• Anonym (TS ångrar)

    Vi finns, vi som ångrar barn

    Jag ser att det kommer upp trådar där barnfria berättar om hur de måste försvara sitt barnfria liv, vilket är så tråkigt att det ska behöva göras. Till er som tjatar om att ni "fattar inte varför man inte vill ha" och att "ingen ångrar sina barn" vill jag bara säga: ni behöver inte fatta och jo visst finns det många som ångrar sina barn (t.ex. jag själv och sen vet jag två kvinnor till). Ni vet bara inte om det för det är inget man berättar i allmänhet, allt för att hålla fasaden om att allt är bra, livet leker och är perfekt, ungefär som på facebook.
    Jag är en av de kvinnor som ångrar att de skaffade sina barn, deal with it, pga grupptrycket och samhällets hjärntvätt, och nu kan jag knappast lämna bort henne. Vi finns, vi har insett att detta faktiskt inte passade oss och tyvärr är våra oönskade barn offren för våra ogenomtänkta beslut/enträgna påtryckningar från omgivningen. Visst står vi för konsekvenserna och tar hand om barnen, men det är synd att inte ha fått leva sitt egna, riktiga liv från första början. Med detta alternativa liv menar jag inte t.ex. supa sig full varje helg eller konstant resa jorden runt, jag är nykterist och reser rätt sällan, men aspekter såsom ansvaret, övrig livsstil, meningsfullt arbete/projekt, egentid, personliga behov och personlig lämplighet som förälder. 

    Creds till alla som tänker igenom detta livsval noga och gör klart för sig själva vad de vill och inte vill ha och sedan handlar efter det istället för att i blindo bara göra vad resten av flocken säger och gör, det om något är ansvarsfullt, var säkra på det ni barnfria Hjärta . Ni som tjatar, hintar och dömer våra liv, håll tyst bara om ni inte kan stänga av vad ni tänker och tycker att ni känner. 
  • Svar på tråden Vi finns, vi som ångrar barn
  • Fanny b
    Anonym (Sara) skrev 2014-06-14 16:16:52 följande:
    Alltså det här är ju ett klockren exempel på de fördomsfulla uttalanden som jag syftar på i mitt inlägg ovan. :D 
    Du fick med nästan alla delar
    * Ego och helt självfokuserad innan man fick barn
    * Den otroliga glädjen efter man fått barn (som syftar på att man levde rätt meningslöst innan)
    * Att barnlöst liv handlar enbart om materiella och tillfälliga tillfredställelser (man ångrar sig sen när man blir gammal och ser vad man missat..)
  • Indianica
    Anonym (Annie) skrev 2014-06-14 16:27:42 följande:
    Tycker TS är stark som vågar gå ut med något som är så tabu. 

    En sak som vissa verkar ha missat är att bara för att man ångrar att man skaffade barn behöver inte betyda att man är en dålig förälder. Vem har sagt att barnet är oälskat, neglerat och misshandlat bara för att man insett att man inte tycker om mammarollen? 

    Faktum är att alla behöver inte älska vara mamma, älska jobba 100%, vara hushållerska, taxi och hemmafru i ett. Skillnaden är väl att TS har nog med själinsikt att inse sina brister och kan jobba på dem till skillnad från vissa andra.
    Fast kärlek är ju något som visar sig på ett eller annat sätt, b.la genom omtanke. Är man verkligen bara mekaniskt omtänksam eftersom man anser att det ingår i en mammaroll?
  • Anonym (Ja)
    Anonym (en som vet) skrev 2014-06-14 16:36:22 följande:
    Ja visst är det jobbigt att inse att man har fel och att ens rosiga lilla världsbild inte stämmer med verkligheten.

    Tror nog att ångrade barn som lever i Sverige har det fan så mycket bättre än de som blir utkastade till att bli sexuellt utnyttjade eller jobba på gatorna i andra länder. Du kanske skulle åka och uppfostra deras befolkning lite istället?
    Du har ingen aning om hur barn som inte är välkomna av sin egen mamma lever idag som vuxna.
    Däremot är det några stycken som har svarat här i tråden och det har påverkat dem enormt. 

    Helt övertygad om att barn som har en mamma/och/eller pappa som är oönskade känner av det till 100%.
    Det är verkligen inte lätt att som barn känna sig oälskad och växa upp till ett dåligt självförtroende som kan leda till stor misär.
  • Anonym (två barns mamma)

    Jag undrar alla ni som ångrar era barn varför har ni inte adopterat bort barnet? Satt dom i fosterfamilj? Varför har ni valt att uppfostra ett barn ni ångrar och inte vill ha när det finns andra möjligheter?

  • Anonym (Ja)
    Anonym (Olyckligt) skrev 2014-06-14 16:30:22 följande:

    Det där blir bara löjligt! Man KAN ångra ett barn. Det är det som är grejen. Vad du än tycker så kan man ångra ett barn man fått! Det är verkligheten som somliga får leva med. Oavsett vad du tycker.
    Egosimen i ett nötskal. Nej, man kan inte ångra ett barn. Då är man sjuk i huvudet.
  • Anonym (Ja)
    Jesssssica skrev 2014-06-14 16:29:50 följande:
    Jag beundras över TS:s erkännade, för precis allt det som går emot det normala är fel enligt övriga människor. Men vem säger att man inte skulle kunna ångra sina barn? Jag har svårt att förstå hur man kan göra det, mest för att jag älskar min son så mycket att det gör ont men det betyder inte att alla andra människor ska eller måste känna som jag gör.

    Det tragiska i detta är väll att barnet blir det som får lida. Det barn som inte alls har gjort något för att inte förtjäna kärlek och värme. 

    Jag skulle vilja veta vad ni känner för era barn? Känner ni kärlek? Älskar ni dom? Eller kan de för er likväl avlida i morgon?
    Jag skulle också vilja vet vad ni känner för era barn, ni som ångrar dem. Någon som kan svara?
  • sextiotalist
    Anonym (Ja) skrev 2014-06-14 16:50:29 följande:
    Egosimen i ett nötskal. Nej, man kan inte ångra ett barn. Då är man sjuk i huvudet.
    Det är sådana uttalande som gör att folk inte pratar om det. Nej, de är inte sjuka i huvudet, inte heller något annat fel på dom. Troligen arbetar de hårdare för sitt föräldraskap än vad många andra gör. Jag vågar inte tänka på vilken ångest de har, för att de har dessa förbjudna tankar.
    Och jag är ganska säker på att de älskar sina barn, även om de ångrar att de valde att bli föräldrar.
  • Anonym (en som vet)
    Anonym (Ja) skrev 2014-06-14 16:49:31 följande:
    Du har ingen aning om hur barn som inte är välkomna av sin egen mamma lever idag som vuxna.
    Däremot är det några stycken som har svarat här i tråden och det har påverkat dem enormt. 

    Helt övertygad om att barn som har en mamma/och/eller pappa som är oönskade känner av det till 100%.
    Det är verkligen inte lätt att som barn känna sig oälskad och växa upp till ett dåligt självförtroende som kan leda till stor misär.
    Självmål igen, du verkar ha talang för det här.

    Jag har själv ingen kontakt med min far (mitt val) och min mor var inte mycket att hänga i julgran heller, sa t ex aldrig att hon älskade mig på en hel uppväxt och prioriterade att försörja och vara "mamma" till en vuxen alkoholist.

    Men jag klarar mig riktigt bra ändå, tackar som frågar.

  • Scoops
    Anonym (Ja) skrev 2014-06-14 16:49:31 följande:
    Du har ingen aning om hur barn som inte är välkomna av sin egen mamma lever idag som vuxna.
    Däremot är det några stycken som har svarat här i tråden och det har påverkat dem enormt. 

    Helt övertygad om att barn som har en mamma/och/eller pappa som är oönskade känner av det till 100%.
    Det är verkligen inte lätt att som barn känna sig oälskad och växa upp till ett dåligt självförtroende som kan leda till stor misär.
    Buhu. Jävla snyfthistorier! Oavsett "dålig" barndom här i Sverige så finns här idag möjligheter att skapa sig en fin framtid, försörjningsmöjligheter, mat, kläder på kroppen, tak över huvudet och hälsosamma relationer med andra vuxna för att kompensera de tidigare dåliga relationerna till sina föräldrar. Så länge det ligger barn på gatan och dör eller blir ihjälslagna i andra länder så kommer jag att förakta folk som grinar och gnäller att deras mamma/pappa inte kramade på dem tillräckligt i detta förhålladevis trygga landet.

    Och kom inte och säg nu att jag inte vet vad jag talar om, jag växte upp där!

    PS: finns nog många bortgifta 13-åringar på andra håll i värden som ångrar sina barn mycket mer än vad folk gör här dessutom.
  • lykantrophona
    Anonym (Ja) skrev 2014-06-14 16:50:29 följande:
    Egosimen i ett nötskal. Nej, man kan inte ångra ett barn. Då är man sjuk i huvudet.
    Och hur ska denna "sjukdom" botas? Vad är diagnosen?

    Inse hur jävla nedvärderande det är mot psykiskt sjuka att så fort någon har en åsikt du inte gillar, så använder man psykiskt sjukdom ett skällsord...
Svar på tråden Vi finns, vi som ångrar barn