmarkerade i din text är ett vanligt fenomen när det kommer till otrohet, kvinnan förälskar sig och mannen vill bara ha sex vid sidan av. Jag tror inte att han kommer ångra sig och det är sällan som man bryter upp två stora familjer för att bli tillsammans. Många är rädda för att skada sina nära och kära. För ditt eget bästa måste jag säga att du har inget val utan måste bryta det här, det skadar bara dig som människa och ett litet misstag så får din familj reda på hemligheten. Förälskelser drabbar alla människor i en relation, frågan är bara hur man hantera den och du har dessvärre gjort det på helt fel sätt.

    Hur hinner träffas för sex egentligen? Gör ni det på arbetstid? För jag antar att ni kör hem till era familjer efter jobbet.
  • Anonym (drunknar)

    Ja, det är aldrig efter arbetstiden vi ses..

    Jag vill avsluta detta och må bra igen, jag vet bara inte HUR??

    Tror att egentligen så är jag inte så kär som jag tror? Utan situationen av allt det nya är grejen. Sen kommer alla dom gamla rädslorna upp, jag duger inte, jag är inte bra nog mm.

    Vill bara att allt ska vara bra igen, vill inte ha en klump i magen längre. Vill må bra i mitt liv. Det var länge sen. ???? jag är så jävla vilsen.

  • Anonym (Jadå)

    Du är precis exakt där jag var nyss jag ville inte skiljas , men jag ville ändå att min andra skulle vilja ha mig mest av allt ( logiskt Jag tror man dras med. Mina känslor drevs på av att han var mer avvaktande .Vi gjorde iaf slut, och det var jag som drev på det med. Han ville mer ta en paus under sommaren och tänka. Jag slets mellan att vilja ha honom mer än något annat till att bara vilja bryta tvärt . Situationen var ohållbar. Vi är på samma jobb och de två sista månaderna har vi kunnat umgås mer neutralt , även om det tidvis varit jobbigt. Imorgon jobbar han sin sista dag här och jag ser framemot det med bävan. Men det jag kan säga till dig Drunknar är att ju längre bort man kommer från sms prat om känslor och fysisk kontakt desto närmare har jag kommit min man och mitt riktiga jag . Sakta men säkert blir man sig själv igen... Det svåra är att som en knarkare saknar man att vara " hög" på lust och alla känslor . KRAM till dig .. Det blir bättre...


    Anonym (drunknar) skrev 2014-06-25 04:01:12 följande:

    Ja, det är aldrig efter arbetstiden vi ses..

    Jag vill avsluta detta och må bra igen, jag vet bara inte HUR??

    Tror att egentligen så är jag inte så kär som jag tror? Utan situationen av allt det nya är grejen. Sen kommer alla dom gamla rädslorna upp, jag duger inte, jag är inte bra nog mm.

    Vill bara att allt ska vara bra igen, vill inte ha en klump i magen längre. Vill må bra i mitt liv. Det var länge sen. ???? jag är så jävla vilsen.


Svar på tråden Stöttning för oss om behöver sluta se vår älskare