Stöttning för oss om behöver sluta se vår älskare

Q.E.D.

Vet tyvärr inte vad det betyder.

Det är väl upp till dig hur mycket du tar till dig, rådet var ärligt och vänligt menat.

Förstår att du tolkade tonen som tråkig men själva rådet är inte så himla dumt om du tänker efter, du låter inte dirket glad eller lycklig över ditt liv, då är det väl bra att antingen försöka förbättra den befintliga relationen eller gå vidare...eller?

Så jag tycker nog att jag bidrar till tråden, sen att jag inte tycker synd om dig eller säger det du vill höra, dert är en helt annan femma.

Isabella. Jag förstår att du tycker det är jobbigt men att du gjorde ett klokt val när du tackade nej till konferensen.

Det hela påminner mig om ett replikskifte jag hörde i hotellbaren på en konferens. En välklädd gentleman (A) ville bjuda en kollega (B) på ett glas riktigt fin och dyr singlemaltwisky. Men (B) tackade artigt nej.
- (A) Va fan, bangar du för ett glas whisky
- (B) Att svepa ett glas whisky kan vilken mes som helst göra. Men att tacka nej - särskilt när det är så fin whisky - kräver mod, karaktärsstyrka och ett skarpt intellekt. 

Jag har tänkt på det ibland. Att bara flyta med och se sig som offer för känslostormar som bara drabbar en är så enkelt. Men att medvetet tacka nej till ett tillfälle som för en kort period kan vara väldigt skönt, men som man vet riskerar att förstöra både för sig själv och för sin familj kräver mod och karaktärsstyrka. Så idag kan du klistra in en guldstjärna i dina dagbok.

I det här fallet förstod jag att (B) hade haft alkoholproblem, och hans intellekt visste mycket väl att om han tog den där whiskyn så riskerade han att trilla dit igen. Många har påpekat att otrohet påminner mycket om drogmissbruk. Det ger häftiga kickar både av spänning och njutning men det är i längden väldigt destruktivt. Så precis som narkomaner måste träna sig i att tacka nej och undvika miljöer och situationer där man kan frestas så måste den som vill bryta en otrohetsvana jobba på det.

Lycka till Isabella.

Stämmer....

Nyfiken på hur det gått både för TS och Isabella. Klarar ni att hålla era löften?

Tycker verkligen på riktigt att du är ett stort jävla skämt , en riktig mes. Inte mycket till människa som inte ens står upp för sina handlingar. Tycker mest synd om din man som råkat träffa ett stolpskott .

Japp, konferensen var i helgen, och istället bokade jag upp en weekend med min man - vi hade riktigt roligt faktiskt, och pratade mer än vi gjort på länge!
Det är rätt tufft på jobbet på flera sätt, men jag försöker fokusera mer, det kommer gå. Det måste.

Det finns bara ett sätt. Undvik all form av kontakt (sms, mail, etc). Med tiden kan livet långsamt börja återgå till det mer normala. Barnen är centrala i äktenskapet och utgör det gemensamma. Om ni vill ha fler, skaffa det. De ger mycket glädje och utgör ett gemensamt intresse. Visst kan det finnas lyckliga barnfria äktenskap, men de är mycket ovanliga. Jag tror inte på dem på lång sikt.

Lycka till!

Det här var roligt att höra. Ofta går det slentrian i våra förhållanden  och vi får så väldigt lite tid för varandra. Då blir ett "äventyr" vid sidan, något som bryter slentrianen. Men det går att få till äventyr även inom ett förhållande bara man kommer ihåg på det.

Engelsmännen kallar det "dirty weekend", detta att man åker iväg ett par utan barn, och bor över en helg på ett hotell där man blir uppassad och kan få äta gott, dricka gott och få tid för varandra. Jag tror det är en bra vana,  att som du "boka upp en weekend med min man" en gång i månaden.

Mannen kommer säkert att undra varför partnern så plötsligt börjar boka in hotellhelger eller satsar på att få till stånd häftigt sex, men skyll på att du läst i ett forum på nätet hur viktigt det är att verkligen jobba på sin relation. Det är ju ingen lögn och kan förklara varför ditt intresse för sex etc stigit så snabbt.

Förutom att detta att kunna tacka nej och göra något med sin man istället för "älskaren" stärker förhållandet, så stärker det på sikt också självkänslan. Att bara "flyta med och låta sig förföras" kan vara skönt ett tag men sen kommer skammen över "att vara så svag". Plus detta att ljuga och behöva "trixa" bakom ryggen på sin man och  sina barn. Det kan verkligen fräta sönder den sista rest av självkänsla man har kvar.  Så du kan vara stolt över dig själv Isabelle och lycka till i fortsättningen.