• Anonym (TS ångrar)

    Vi finns, vi som ångrar barn

    Jag ser att det kommer upp trådar där barnfria berättar om hur de måste försvara sitt barnfria liv, vilket är så tråkigt att det ska behöva göras. Till er som tjatar om att ni "fattar inte varför man inte vill ha" och att "ingen ångrar sina barn" vill jag bara säga: ni behöver inte fatta och jo visst finns det många som ångrar sina barn (t.ex. jag själv och sen vet jag två kvinnor till). Ni vet bara inte om det för det är inget man berättar i allmänhet, allt för att hålla fasaden om att allt är bra, livet leker och är perfekt, ungefär som på facebook.
    Jag är en av de kvinnor som ångrar att de skaffade sina barn, deal with it, pga grupptrycket och samhällets hjärntvätt, och nu kan jag knappast lämna bort henne. Vi finns, vi har insett att detta faktiskt inte passade oss och tyvärr är våra oönskade barn offren för våra ogenomtänkta beslut/enträgna påtryckningar från omgivningen. Visst står vi för konsekvenserna och tar hand om barnen, men det är synd att inte ha fått leva sitt egna, riktiga liv från första början. Med detta alternativa liv menar jag inte t.ex. supa sig full varje helg eller konstant resa jorden runt, jag är nykterist och reser rätt sällan, men aspekter såsom ansvaret, övrig livsstil, meningsfullt arbete/projekt, egentid, personliga behov och personlig lämplighet som förälder. 

    Creds till alla som tänker igenom detta livsval noga och gör klart för sig själva vad de vill och inte vill ha och sedan handlar efter det istället för att i blindo bara göra vad resten av flocken säger och gör, det om något är ansvarsfullt, var säkra på det ni barnfria Hjärta . Ni som tjatar, hintar och dömer våra liv, håll tyst bara om ni inte kan stänga av vad ni tänker och tycker att ni känner. 
  • Svar på tråden Vi finns, vi som ångrar barn
  • Anonym (Ja)
    Anonym (duärinteensam!) skrev 2014-06-14 19:25:43 följande:
    Det tycker inte jag. Och framförallt tycker inte barnets pappa det. Jag svarade Jonsson, det är en stark känsla i hela kroppen som inte nödvändigtvis kan förklaras med ord.
    Ok, ja tycker man inte om sina barn så tycker man inte om sina barn det är bara för jäkligt att barnen inte har något att säga till om utan måste bo under samma tak i många år och veta om att mamman inte tycker om en.
  • Anonym (osäker)
    Jonasson skrev 2014-06-14 14:49:29 följande:
    Herregud säger jag! Får ju verkligen hoppas att du får perspektiv på saker och ting när du väl får barn. Du kommer tids nog kunna gå på restaurang och åka på vinresor igen även om det kommer se annorlunda ut på dina framtida restaurangbesök. Skrattar när jag tänker på restaurangbesök med min vilda 5-åring, ingen njutning direkt. 
    Själv tycker jag det är skönt att släppa på allt det där ego-tänket som man har haft hela tiden före barnet. Man förstår att livet inte bara är att jaga så mycket fördelar det går att hitta till sig själv. Man lär sig upptäcka världen på nytt, alla små detaljer genom sitt barn. Så mycket glädje även om mycket av ditt liv nuvarande liv kommer gå upp i rök. Vilket säkert bara är bra för ingen kan må bra av för långt, trendkänsligt liv i SOFO med omnejd. Finns annat än krogen, fula trendiga kläder, stoppa korv och baka surdeg.
    Kul att höra vilka fördomar man drar på sig bara för att jag sade vart jag bor någonstans! Kan nämna att du helt har missuppfattat situationen. Tråkigt att höra att den där översittarattityden fortfarande finns kvar så fort man inte är helt jävla överlycklig över sin graviditet och ser barn som ens huvudsakliga uppgift här i livet. Tyckte jag var ärlig med tankar som jag tror att många delar, och tror det är naivt att tro att allt som varit viktigt för en tidigare i livet plötsligt automatiskt kommer att sluta vara viktigt bara för att bebisen kommer och man får "perspektiv på saker och ting". Tycker inte det är egoistiskt att ta hand om sig själv och bygga sig ett liv man mår bra av, med eller utan barn.

    Tror den där självutplånande lyckliga modern är en riktig kvinnofälla. Tycker TS är jättemodig som startade tråden! Om det är något som inte är bra så är det olyckliga mödrar som inte ens vågar erkänna det, utan tar ut det över barnen istället.  
  • Anonym (duärinteensam!)
    Anonym (Ja) skrev 2014-06-14 19:29:53 följande:
    Ok, ja tycker man inte om sina barn så tycker man inte om sina barn det är bara för jäkligt att barnen inte har något att säga till om utan måste bo under samma tak i många år och veta om att mamman inte tycker om en.
    Har jag sagt något om att jag inte tycker om henne? Och hon vet inte om det, jag visar det inte på något sätt och hon får precis lika mycket närhet och uppskattning och jag fick som barn. När jag bodde under samma tak som mamma som önskade att hon inte hade fått mig. Vilket jag, som jag tidigare skrivit, inte märkte något av.
  • Anonym (duärinteensam!)
    Anonym (duärinteensam!) skrev 2014-06-14 19:38:51 följande:
    Har jag sagt något om att jag inte tycker om henne? Och hon vet inte om det, jag visar det inte på något sätt och hon får precis lika mycket närhet och uppskattning och jag fick som barn. När jag bodde under samma tak som mamma som önskade att hon inte hade fått mig. Vilket jag, som jag tidigare skrivit, inte märkte något av.
    Och hon vet inte om det= att jag inte vill ha barn. Inte att jag inte älskar henne eller tycker om henne.
  • Anonym (Ja)
    Anonym (duärinteensam!) skrev 2014-06-14 19:39:43 följande:
    Och hon vet inte om det= att jag inte vill ha barn. Inte att jag inte älskar henne eller tycker om henne.
    Klart hon vet.
  • Anonym (duärinteensam!)
    Anonym (Ja) skrev 2014-06-14 19:43:30 följande:
    Klart hon vet.
    Nej, det gör hon inte. Lika lite som jag visste som barn.
  • Anonym (Förstår)

    Jag förstår dig TS,att skaffa barn innebär ett liv med ansvar för en annan person hela dennes liv!Jag kan också tycka ibland att det inte var så smart med barn,man blir som låst på ett sätt. Men samtidigt så älskar jag min son och skulle inte kunna vara utan honom!

  • Anonym (K)

    Jag önskar ofta att det inte var så jobbigt att ha barn och tog så mycket ork och energi. De sliter ut mig. Jag blev oplanerat gravid med ett 3:dje barn när min yngsta var 11 mån och min äldsta var 3 år. Jag mådde skit( fick depressioner) efter båda förlossningarna, jag var sjukt ångestfylld och mådde dåligt flera år efter mitt 3:dje barn fötts. Fick GAD och svårt hypokondrisk. Nu är det mycket bättre och min minsta tjej, som är 3,5år, är mitt hjärta! Jag skulle ALDRIG vilja vara utan henne, fast hon och de andra tillsammans är skitjobbiga ofta. Det är väl det som är det oerhörda med föräldraskap, att man älskar trots allt man får utstå!

  • Indianica
    Anonym (duärinteensam!) skrev 2014-06-14 19:39:43 följande:
    Och hon vet inte om det= att jag inte vill ha barn. Inte att jag inte älskar henne eller tycker om henne.
    Hur kommer det sig att du inte vill ha någon du älskar och tycker om????
  • Anonym (duärinteensam!)
    Indianica skrev 2014-06-14 20:02:33 följande:
    Hur kommer det sig att du inte vill ha någon du älskar och tycker om????
    Hur är det med läsförståelsen? Jag har flera gånger skrivit att det är en stark fysisk känsla som inte riktigt kan förklaras med ord. Det verkar vara väldigt svårt att förklara för någon som inte känner så.
    Mamma fattar liksom precis vad jag menar när jag säger "en känsla".
Svar på tråden Vi finns, vi som ångrar barn