mariaheterjag skrev 2014-05-17 20:05:17 följande:
Jo så känner jag också. Nu är det i princip bara kul med barn (då har jag ändå en 4 åring som trotsar o så) men det första året med bebis uppfattade jag som väldigt jobbigt. Men det kanske är som du skriver att nu har vi andra förutsättningar, delvis i alla fall. Killen som är pappa till 4 åringen också har mognat rejält som person och pappa under de här åren.
Det som oroar mig är dock hans jobb som innebär mkt tid hemifrån med väldigt långa dagar i perioder. När 4 åringen var liten (hade också kolik) var jag i princip själv det första halvåret med alla skriknätter och helveteskvällar. Hans jobb går alltid före liksom. Och det har nog inte ändrats nämnvärt. Däremot hoppas jag att jag kan vara lite tuffare och sätta krav denna gång. Och vem vet man kanske får en bebis som inte skriker och sover?
Men det går lite upp och ned hur det känns! Ibland väldigt deppigt och osäkert och ibland känns det bättre.
Jo, visst är det så :) Det är lite skräckblandad förtjusning ;) Det kommer säkert gå bra när man vant sig :) Får hoppas på en bebis som sover gott om nätterna :)