BF Januari 2015

Hej allihopa, en liten kort presentation då    42 år  bor mellan Falun och Gävle, är skånska från början , är beräknad till 24/1 och detta blir bebis nr 4, har 3 MF bakom mig så är lite lätt nojig, syskonen är födda 07,09 och 12, mellanbarnet är pojke och dom två andra flickor

Kör också en presentation!

Jag heter Emelie är 22 år och bor i Stockholm, de här blir mitt andra barnhar en son sen tidigare förhållande som ör född 110311, är beräknad den 25/1 :)

Någon som känner sig deppig? Jag känner mig inte alls spec glad (som jag borde), utan tänker mer på alla uppoffringar jag måste göra de närmsta 2 åren. Vet att det bara är i mitt huvud men blir så trött på mig själv! Sover dåligt på nätterna, kan inte slappna av så kan säkert ha med det att göra också att jag känner mig så neggo.

Önskar jag kunde njuta av denna grav som nog blir den sista men vill bara va "normal" igen! 

Men fy vad jobbigt. Men det är ju ganska tidigt så det kanske släpper? Hur många barn har du sedan innan? För mig är allt nytt och känner mig mest orolig för att det inte ska gå hela vägen. :/ 

Ja, hoppas också det släpper! Kanske bara är hormonchocken eller något? Har bara ett barn sedan innan, men han 4 år nu så vi har helt kommit ur det här med spädbarn och vakennätter. Allt är så lätt med honom nu liksom så det känns väl lite nervöst att hoppa på hela karusellen igen. Sedan tog inte min kille så mkt ansvar första året när sonen var liten och jag är nog lite rädd att det ska bli samma igen....

Kände också så första gången, att allt var nytt och spännande! Jag var så glad då minns jag.Vill ha tillbaka den känslan igen.

Försök släppa oron, händer det så händer det ingen ide att ta ut något i förskott. Utan försök att njuta bara

Vad skönt att du fått en sån bra bm! Ja jag tänkte det, när jag skriver in mig på måndag ska jag försöka tjata till mig ett vul...

Jag har BF samma datum som dig =) Allt kommer att gå vägen =)

Jag skulle inte vara så orolig om jag var du, du känner ju trots allt av illamåendet och du äter ju dessutom lergigan. Försök att njuta istället, svårt jag vet! Kram

Jag är 33, fyller 34 i sommar, bor 1 mil söder om gbg. Andra barnet.

Så kunde jag känna till och från första graviditeten. Än så länge har jag inte känt så denna gången. Min dotter är nog inte tillräckligt gammal , har ju fortfarande blöjor, klättrar på allt så man får vakta konstant, roar sig själv rätt dåligt... Så jag tror ju att skillnaden inte blir så stor som för dig, är ju inne i det fortfarande. Hoppas det vänder för dig snart, man vill ju kunna glädjas åt graviditeten!