• Anonym (TS ångrar)

    Vi finns, vi som ångrar barn

    Jag ser att det kommer upp trådar där barnfria berättar om hur de måste försvara sitt barnfria liv, vilket är så tråkigt att det ska behöva göras. Till er som tjatar om att ni "fattar inte varför man inte vill ha" och att "ingen ångrar sina barn" vill jag bara säga: ni behöver inte fatta och jo visst finns det många som ångrar sina barn (t.ex. jag själv och sen vet jag två kvinnor till). Ni vet bara inte om det för det är inget man berättar i allmänhet, allt för att hålla fasaden om att allt är bra, livet leker och är perfekt, ungefär som på facebook.
    Jag är en av de kvinnor som ångrar att de skaffade sina barn, deal with it, pga grupptrycket och samhällets hjärntvätt, och nu kan jag knappast lämna bort henne. Vi finns, vi har insett att detta faktiskt inte passade oss och tyvärr är våra oönskade barn offren för våra ogenomtänkta beslut/enträgna påtryckningar från omgivningen. Visst står vi för konsekvenserna och tar hand om barnen, men det är synd att inte ha fått leva sitt egna, riktiga liv från första början. Med detta alternativa liv menar jag inte t.ex. supa sig full varje helg eller konstant resa jorden runt, jag är nykterist och reser rätt sällan, men aspekter såsom ansvaret, övrig livsstil, meningsfullt arbete/projekt, egentid, personliga behov och personlig lämplighet som förälder. 

    Creds till alla som tänker igenom detta livsval noga och gör klart för sig själva vad de vill och inte vill ha och sedan handlar efter det istället för att i blindo bara göra vad resten av flocken säger och gör, det om något är ansvarsfullt, var säkra på det ni barnfria Hjärta . Ni som tjatar, hintar och dömer våra liv, håll tyst bara om ni inte kan stänga av vad ni tänker och tycker att ni känner. 
  • Svar på tråden Vi finns, vi som ångrar barn
  • Jeaninne
    AnooYoo skrev 2014-06-20 09:53:14 följande:

    Samma människor som innan ålderns höst? 


     


    Jo, men jämnåriga och vänner och ev. syskon, dör ju de också. Eller befinner sig på SITT äldreboende och orkar inte hjälpa en med något...
  • AnooYoo
    Jeaninne skrev 2014-06-20 10:13:32 följande:
    Jo, men jämnåriga och vänner och ev. syskon, dör ju de också. Eller befinner sig på SITT äldreboende och orkar inte hjälpa en med något...
    Men jag kanske orkar hjälpa dem med något? 

    Jag har inte människor i mitt liv för att de ska kunna hjälpa mig när jag blir gammal. Det är absurt för mig att föreställa mig att tänka enbart på mig själv på den nivån. 

    Att avla barn för att slippa betala någon för att byta ens blöjor när man blir gammal är i mina ögon helt meningslöst. Det kostar dessutom mer i längden.
  • Jeaninne
    AnooYoo skrev 2014-06-20 10:21:04 följande:
    Men jag kanske orkar hjälpa dem med något? 

    Jag har inte människor i mitt liv för att de ska kunna hjälpa mig när jag blir gammal. Det är absurt för mig att föreställa mig att tänka enbart på mig själv på den nivån. 

    Att avla barn för att slippa betala någon för att byta ens blöjor när man blir gammal är i mina ögon helt meningslöst. Det kostar dessutom mer i längden.
    Nu tänkte jag inte på att byta blöjor, direkt, då - DET bör förresten inte biologiska släktingar göra ändå. Det ska professionell personal göra. Men barnen bör se till att den gamle föräldern har det bra.

    Jag åsyftade alltså inte bara det sista vårdbehövande stadiet, utan även alla år av ensamhet och otrygghet därinnan, om man inte har någon familj.

    Dessutom är detta med att tänka på ålderdomen bara ett av många argument för att skaffa barn. Men jag tror inte att du förstår detta om du inte har barn, och det är inget fel i det.
  • AnooYoo
    Jeaninne skrev 2014-06-20 10:28:53 följande:
    Nu tänkte jag inte på att byta blöjor, direkt, då - DET bör förresten inte biologiska släktingar göra ändå. Det ska professionell personal göra. Men barnen bör se till att den gamle föräldern har det bra.

    Jag åsyftade alltså inte bara det sista vårdbehövande stadiet, utan även alla år av ensamhet och otrygghet därinnan, om man inte har någon familj.

    Dessutom är detta med att tänka på ålderdomen bara ett av många argument för att skaffa barn. Men jag tror inte att du förstår detta om du inte har barn, och det är inget fel i det.
    Om det blir några år av ensamhet och otrygghet är lika oklart för de som har barn som de som inte har det.

    Trygghet måste inte komma från en familj. Det kan man ha i sig själv. Eller från de människor man valt att dela sitt liv med. 

    Som dessutom har valt att dela sina liv med en. 
  • sextiotalist
    AnooYoo skrev 2014-06-20 10:33:57 följande:
    Om det blir några år av ensamhet och otrygghet är lika oklart för de som har barn som de som inte har det.

    Trygghet måste inte komma från en familj. Det kan man ha i sig själv. Eller från de människor man valt att dela sitt liv med. 

    Som dessutom har valt att dela sina liv med en. 

    Kan inte annat än att tänka på Prinsessan Lillian, som var omgiven av personer som älskade henne in i det sista, barnlös.

  • Anonym (Munter)
    AnooYoo: jag tror tyvärr att det bara är att ge upp. Det finns otaliga inlägg som förklarar annat tankesätt när det gäller mycket men antingen så läser hon inte dem eller så har hon inte förmåga att ta till sig andras vinklar/erfarenheter över huvud taget. Kanske förstår hon den dagen hon är gammal och hennes barn och barnbarn har flyttat långt bort/har egna liv/inte bryr sig och hon sitter där ensam förutom de två pliktskylda besöken på hennes födelsedag och julafton varje år, eller ja - nästan varje år för ibland har man ju annat att göra. Hon kanske förstår när "varför ringer du aldrig?" är det första hon säger i telefonen när barnen äntligen ringer. Vi är många som sett detta på nära håll så många, många gånger men om vi haft barn hade vi tydlige förstått att vi sett i syne och är tämligen desillusionerade i vårt svammel om vänskap och självvalda kontakter genom livet.

    Glad midsommar!
  • AnooYoo
    sextiotalist skrev 2014-06-20 10:37:26 följande:

    Kan inte annat än att tänka på Prinsessan Lillian, som var omgiven av personer som älskade henne in i det sista, barnlös.


    Precis.

    Min farmor hade en kompis som var lite som hon. Anna-Lisa var en äventyrerska i sin ungdom och jag var ofta hos henne i hennes boudoir-hem (drack min första pyttelilla sherry som 15-åring) och lyssnade på hennes historier och tittade i fotoalbum. 

    Om man är intressant som människa kan man dra till sig andra utan att skapa dem själv.
  • Anonym (. 2)
    Jeaninne skrev 2014-06-20 09:26:23 följande:
    Visst, men skaffar du inte barn så kommer du ju GARANTERAT inte att ha några barn - och barnbarn - som bryr sig om dig på ålderns höst. Och vem ska då göra det..? Betald personal som byts ut hela tiden..? Som många gånger är bittra för att de inte kunde bli något annat, för att de tjänar för litet, för att de inte har något framtidshopp..?
    Menar du att man, om man inte ser några andra fördelar med barn och inte känner någon längtan, bör skaffa barn av skälet att risken minskar att man blir ensam när man blir gammal? Risken att man ångrar ett barn är ju för övrigt NOLL om man inte skaffar barn, och den ångern är väl ändå mer skadlig än att ångra att man INTE fick barn?.
  • Anonym (. 2)
    AnooYoo skrev 2014-06-20 10:48:57 följande:
    Precis.

    Min farmor hade en kompis som var lite som hon. Anna-Lisa var en äventyrerska i sin ungdom och jag var ofta hos henne i hennes boudoir-hem (drack min första pyttelilla sherry som 15-åring) och lyssnade på hennes historier och tittade i fotoalbum. 

    Om man är intressant som människa kan man dra till sig andra utan att skapa dem själv.
    Det där tyckte jag dock var lite ... osant, det finns gott om intressanta människor som ändå är ensamma. Men att skaffa barn av den anledningen tycker jag låter helt sinnessjukt.
Svar på tråden Vi finns, vi som ångrar barn