Vi finns, vi som ångrar barn

Anonym (TS ångrar)

Äldre 14 Jun 10:41
780 svar

Citera Visa endast Anmäl

Vi finns, vi som ångrar barn

Jag ser att det kommer upp trådar där barnfria berättar om hur de måste försvara sitt barnfria liv, vilket är så tråkigt att det ska behöva göras. Till er som tjatar om att ni "fattar inte varför man inte vill ha" och att "ingen ångrar sina barn" vill jag bara säga: ni behöver inte fatta och jo visst finns det många som ångrar sina barn (t.ex. jag själv och sen vet jag två kvinnor till). Ni vet bara inte om det för det är inget man berättar i allmänhet, allt för att hålla fasaden om att allt är bra, livet leker och är perfekt, ungefär som på facebook.
Jag är en av de kvinnor som ångrar att de skaffade sina barn, deal with it, pga grupptrycket och samhällets hjärntvätt, och nu kan jag knappast lämna bort henne. Vi finns, vi har insett att detta faktiskt inte passade oss och tyvärr är våra oönskade barn offren för våra ogenomtänkta beslut/enträgna påtryckningar från omgivningen. Visst står vi för konsekvenserna och tar hand om barnen, men det är synd att inte ha fått leva sitt egna, riktiga liv från första början. Med detta alternativa liv menar jag inte t.ex. supa sig full varje helg eller konstant resa jorden runt, jag är nykterist och reser rätt sällan, men aspekter såsom ansvaret, övrig livsstil, meningsfullt arbete/projekt, egentid, personliga behov och personlig lämplighet som förälder.

Creds till alla som tänker igenom detta livsval noga och gör klart för sig själva vad de vill och inte vill ha och sedan handlar efter det istället för att i blindo bara göra vad resten av flocken säger och gör, det om något är ansvarsfullt, var säkra på det ni barnfria . Ni som tjatar, hintar och dömer våra liv, håll tyst bara om ni inte kan stänga av vad ni tänker och tycker att ni känner.
- «
- ‹
- Sida 12 av 77
- 6
- 7
- 8
- 9
- 10
- 11
- 12
- 13
- 14
- 15
- 16
- 17
- 18
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Vi finns, vi som ångrar barn
Anonym (tack)

Äldre 14 Jun 17:04

#111

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Sara) skrev 2014-06-14 16:06:30 följande:
Håller helt med dig här. Pressen utifrån är stor. Speciellt om man är kvinna i lagom ålder i en stabil relation med goda ekonomiska förutsättningar så förväntas man skaffa barn, eller åtminstone försöka skaffa barn. Från familj och från vänner som själva hunnit skaffa barn. Alla vill att man ska bli delaktig i den sociala samvaron det innebär att ha barn, utan någon som helst förståelse för att någon frivilligt väljer att leva utan. Då måste det vara något fel. Kanske är det dåligt i relationen? Kanske kan de inte få barn men vill inte erkänna det? Att rakt ut säga: Jag vill faktiskt inte ha barn! är för många oerhört provocerande. På forum som detta försöker folk åter och åter igen övertyga de som är tveksamma personer att barn är det mest fantastiska som finns. Visserligen är det tidvis väldigt jobbigt men livet får en helt annan mening, en helt annan dimension. Folk berättar om hur de själva varit tveksamma tidigare men när de väl fick se sitt barn så var det kärlek vid första ögonkastet, den villkorslösa kärleken och även att äntligen lägga hela sin fokus på någon annan än sig själv. Att man aldrig någonsin kommer att ångra ett barn. De som ändå inte vill ha barn blir stämplade som "egoistiska", barnsliga, giriga, att de bara lever för sig själva med resor, oändligt med egentid etc etc. Att de så småningom kommer förstå sitt misstag när de blir gamla och lessnar på livet i lyx och att de sedan dör i ensamhet... Typ. Jag tycker den här tråden är superviktig. Det är dags att slå hål på myten "man kan aldrig ångra ett barn". För uppenbarligen kan man det och det gör inte gott för någon. Vi måste respektera varandras val att leva, inte döma eller förminska andras livsval. För många (förmodligen majoriteten) är barn en fantastisk tillgång i livet, för andra är det bättre utan. Bara för att barn var något fantastiskt för mig behöver inte det betyda att det självklart kommer vara det för någon annan. Man måste få välja själv, utan att bli ifrågasatt eller stämplad som egoistisk. För det är minst lika egoistisk att välja att leva med barn som utan.

Jag håller med om vartenda ord. Något som jag alltid förundras över är att många pressar andra att skaffa barn med argumentet att man annars blir ensam när man blir gammal. Är inte det ett väldigt egoistiskt skäl om något?
Anonym (tack)

Äldre 14 Jun 17:10

#112

Citera Visa endast Anmäl

MxMeNow skrev 2014-06-14 15:31:43 följande:
Det är en jävla skillnad på att inte ha barn och att ångra det barn man har!

Ja, om man är barnfri drabbas ingen annan av det ens om man ångrar det men om man ångrar sina barn drabbas barnen. Jag fattar därför inte varför barnfria får så mycket skit.
Anonym (duärinteensam!)

Äldre 14 Jun 17:16

#113

Citera Visa endast Anmäl

Vad skönt med en sådan här tråd! Jag är så trött på argumentet "en abort kan du ångra, men aldrig ett barn". Joho, det kan man visst. Jag hade mycket hellre sörjt en abort än som nu önska att vi inte skaffade det barn vi har.
Anonym (en som vet)

Äldre 14 Jun 17:16

#114

Citera Visa endast Anmäl

Scoops skrev 2014-06-14 17:04:45 följande:
Buhu. Jävla snyfthistorier! Oavsett "dålig" barndom här i Sverige så finns här idag möjligheter att skapa sig en fin framtid, försörjningsmöjligheter, mat, kläder på kroppen, tak över huvudet och hälsosamma relationer med andra vuxna för att kompensera de tidigare dåliga relationerna till sina föräldrar. Så länge det ligger barn på gatan och dör eller blir ihjälslagna i andra länder så kommer jag att förakta folk som grinar och gnäller att deras mamma/pappa inte kramade på dem tillräckligt i detta förhålladevis trygga landet.

Och kom inte och säg nu att jag inte vet vad jag talar om, jag växte upp där!

PS: finns nog många bortgifta 13-åringar på andra håll i värden som ångrar sina barn mycket mer än vad folk gör här dessutom.
Yepp, ungefär så. Jag har en ingift släkting på 45 bast som på fullaste allvar hävdar att hela hennes misslyckade liv är hennes mors fel. Ingen av hennes föräldrar dricker, använder droger, slåss, är fattiga eller så. De skilde sig när hon var 11 år och skaffade varsin ny välutbildad och ordentlig partner, det är det förfärliga som hände i hennes liv. Mina skildes under storbråk och hot om våld och inspärrning på psyk när jag var 6 år.

Och hon har fått alla chanser, betald lägenhet i tre olika städer för att studera, jobb via kontakter, psykologhjälp i över ett decennium men mänskan kan inte slutföra nåt överhuvudtaget eller ens behålla ett jobb som hon har fått serverat på silverfat för hon har alltid rätt och allt är andras fel, och tyvärr är det så att chefen på jobbet kanske inte alltid håller med om det.

Ursäkta om jag inte gråter floder för hennes skull liksom.
Anonym (duärinteensam!)

Äldre 14 Jun 17:24

#115

Citera Visa endast Anmäl

Och btw så känner jag två kvinnor till som känner samma, en av dem är min egen mamma. Inte har jag känt mig det minsta mindre älskad eller uppskattad för det.
Anonym (duärinteensam!)

Äldre 14 Jun 17:27

#116

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Lingonet) skrev 2014-06-14 11:12:05 följande:
Jag kan förstå att någon kanske tagit fel beslut, oavsett om man valt att behålla eller ta bort. Men till er som valde att behålla och som nu ångrar sig.... Dom växer upp och blir vuxna. Sen är dom ute ur era liv och ni får erat liv tillbaka. Visst det tar kanske 18-20 år. Men det kommer...
Själv älskar jag mina barn. Ingen av dom har gått smärtfritt genom barn- och ungdoms åren. Många gånger har jag önskat att dom skulle varit friska... men nu är det som det är.
Håller absolut med om att man inte ska tjata på folk att de ska skaffa barn. Tycker att det är bra att den diskussionen kommer upp till ytan.
Det finns liksom inget "bara" i 18-20 år..... Och jag älskar mitt barn trots att jag önskar av hela mitt hjärta att jag aldrig fått henne.
Anonym (duärinteensam!)

Äldre 14 Jun 17:28

#117

Citera Visa endast Anmäl

Fånga dagen skrev 2014-06-14 11:27:41 följande:
Varför är du säker på att ts trots att hon ångrar sina barn, är en bra förälder?
Varför tror du motsatsen då?
Anonym (duärinteensam!)

Äldre 14 Jun 17:29

#118

Citera Visa endast Anmäl

vfja skrev 2014-06-14 11:37:43 följande:
Hur sjukt har inte samhället blivit när mammor börjar ångra sina barn, när barn inte är önskvärda bara för att livet har blivit beroende av kapitalism och pengar, när barn ses som problem snarare än tillgångar.

Kanske dags att vi börjar se på barn som det finaste vi har istället för det som prioriteras längst ned efter villa, efter bil, efter karriär och efter allt annat som man "måste" ha.
Men det är inte lika sjukt när pappor ångrar? Det har för övrigt inte det minsta med pengar eller materiella saker att göra, inte för mig i alla fall.
Anonym (duärinteensam!)

Äldre 14 Jun 17:32

#119

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Ja) skrev 2014-06-14 11:45:31 följande:
Det tror jag också. Sådant känner barn av direkt. Hemskt.
Jag har aldrig känt av det, inte ens sedan jag vetat det svart på vitt.
Anonym (ledsen)

Äldre 14 Jun 17:32

#120

Citera Visa endast Anmäl

Jag tror att jag ångrar mitt barn. Är under 20 och blev oplanerat gravid, men med ett stabilt förhållande och bra framtidsutsikter fanns inte ens en tanke på abort. Nu har det visat sig att det stabila förhållandet inte alls var stabilt då barnets omogna pappa inte kunde hantera motgångar i relationen. Han som var så barnkär visade sig vara en totalt värdelös farsa som inte ens vet vad ansvar innebär. Han har inte gjort ett skit, men ska lik förbannat "ha" barnet med allt vad vårdnad och umgänge (i framtiden) innebär. När han väl träffar barnet får hen hans uppmärksamhet i 5 min innan något annat blir viktigare. Blöja vet han inte ens vad det är. Men jag ska inte tro att jag får bestämma något om barnet själv, och om jag bara missar att svara på ett sms om barnet blir det hot om familjerätt och anmälningar, med sina föräldrars påtryckningar om att det minsann är hans barn lika mycket. Jo tjena, pappa blir man först när man förtjänat den titeln.

Hur som helst, nu står jag i skiten, trött och utsliten ensam med en bebis under året, hemmaboende hos knepiga föräldrar och känner mig totalt värdelös. Räknar med att barnets pappa kommer när den jobbiga tiden är över och ska ta ut sina rättigheter så att jag inte kan få vad jag jobbat för med barnet (dessutom har han en kass föräldrasyn så jag blir imponerad om han inte fördärvar barnet). Då har jag dessutom övergett mina möjligheter till en bra utbidlning och ekonomi medan hans liv glatt har rullat på. Nu råkar det vara så att jag ändå älskar mitt barn över allt annat och själv är den bästa föräldern jag någonsin träffat. Jag skulle aldrig ge bort barnet, men jag önskar att jag aldrig hade skaffat henom från första början. Har sumpat mina chanser till en kärnfamilj och utbildning (bra jobb), samtidigt som jag bara kommer att få träffa mitt barn i halva dess liv (vv) trots att jag anser att det är MITT barn, inte vårt. Jag var ändå den där intelligenta tjejen med bra betyg som väntade med sex till "rätt person", jag förtjänar inte det här eländet.

«
‹
Sida 12 av 77
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Vi finns, vi som ångrar barn

Vi finns, vi som ångrar barn

INNEHÅLL