Anonym (TS ångrar)

Äldre 14 Jun 10:41

780 svar

Vi finns, vi som ångrar barn

Jag ser att det kommer upp trådar där barnfria berättar om hur de måste försvara sitt barnfria liv, vilket är så tråkigt att det ska behöva göras. Till er som tjatar om att ni "fattar inte varför man inte vill ha" och att "ingen ångrar sina barn" vill jag bara säga: ni behöver inte fatta och jo visst finns det många som ångrar sina barn (t.ex. jag själv och sen vet jag två kvinnor till). Ni vet bara inte om det för det är inget man berättar i allmänhet, allt för att hålla fasaden om att allt är bra, livet leker och är perfekt, ungefär som på facebook.

Jag är en av de kvinnor som ångrar att de skaffade sina barn, deal with it, pga grupptrycket och samhällets hjärntvätt, och nu kan jag knappast lämna bort henne. Vi finns, vi har insett att detta faktiskt inte passade oss och tyvärr är våra oönskade barn offren för våra ogenomtänkta beslut/enträgna påtryckningar från omgivningen. Visst står vi för konsekvenserna och tar hand om barnen, men det är synd att inte ha fått leva sitt egna, riktiga liv från första början. Med detta alternativa liv menar jag inte t.ex. supa sig full varje helg eller konstant resa jorden runt, jag är nykterist och reser rätt sällan, men aspekter såsom ansvaret, övrig livsstil, meningsfullt arbete/projekt, egentid, personliga behov och personlig lämplighet som förälder.

Creds till alla som tänker igenom detta livsval noga och gör klart för sig själva vad de vill och inte vill ha och sedan handlar efter det istället för att i blindo bara göra vad resten av flocken säger och gör, det om något är ansvarsfullt, var säkra på det ni barnfria

. Ni som tjatar, hintar och dömer våra liv, håll tyst bara om ni inte kan stänga av vad ni tänker och tycker att ni känner.

Guapa

Äldre 16 Jun 23:51

#551

Jag tror min mormor egentligen skulle haft ett bättre liv om hon aldrig skaffat familj och barn. (Nu får jag vara väldigt tacksam att hon gjorde det ändå, annars skulle jag inte funnits till :) ) Hon har så många drömmar hon aldrig fick möjlighet att uppfylla.

Min morfar dog häromåret efter en längre tid sjukdom. När jag frågade mormor om hon skulle känna sig ensam nu svarade hon: "Nej, vet du vad! Har har faktiskt alltid trivts bättre själv!" Snacka om förvånad jag blev! Men det är sant, hon har lyst upp nu sista året, den 89-åriga gamla damen. Hon hittar på en massa aktiviteter, ringer sina vänner stup i kvarten (de som inte stupat än ;) ) Jag kan bara tänka mig hur hon skulle ha levt om hon aldrig träffat morfar, aldrig blivit bunden till familjen, plikttroget och givetvis med kärlek men samtidigt med sorg till det liv hon aldrig fick leva.

Mormor gillade inte barn, ändå skaffade hon tre. Det fanns liksom ingen val på den tiden. Man gifte sig. Man skaffade barn. Minns att jag var lite rädd för henne när jag var liten, till skillnad från morfar som var hur barnkär och lekfull som helst. När jag blev tonåring kom jag mycket närmare mormor. Hon berättade om sina drömmar, alla äventyr, att hon velat flytta till Amerika då morfar fick en chans att jobba där men att han sa nej. De kunde ju inte bara lämna huset och allt sådär.. Sen kom barnen och mormor blev fast på riktigt, med alla de förpliktelser det innebar att vara mamma.

Jag vet så klart att mormor älskar sina barn och oss barnbarn. Samtidigt tror jag att hon känt sig låst större delen av livet, inte fått leva det liv hon faktiskt ville. Hon är en äventyrare, inte någon som ska sitta instängd i ett hus, serva man och barn osv. Men det var förr..nu finns ju större möjligheter att göra både och (även fast en del i detta forumet skulle säga att man är en urusel förälder om man inte lever som en martyr och hänger sig till 100 % åt sina barn, utan även fokuserar på egna intressen)

Slutligen- min mormor är definitivt ingen egoist. Hon är en av de mest generösa personer jag känner. Hon har hjälpt många, samtidigt som hon har typ noll intresse i barn. Och hon skäms inte att visa sitt ointresse.

Anonym (tack)

Äldre 17 Jun 06:44

#552

Anonym (ego) skrev 2014-06-16 22:37:35 följande:

jag tror inte man ångrar sina barn om man tycker det är viktigt att ta hand om sina medmänniskor ja...

Men de i tråden som ångrar att de skaffade barn för att de inte gillar livet som förälder tar ju ändå hand om sina barn så gott det går. Sedan kan man vara omhändertagande på andra sätt även om man inte känner att man passar som förälder.

sextiotalist

Äldre 17 Jun 06:52

#553

Jeaninne skrev 2014-06-16 21:31:41 följande:

...fast du kan ju inte räkna så att de har det sämre, för att de sparar undan..! Det är ju frivilligt. Att spara till sitt barns college är också frivilligt. Barnet kanske inte ens vill gå på college. Eller så kanske han är så duktig att han får ett stipendium, och jobbar extra vid sidan av, och söker privata lån av olika slag.

Men nu får de barnen chansen att gå en högre utbildning (vilket båda kommer göra, de går idag på highschool, och vet att de kommer läsa vidare) skulle de inte vilja det, så har de i varje fall fått välja det och är inte hindrade av ekonomiska skäl

Anonym (undrande)

Äldre 17 Jun 07:26

#554

Anonym (tack) skrev 2014-06-17 06:44:08 följande:

Men de i tråden som ångrar att de skaffade barn för att de inte gillar livet som förälder tar ju ändå hand om sina barn så gott det går. Sedan kan man vara omhändertagande på andra sätt även om man inte känner att man passar som förälder.

Jo, fast då var det ju det där som sagts flera gånger redan i tråden: många har känt av att deras föräldrar (i detta fall, modern) inte ville ha dem och att det inneburit ett stort psykiskt lidande! Det går ju inte att bortse från. Mycket kan du fejka i ditt liv, men äkta kärlek är mycket tveksamt om du kan fabricera.

Sedan tycker jag att det är mycket märkligt med en här i tråden som säger att hon ångrar sina barn, men som samtidigt håller en mästrande ton om att inte skola in sina barn efter ett år (que?) (överkompensation?). Den där ofrivilliga självuppoffringen märks nog den också.

Och vad är anledningen till att man ångrar sina barn? En besvikelse över att man inte fick något annat i livet? Det är många som inte får sina drömmar infriade. Det är snarare normen att livet inte blir som man tänkt/drömt. Ofta blir det bra ändå. Sedan är det ju de som helt enkelt inte passar som föräldrar och som inte vill ha barn, utan att det grundar sig i något annat - okej, jag köper det.

Och hon som skrev något om en utebliven vinresa till Frankrike i sommar pga graviditet och en sorg över detta: Frankrike finns kvar. Det gör vinet också. Och en forskningskarriär om man så vill (jisses människa, var är dina problemlösningsförmågor?).

Jeaninne

Äldre 17 Jun 08:03

#555

Sansa Snark skrev 2014-06-16 21:45:47 följande:

Fast nej, det är inte "frivilligt". De som inte sparar riskerar mer eller mindre att hamna på gatan vid sjukdom, dödsfall, arbetslöshet, skilsmässa....

Och som vanligt så glömmer alla sådana som du att långt ifrån alla amerikaner har de medelklassinkomster som krävs för att kunna spara så mycket som behövs. Väldigt många har väldigt små marginaler.

Nej då, det är jag medveten om. Men det beror ju på att de lägsta lönerna är så skamligt låga där. Det jag sa om skattetrycket är sant - skatten ÄR så låg, att har du bara en HYFSAD inkomst så kan du försörja både partner och barn med den. Och likadant är det ju i t.ex. Storbritannien, Tyskland, Österrike, Schweiz.. Andra länder har ju, till skillnad från Sverige, dessutom olika skattetabeller för gifta och ogifta. En gift man betalar lägre skatt än en ogift, för att det är tänkt att det han får över ska räcka att försörja familjen på. Dessutom är det sambeskattning i nästan alla länder utom Sverige, vilket också gör det mera lönsamt att ha mamman hemma. Marginaleffekterna på det hon tjänar blir ju så stora, att det inte är någon idé att betala en nanny för att hon ska jobba utanför hemmet.

Anonym (tack)

Äldre 17 Jun 08:06

#556

Anonym (undrande) skrev 2014-06-17 07:26:42 följande:

Jo, fast då var det ju det där som sagts flera gånger redan i tråden: många har känt av att deras föräldrar (i detta fall, modern) inte ville ha dem och att det inneburit ett stort psykiskt lidande! Det går ju inte att bortse från. Mycket kan du fejka i ditt liv, men äkta kärlek är mycket tveksamt om du kan fabricera. Sedan tycker jag att det är mycket märkligt med en här i tråden som säger att hon ångrar sina barn, men som samtidigt håller en mästrande ton om att inte skola in sina barn efter ett år (que?) (överkompensation?). Den där ofrivilliga självuppoffringen märks nog den också. Och vad är anledningen till att man ångrar sina barn? En besvikelse över att man inte fick något annat i livet? Det är många som inte får sina drömmar infriade. Det är snarare normen att livet inte blir som man tänkt/drömt. Ofta blir det bra ändå. Sedan är det ju de som helt enkelt inte passar som föräldrar och som inte vill ha barn, utan att det grundar sig i något annat - okej, jag köper det. Och hon som skrev något om en utebliven vinresa till Frankrike i sommar pga graviditet och en sorg över detta: Frankrike finns kvar. Det gör vinet också. Och en forskningskarriär om man så vill (jisses människa, var är dina problemlösningsförmågor?).

Man kan älska sitt barn samtidigt som man vantrivs med livet som förälder på grund av de krav och förändringar det för med sig.

Jeaninne

Äldre 17 Jun 08:24

#557

Anonym (tack) skrev 2014-06-17 08:06:36 följande:

Man kan älska sitt barn samtidigt som man vantrivs med livet som förälder på grund av de krav och förändringar det för med sig.

Ja, SÅ är det absolut. Och småbarnsåren ÄR tuffa, för vem som helst.

Jag har länge efterlyst någon form av samhällelig tjänst, som kunde underlätta för föräldrar under småbarnsåren. Detta skulle ju även stimulera barnafödandet. Folk som tvekar skulle våga föda det där tredje eller fjärde barnet... och det BEHÖVS fler (svenska) barn här i landet!

RUT finns ju nu, men problemet med det är att det ändå bara är relativt högavlönade som kan använda sig av det, eftersom det är ett AVDRAG. (Då måste ju minst en i familjen ha så hög inkomst, att beloppet man vill dra av inte är högre än den skatt man betalar.)

Jag skulle vilja se ett system där ALLA kan ansöka om ett visst antal timmars hjälp i veckan, för varje barn under en viss ålder. (Låt oss säga åtta år.) Taxan ska gå efter föräldrarnas inkomst och förmögenhet, och för de allra fattigaste ska det vara helt gratis. Samtidigt omvandlar man bidrag, Fas 3-platser, meningslösa jobbsökningskurser och andra åtgärder till fasta jobb. Finns massor av människor i olika åldrar som skulle kunna ta dessa jobb - i alla fall några timmar i veckan. Alla är förstås inte lämpliga att vara barnvakter, men de kan städa, putsa fönster, klippa gräset, tvätta och stryka, diska... Någon äldre dam kan gå med barnen till parken två timmar - och ge mamman ett par timmars välbehövlig egentid... Sådana saker betyder ENORMT mycket.

fluu

Äldre 17 Jun 08:56

#558

Guapa skrev 2014-06-16 23:51:48 följande:

Jag tror min mormor egentligen skulle haft ett bättre liv om hon aldrig skaffat familj och barn. (Nu får jag vara väldigt tacksam att hon gjorde det ändå, annars skulle jag inte funnits till :) ) Hon har så många drömmar hon aldrig fick möjlighet att uppfylla.

Min morfar dog häromåret efter en längre tid sjukdom. När jag frågade mormor om hon skulle känna sig ensam nu svarade hon: "Nej, vet du vad! Har har faktiskt alltid trivts bättre själv!" Snacka om förvånad jag blev! Men det är sant, hon har lyst upp nu sista året, den 89-åriga gamla damen. Hon hittar på en massa aktiviteter, ringer sina vänner stup i kvarten (de som inte stupat än ;) ) Jag kan bara tänka mig hur hon skulle ha levt om hon aldrig träffat morfar, aldrig blivit bunden till familjen, plikttroget och givetvis med kärlek men samtidigt med sorg till det liv hon aldrig fick leva.

Mormor gillade inte barn, ändå skaffade hon tre. Det fanns liksom ingen val på den tiden. Man gifte sig. Man skaffade barn. Minns att jag var lite rädd för henne när jag var liten, till skillnad från morfar som var hur barnkär och lekfull som helst. När jag blev tonåring kom jag mycket närmare mormor. Hon berättade om sina drömmar, alla äventyr, att hon velat flytta till Amerika då morfar fick en chans att jobba där men att han sa nej. De kunde ju inte bara lämna huset och allt sådär.. Sen kom barnen och mormor blev fast på riktigt, med alla de förpliktelser det innebar att vara mamma.

Jag vet så klart att mormor älskar sina barn och oss barnbarn. Samtidigt tror jag att hon känt sig låst större delen av livet, inte fått leva det liv hon faktiskt ville. Hon är en äventyrare, inte någon som ska sitta instängd i ett hus, serva man och barn osv. Men det var förr..nu finns ju större möjligheter att göra både och (även fast en del i detta forumet skulle säga att man är en urusel förälder om man inte lever som en martyr och hänger sig till 100 % åt sina barn, utan även fokuserar på egna intressen)

Slutligen- min mormor är definitivt ingen egoist. Hon är en av de mest generösa personer jag känner. Hon har hjälpt många, samtidigt som hon har typ noll intresse i barn. Och hon skäms inte att visa sitt ointresse.

Väldigt fint skrivet!

Jag är Narcissus, en fåfäng fakir SAVE ME KAIZER!

Sansa Snark

Äldre 17 Jun 09:22

#559

Jeaninne skrev 2014-06-17 08:03:28 följande:

Nej då, det är jag medveten om. Men det beror ju på att de lägsta lönerna är så skamligt låga där. Det jag sa om skattetrycket är sant - skatten ÄR så låg, att har du bara en HYFSAD inkomst så kan du försörja både partner och barn med den. Och likadant är det ju i t.ex. Storbritannien, Tyskland, Österrike, Schweiz.. Andra länder har ju, till skillnad från Sverige, dessutom olika skattetabeller för gifta och ogifta. En gift man betalar lägre skatt än en ogift, för att det är tänkt att det han får över ska räcka att försörja familjen på. Dessutom är det sambeskattning i nästan alla länder utom Sverige, vilket också gör det mera lönsamt att ha mamman hemma. Marginaleffekterna på det hon tjänar blir ju så stora, att det inte är någon idé att betala en nanny för att hon ska jobba utanför hemmet.

Och i Sverige har vi arbetslinjen. Vi skulle inte ha råd med välfärd om vi hade hälften av arbetskraften i fertil ålder hemma.

Utöver argumenten om kvinnofälla, att föräldrar faktiskt kan tycka om sina jobb och så vidare.

Jeaninne

Äldre 17 Jun 11:20

#560

Sansa Snark skrev 2014-06-17 09:22:52 följande:

Och i Sverige har vi arbetslinjen. Vi skulle inte ha råd med välfärd om vi hade hälften av arbetskraften i fertil ålder hemma.

Utöver argumenten om kvinnofälla, att föräldrar faktiskt kan tycka om sina jobb och så vidare.

Har du missat att det faktiskt råder stor arbetslöshet i Sverige..? I synnerhet bland ungdomar. Tvärtom skulle det vara mycket bättre, om unga människor - utan barn och annat att leva för - skulle kunna få en del av mammornas jobb, och kunna börja sitt vuxenliv med egen lägenhet o.s.v.. Något som inte går idag.

Vi finns, vi som ångrar barn

INNEHÅLL