Hoppas på att detta kan bli en tråd där vi peppar/stöttar varandra och sluta träffa vår älskare.
Själv har jag nog nästan taget beslutet men risken är stor att jag trillar dit igen.
Mina inlägg kommer sporadisk då det ibland dröjer innan jag får ostörd tid vid datorn.
Du är precis exakt där jag var nyss 
jag ville inte skiljas , men jag ville ändå att min andra skulle vilja ha mig mest av allt ( logiskt Jag tror man dras med. Mina känslor drevs på av att han var mer avvaktande .Vi gjorde iaf slut, och det var jag som drev på det med. Han ville mer ta en paus under sommaren och tänka. Jag slets mellan att vilja ha honom mer än något annat till att bara vilja bryta tvärt . Situationen var ohållbar. Vi är på samma jobb och de två sista månaderna har vi kunnat umgås mer neutralt , även om det tidvis varit jobbigt. Imorgon jobbar han sin sista dag här och jag ser framemot det med bävan. Men det jag kan säga till dig Drunknar är att ju längre bort man kommer från sms prat om känslor och fysisk kontakt desto närmare har jag kommit min man och mitt riktiga jag . Sakta men säkert blir man sig själv igen... Det svåra är att som en knarkare saknar man att vara " hög" på lust och alla känslor . KRAM till dig .. Det blir bättre...
,men vi pratar aldrig om vad vi känner. Det tycker jag är skitjobbigt! Det är bättre och veta vart man står i det hela så man kan ta några beslut någon gång.
Ta alla beslut utifrån vad DU vill . Låt det inte hänga på honom. Lättare sagt än gjort jag vet. Jag skrev listor där jag ställde raka frågor till mig själv med ärliga svar. Det hjälpte 
Det är skönt att höra att det blir bättre!
Jag hoppas att det ska svalna under semestern, vi kommer inte ses på över en månad och jag HOPPAS VERKLIGEN att det bara försvinner!
Han är väldigt svårläst, jag vet egentligen inte vad han innerst inne känner och vill, (eller jag vet vad han VILL) haha! ,men vi pratar aldrig om vad vi känner. Det tycker jag är skitjobbigt! Det är bättre och veta vart man står i det hela så man kan ta några beslut någon gång.
Ta alla beslut utifrån vad DU vill . Låt det inte hänga på honom. Lättare sagt än gjort jag vet. Jag skrev listor där jag ställde raka frågor till mig själv med ärliga svar. Det hjälpte 
Självklart ska jag kunna bryta detta! 
Som bedragen är det med skräckblandat intresse man läser den här tråden...
Min ex-fru var i precis den här situationen förra året och avslutade relationen med sin älskare. Det var så känslomässigt men han är ju nästan 15 år äldre så jag tror att hon förstod på något plan att det inte skulle hålla i längden.
Två dagar senare hittar jag alla mejl. Hon bönade och bad om förlåtelse men jag kunde inte leva med sveket trots att jag fortfarande älskade henne.
Nu har vi gått igenom en otroligt bitter skilsmässa och jag vägrar prata med henne. Alla mina känslor för henne är borta.
Jag skäms lite för att säga det men jag njuter verkligen av att hon står utan någonting nu. Det blev en dyrköpt läxa.
Karma, bitches!
Det där med karma är ju intressant! ;)
Då kan man ju fråga sig vad du gjort som förtjänade att bli sviken? Och då menar jag absolut INTE att det är ditt fel att hon valde att bedra och svika dig.
Alla lever vi med våra bagage, det är hemskt att såra andra och det är hemskt att såra sig själv.
Livet är inte så enkelt som man tror ibland, det finns många gråskalor, allt är inte svart eller vitt.
Alla gör så gott dom kan från sin situation, INGEN vill väl såra någon med flit? Jag hoppas inte det i alla fall.
Vi har i alla fall bestämt att inte ha någon kontakt alls nu under en månads tid. Främst för att försöka fokusera på våra familjer och se om det går att lappa ihop äktenskapen. (han kan inte göra det om vi ens har sms kontakt)
Jag mår skit. Fast jag vet att det är det enda riktiga att göra i den här situationen. Vad jag hoppas på är att allt bara ska svalna av. Det har jag även sagt till min älskare, men han tror inte att det vi har kommer dö ut. Nähää?? Vad gör vi då? Skilsmässor? 
Det vi har är otroligt. Så är det. Men att slita upp två familjer för att vi mår bra? Det känns för jobbigt för att ens tänka på. 
Så där är jag just nu.
Egentligen skulle vi hinna ses nu idag eller i morgon men det har kört ihop sig så nu kanske vi inte ses förrän i augusti igen.
Så är det!
Karma hette det va? pruttkarma!
Jag hoppas att klumpen i magen försvinner om några dagar!
Ge det lite tid. Ett par veckor minst! Och när du väl vet att det aldrig kommer att bli något seriöst mellan er oavsett hur ni känner. Bryt!! Och ta det jobbiga. Gör inte som oss. Vi visste , men trillade dit igen och förlängde lidandet för alla inblandade ännu mer. Kram
Ge det lite tid. Ett par veckor minst! Och när du väl vet att det aldrig kommer att bli något seriöst mellan er oavsett hur ni känner. Bryt!! Och ta det jobbiga. Gör inte som oss. Vi visste , men trillade dit igen och förlängde lidandet för alla inblandade ännu mer. Kram
Kram
Ge det lite tid. Ett par veckor minst! Och när du väl vet att det aldrig kommer att bli något seriöst mellan er oavsett hur ni känner. Bryt!! Och ta det jobbiga. Gör inte som oss. Vi visste , men trillade dit igen och förlängde lidandet för alla inblandade ännu mer. Kram
men eftersom jag har valt att vara otrogen så finns det risk för det. För jag är ganska säker på att om man har ett bra äktenskap så väljer man rätt när passionen drabbar en. (Jag hoppas förstås att jag har jättefel.) 
Det där med karma är ju intressant! ;)
Då kan man ju fråga sig vad du gjort som förtjänade att bli sviken? Och då menar jag absolut INTE att det är ditt fel att hon valde att bedra och svika dig.
Alla lever vi med våra bagage, det är hemskt att såra andra och det är hemskt att såra sig själv.
Livet är inte så enkelt som man tror ibland, det finns många gråskalor, allt är inte svart eller vitt.
Alla gör så gott dom kan från sin situation, INGEN vill väl såra någon med flit? Jag hoppas inte det i alla fall.
Vi har i alla fall bestämt att inte ha någon kontakt alls nu under en månads tid. Främst för att försöka fokusera på våra familjer och se om det går att lappa ihop äktenskapen. (han kan inte göra det om vi ens har sms kontakt)
Jag mår skit. Fast jag vet att det är det enda riktiga att göra i den här situationen. Vad jag hoppas på är att allt bara ska svalna av. Det har jag även sagt till min älskare, men han tror inte att det vi har kommer dö ut. Nähää?? Vad gör vi då? Skilsmässor?
Det vi har är otroligt. Så är det. Men att slita upp två familjer för att vi mår bra? Det känns för jobbigt för att ens tänka på.
Så där är jag just nu.
Egentligen skulle vi hinna ses nu idag eller i morgon men det har kört ihop sig så nu kanske vi inte ses förrän i augusti igen.
Så är det!
Karma hette det va? pruttkarma!
Jag hoppas att klumpen i magen försvinner om några dagar!
Otroligt hur den som är otrogen kan bli offret. Människan är expert på att rättfärdiga och hitta giltiga skäl till sina handlingar.
Men, men, jag ska inte kapa tråden, det här handlade ju om stöttning i att göra det rätta, dvs dumpa det vid sidan om och försöka hitta tilllbaka,
I mitt fall dumpade exet älskaren men sen hittade jag mejl några dagar senare och allt kom fram i ljuset. Skilsmässan var ett faktum och det vara BARA otroheten som var orsaken. Inget "vi har växt ifrån varandra" eller så. Jag kunde helt enkelt inte leva med sveket och vi har ingen som helst kontakt idag. Barnen byter vi via förskolan och det är radiotystnad däremellan. Det känns otroligt bra. Hon ville tillbaka men det är helt omöjligt.
Det krävs en otroligt egocentrisk människa för att vara otrogen. Det ser man även i den här tråden, den otrogne ska fatta ett beslut och sen ska alla nöja sig med det ungefär. Då blir det bra. Som om det bara vore upp till er.