Vi finns, vi som ångrar barn

Jag har barn och hade jag vetat då vad jag vet idag hade jag aldrig skaffat barn. Jag äslakr dom och skulle gå genom eld för dom och offra min högra hand för deras skull. Men det liv dom har fått tack vare det där som är deras pappa(nej han inte bara frånvarande han har skadat dom fysiskt och psykiskt) Nu finns han inte i deras liv och kommer troligen aldrig mer göra det. 

Jag var inte ensam när jag skaffade barn, nu är jag det med ingen möjlighet till avlastning, hjälp eller stöd. Jag ska ordna allting själv och jag fick nyss en aspergerdiagnos som visserligen förklarade varför jag är på ett visst sätt, men jag skulle klara allting bättre utan barn och med den kunskapen nu så skulle jag om jag hade vetat det då gjort valet att jag inte ska ha barn. 

Jag kan inte leva utan dom, men vissa dagar kan jag inte heller leva med dom och allt det ansvar det är. 

Virrigt möjligen men jag är vansinnigt trött just nu. 

Jag är varannan helg mamma och är så jävla nöjd med det. Får ofta många höjda ögonbryn över det, särskilt av andra mammor. Hade garanterat inte fått samma reaktion i den utsträckningen om jag varit varannan helg pappa.

Jag ringer mina barn varje dag och jag har dem alltid längre när det är möjligt och på semestrar och liknande, men jag är sjukt glad över att jag inte har vardagsansvaret. Jag är lyxförälder!

Jag har flera väninnor som valt att inte skaffa barn. Nån av dem är väl en sån som aldrig träffat rätt kille, och som jag kan tro skulle bli en jättebra mamma om hon väl fick barn. De andra två är tjejer som jag tänker fattat bra och väl underbyggda beslut när de valt att avstå, fast av olika skäl. Den ena har haft en trasslig uppväxt och fått vara lite förälder till sina egna föräldrar, den andra har så stora behov av att få styra sin egen tid att hon helt säkert skulle känna sig väldigt begränsad av ett barn. Jag tycker det är jättebra att reflektera kring om man verkligen vill ha barn, all heder till dem som väljer att avstå. Att sen skaffa barn och sedan inse att man ångrar sitt beslut verkar ju helt ofattbart jobbigt, jag tänker att det är något som de flesta inte ens skulle erkänna för sig själva utan tralla på och låtsas som ingenting...