Vi finns, vi som ångrar barn

Anonym (TS ångrar)

Äldre 14 Jun 10:41
780 svar

Citera Visa endast Anmäl

Vi finns, vi som ångrar barn

Jag ser att det kommer upp trådar där barnfria berättar om hur de måste försvara sitt barnfria liv, vilket är så tråkigt att det ska behöva göras. Till er som tjatar om att ni "fattar inte varför man inte vill ha" och att "ingen ångrar sina barn" vill jag bara säga: ni behöver inte fatta och jo visst finns det många som ångrar sina barn (t.ex. jag själv och sen vet jag två kvinnor till). Ni vet bara inte om det för det är inget man berättar i allmänhet, allt för att hålla fasaden om att allt är bra, livet leker och är perfekt, ungefär som på facebook.
Jag är en av de kvinnor som ångrar att de skaffade sina barn, deal with it, pga grupptrycket och samhällets hjärntvätt, och nu kan jag knappast lämna bort henne. Vi finns, vi har insett att detta faktiskt inte passade oss och tyvärr är våra oönskade barn offren för våra ogenomtänkta beslut/enträgna påtryckningar från omgivningen. Visst står vi för konsekvenserna och tar hand om barnen, men det är synd att inte ha fått leva sitt egna, riktiga liv från första början. Med detta alternativa liv menar jag inte t.ex. supa sig full varje helg eller konstant resa jorden runt, jag är nykterist och reser rätt sällan, men aspekter såsom ansvaret, övrig livsstil, meningsfullt arbete/projekt, egentid, personliga behov och personlig lämplighet som förälder.

Creds till alla som tänker igenom detta livsval noga och gör klart för sig själva vad de vill och inte vill ha och sedan handlar efter det istället för att i blindo bara göra vad resten av flocken säger och gör, det om något är ansvarsfullt, var säkra på det ni barnfria . Ni som tjatar, hintar och dömer våra liv, håll tyst bara om ni inte kan stänga av vad ni tänker och tycker att ni känner.
- «
- ‹
- Sida 8 av 77
- 2
- 3
- 4
- 5
- 6
- 7
- 8
- 9
- 10
- 11
- 12
- 13
- 14
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Vi finns, vi som ångrar barn
Jonasson

Äldre 14 Jun 14:49

#71

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (osäker) skrev 2014-06-14 12:16:40 följande:
Har egentligen allt på min sida: Färdig utbildning, bra SGI, snäll kille som älskar barn och vill ta sitt ansvar. Lagom ålder. Lägenhet. Pengar.

Bebisen var inte helt planerad men kommer inte helt olägligt heller. Känner fortfarande ibland att jag hoppas det blir missfall av det här. Men, nu är det för sent att ångra sig och tycker det är viktigt att vara öppen med min osäkerhet snarare än att låtsas som den inte finns där. Känner mig ibland väldigt ensam här på FL med alla lyckliga som väntar barn.

Jag är inte helt lycklig. Jag är inte helt olycklig heller, men inser vilket enormt stort beslut som det här ändå är - vilka otroliga uppoffringar jag måste göra och hur mycket av mitt bekväma trevliga södermalmsliv som kommer att ändras för all tid och framtid.

Jag är rädd att bli socialt isolerad. Jag är rädd inte kunna gå ut på restaurang, det är det trevligaste jag vet. Jag är rädd att bli fast i hemmet, samtidigt får jag ångest av tanken att sitta och fika hela dagarna med andra mammor och diskutera bajs och kiss och vafan. Jag är ledsen för att mina fina tuttar kommer bli förstörda. Jag är orolig för min karriär. Jag är ledsen för att sexlivet kommer att gå åt skogen, fan vi har det ju så bra (det var ju också därför det blev en oplanerad bebis). Jag är ledsen för att vår vinresa till frankrike i sommar nu kommer bli en juice- och läskresa för min del (fånigt kanske men jag hade verkligen sett fram emot resan!). Jag är rädd att barnet kommer ha någon svår sjukdom och ge mig en massa sorg och oro.

Känner mig extremt egoistisk som är ledsen för alla de här självupptagna sakerna, men tror det är viktigt att erkänna att ett barn inte bara är den gåva alla tjatar om, utan också en sorg. Jag har ett bra liv, jag är nöjd med mitt liv, jag vet inte om jag vill att det ska förändras - det är så otäckt! Jag hoppas verkligen att förändringen är till det bättre men det kan man ju aldrig veta.
Herregud säger jag! Får ju verkligen hoppas att du får perspektiv på saker och ting när du väl får barn. Du kommer tids nog kunna gå på restaurang och åka på vinresor igen även om det kommer se annorlunda ut på dina framtida restaurangbesök. Skrattar när jag tänker på restaurangbesök med min vilda 5-åring, ingen njutning direkt.
Själv tycker jag det är skönt att släppa på allt det där ego-tänket som man har haft hela tiden före barnet. Man förstår att livet inte bara är att jaga så mycket fördelar det går att hitta till sig själv. Man lär sig upptäcka världen på nytt, alla små detaljer genom sitt barn. Så mycket glädje även om mycket av ditt liv nuvarande liv kommer gå upp i rök. Vilket säkert bara är bra för ingen kan må bra av för långt, trendkänsligt liv i SOFO med omnejd. Finns annat än krogen, fula trendiga kläder, stoppa korv och baka surdeg.
nerochupp

Äldre 14 Jun 14:50

#73

Citera Visa endast Anmäl

Det kryper i mig när jag läser hur ni skriver om barn som behöver bli stöttade av er i flera år. För det är ni som har ansvaret att älska, att ta hand om och att vägleda era barn.
Att känna sig oälskad är något av det värsta som man kan känna som barn. När man är barn ska man få lov att vara barn.

Ja, jag tycker att ni får lov att ångra att ni fick barn. Ni får lov att ångra tidspunkten eller er partner. Bara ni inte ångrar ert barn. Det är inte barnets fel, därför ska barnet inte få lida.

Ni måste inse att ni måste ge upp några saker i livet för att bli föräldrar, är ni inte redo så skaffa inte barn. När det finns möjlighet att göra abort, varför inte göra det istället för att ni ska uppfostra ett barn som aldrig kommer att känna sig välkommen och älskad?

Jag ber om ursäkt om någon tar illa upp, men ni måste inse att ni förstör så många människors liv genom att skaffa barn utan att vilja göra det. Själv lämnade min mamma mig tillsammans med min pappa(som inte egentligen är mycket bättre än mamma) och min sjuka lillasyster som behöver extremt mycket hjälp och stöttning då hon lider av epilepsi som försämrar hennes utveckling.

Jag har valt att älska min lillasyster på ett sätt som min mamma aldrig kunde göra, kanske betyder detta att mitt liv ser annorlunda ut än andra 17åriga tjejers liv. Men min lillasyster som är sjuk och som är underbar ska aldrig behöva lida.
Anonym (Munter)

Äldre 14 Jun 14:50

#73

Citera Visa endast Anmäl

Jonasson skrev 2014-06-14 14:49:29 följande:
Herregud säger jag! Får ju verkligen hoppas att du får perspektiv på saker och ting när du väl får barn. Du kommer tids nog kunna gå på restaurang och åka på vinresor igen även om det kommer se annorlunda ut på dina framtida restaurangbesök. Skrattar när jag tänker på restaurangbesök med min vilda 5-åring, ingen njutning direkt.
Själv tycker jag det är skönt att släppa på allt det där ego-tänket som man har haft hela tiden före barnet. Man förstår att livet inte bara är att jaga så mycket fördelar det går att hitta till sig själv. Man lär sig upptäcka världen på nytt, alla små detaljer genom sitt barn. Så mycket glädje även om mycket av ditt liv nuvarande liv kommer gå upp i rök. Vilket säkert bara är bra för ingen kan må bra av för långt, trendkänsligt liv i SOFO med omnejd. Finns annat än krogen, fula trendiga kläder, stoppa korv och baka surdeg.
Så alla som väljer bort barn är egoistiska partymänniskor som bara tänker på att roa sig?
Tecum

Äldre 14 Jun 14:56

#74

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Ja) skrev 2014-06-14 14:26:23 följande:
Utifrån biologiskt så tror jag att kvinnor som inte vill ha barn inte ska ha det. Ja,ur den synvinkeln är de korkade. Precis som flera har skrivit här i tråden som har vuxit upp med föräldrar som nte ville ha dem. Har förstört hela deras liv. Så ja, jag anser att kvinnor som inte vill ha barn bör inte ha barn pga sin oförmåga (jag kallar det intelligens, ej att jämföra med intellektuell) att ta hand om barn.
Intelligens är fel ord, för övrigt har du rätt. Det handlar om omdöme, självinsikt och att våga lita på sina instinkter. Känner man att man inte vill ha barn ska man inte vika sig för omgivningens tryck och det som upplevs som majoritetens beteende. Intelligent kan man var på många olika sätt, här handlar det om omdöme och inte minst självförtroende nog att stå på sig.
Fanny b

Äldre 14 Jun 15:01

#75

Citera Visa endast Anmäl

Jonasson skrev 2014-06-14 14:49:29 följande:
Herregud säger jag! Får ju verkligen hoppas att du får perspektiv på saker och ting när du väl får barn. Du kommer tids nog kunna gå på restaurang och åka på vinresor igen även om det kommer se annorlunda ut på dina framtida restaurangbesök. Skrattar när jag tänker på restaurangbesök med min vilda 5-åring, ingen njutning direkt.
Själv tycker jag det är skönt att släppa på allt det där ego-tänket som man har haft hela tiden före barnet. Man förstår att livet inte bara är att jaga så mycket fördelar det går att hitta till sig själv. Man lär sig upptäcka världen på nytt, alla små detaljer genom sitt barn. Så mycket glädje även om mycket av ditt liv nuvarande liv kommer gå upp i rök. Vilket säkert bara är bra för ingen kan må bra av för långt, trendkänsligt liv i SOFO med omnejd. Finns annat än krogen, fula trendiga kläder, stoppa korv och baka surdeg.
Nu svarar jag inte för den som skrev det inlägg du svarar på, utan generellt. Jag tycker denna inställning att man är ego för man gör saker man gillar när det handlar om att göra det i samband med att skaffa barn, Om man tex inte alls vill ha barn utan göra det man vill, varför skulle man inte må bra av detta. Mitt intryck av fl är snarare att det är när man blir förälder som man tidvis kan ha det jobbigt.

Jag tycker det generellt verkar vara så att många skaffar barn för att följa en norm snarare för att de verkligen vill ha barn. För det som är tydligt på fl är att när väl barnet är född så är det mycket jobbigt, när syskonet födds 2 år senare, för att följa ännu en trend måste 2-åringen vara på dagis för det är jobbigt att ha båda barnen hemma under föräldraledigheten. Sedan anses det konstigt att man inte få ha barnen på dagis när man är ledig eller ska åka på semester. Givetvis finns det föräldrar som inte har denna attityd men som jag ser det verkar den vara vanlig,
Anonym (Munter)

Äldre 14 Jun 15:02

#76

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Munter) skrev 2014-06-14 14:47:43 följande:
Jo du jag vet det. Jag pratar om intelligens. Inte många klarar av att vara högutbildade utan intelligens. Är man intelligent så kommer oftast också ett behov av att använda den intelligensen, annars blir hjärnan tämligen understimulerad och man blir jävligt uttråkad.

Att få kvinnor gör karriär samtidigt som de gör karriär har enbart med att samhället är mansanpassat att göra, inget annat. Män har inte det problemet, kvinnor har det fortfarande för att samhället ser ut som det gör. Vilket jag vid gud hoppas kommer att ändras på. Jag har träffat många kvinnor som valt bort barn. De har inte valt "karriären" eller "barnen". Många väljer både och. Däremot så har de intelligensen att inse hur de vill leva och forma sitt liv efter det, trots att samhället trycker på att de ska leva annorlunda.

*Att få kvinnor skaffar barn samtidigt som de gör karriär ska det så klart vara.
Anonym (Nina)

Äldre 14 Jun 15:13

#77

Citera Visa endast Anmäl

Jag ångrar att jag skaffade barn när jag gjorde det. Jag var ung och var inte beredd på ett barn som visade sig vara väldigt sjukt och bli grovt handikappad för livet. Med facit i hand så hade både jag och min relation mått mycket bättre av att vänta tio år med att skaffa barn. Kanske hade det varit annorlunda om mitt barn varit friskt, det vet jag inte. När man anser sig redo att skaffa barn så bör man vara redo för ett multihandikappat barn eller kanske flera om man råkar få tvillingar eller så, annars bör man vänta.
Anonym (.)

Äldre 14 Jun 15:14

#78

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Ja) skrev 2014-06-14 14:41:35 följande:
...sen är det väldigt få kvinnor som kan göra karriär och ta hand om barn samtidigt. Vilket syns på t ex VD-poster i bl a Sverige.

En del kvinnor gör här ett val. Antingen karriär eller barn. Att välja båda valen finns inte för många.
Det är ju gamla tungrodda strukturer som ligger bakom det.. I moderna jämställda familjer i medelklassen är kvinnorna lika högutbildade som männen och offrar inte karriären för att få barn. I stort sett alla tjejer jag känner i min ålder (30+) har bra karriärer och barn/planerar att ha barn. Jag jobbar på universitet, så bland mina kollegor har tjejerna t.o.m. disputerat och gjort riktigt bra ifrån sig OCH fått barn. Bara några få är barnlösa, men skälen till det är oklara - det kan ju även handla om att de aldrig kunnat få barn.
Barn gör det lite svårare (men också roligare!), men föräldrar är å andra sidan extremt mycket mer effektiva med sin tid, vilket är en väldigt nyttig egenskap när man gör karriär.

Jag är fullständigt övertygad om att barn inte är något som passar alla. Det finns säkerligen de som ångrar sina barn och det finns folk som vet att de inte vill ha några. För min egen del velade jag innan jag tog beslutet och jag ångrar mig inte alls. När jag under perioder med lite egentid och sömn har saknat mitt gamla barnlösa liv, så tänker jag att det inte var det livet jag hade levt resten av livet, ens utan barn. Hade jag varit utan barn och närmat mig klimakteriet hade det nog funnit en del ångest över beslutet att vara barnlös och framtiden utan familj och barnbarn.
nevermind

Äldre 14 Jun 15:14

#79

Citera Visa endast Anmäl

Tack för att du startade tråden TS!

/Lyckligt barnfri
Anonym (???)

Äldre 14 Jun 15:18

#80

Citera Visa endast Anmäl

Hur kan man vara mentalt frisk och ångra sitt barn? Jag förstår inte det alls, men så har jag förlorat ett barn så jag tar inte barn förgivet!

«
‹
Sida 8 av 77
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Vi finns, vi som ångrar barn

Vi finns, vi som ångrar barn

INNEHÅLL