Hur hanterar ni tjat om glass, godis och annat?

Vi ger inte in för tjat (vi är dock inte perfekta så nån gång ibland ger vi med oss för vi orkar inte) utan de får gnälla på, det går över även om det är påfrestande då. Jag upplever att om man faktiskt är hård där så tjatas det inte lika mycket utan frågas på ett mer "normalt" sätt. Om vi är på stan och mina barn undrar om det inte skulle vara gott med en glass i det fina vädret kan jag säga ja ibland. Vi uppskattar en trevlig ton och kan kompromissa. Vi är inte så strikta och tycker det ska vara mycket glass i värmen men gnäll om det är något annat som vi inte uppskattar.

Håller med Penida, tjat alltid= nej.
Vill du ge dem glass säg ja på en gång. Känner du att du inte pallar tjatet säg jag innan du sagt nej.
Barn är extremt uthålliga, vet dom att ett nej blir ett jag tids nog kan bli ett ja så är det värt att tjata på sina föräldrar.

Sen tror jag att det blir värre om man är överdrivet strikt och barnen typ bara får smaka på nåt sött med veckors mellanrum samtidigt som kompisarna får glassar då och då i veckorna.
Här tjatas det sällan numer. De får men vi bestämmer när men lyssnar till barnets åsikt när det inte tjatas och tänker då ibland "varför inte"..

Jag brukar tala om för barnen innan vad som gäller, dvs innan vi går in i affären eller köpcentret att idag ska vi inte köpa glass eller fika utan bara titta på skor eller vad det kan vara. Jag tycker det hjälper rätt bra.

jag säger nej helt enkelt. hon accepterar det duktigt närpå alltid. men skam den som ger sig... såklart försöker hon ändå :)

så länge dom vet att nångång ibland så får man ju faktiskt en gladd/kaka/godis....... så är det nog lättare att ta det där tråkiga nej oxå.

tror det är mycket noga med att vara konsekvent. är det nej så är det nej, ändrar man sig efter tjat i 15 minuter så vet dom det till nästa gång oxå.

min tjej är 4 

Precis. Jag tycker det är jobbigt med tjat, det gör mig stressad och jag är inte speciellt stresstålig. Det lönar sig dock att inte ge in vad det än gäller som man anser är onödigt och jag försöker typ andas och gå in i mig själv (haha vad flummigt det låter) och det är skönt när det faktiskt ger resultat. Gnället går över och nästa gång försöker de inte lika mycket. De gnäller mindre och mindre om man inte ger in. Sedan brukade jag också, när vi hade vår period av detta för ett par år sedan, säga till barnen innan som Numminen skriver. Det fungerade bra. Idag som 5-åringar och 7-åringar är de så vana så det tjatas mindre. 7-åingen tjatar inte alls, 5-åringen nån gång ibland.

Här är inte 3,5-åringen med och köper godis till sig även om vi vuxna köper godis. Hon har fortfarande kvar sedan påsk och får på lördagar och söndagar, om hon nu skulle råka komma ihåg det.

Likaså får hon inte leksaker eller annat hon tjatar om, utan då brukar jag bara svara att då vet jag vad hon önskar sig. Kanske funkar det inte om två år, men det återstår att se.

Sedan tror jag mycket hänger på att förbereda barnen innan att idag ska vi bara köpa x, så det blir ingen glass, godis, leksaker eller vad hon nu tjatar om, men då gäller det ju att hålla det med. Jag har väl svårast med att jag gärna går och tittar på saker för att hitta bra erbjudanden och inte bara går direkt till mjölken vi skulle ha först.

Mamma gillar inte varn som tjatar har jag sagt några gånger innan vi har åkt iväg. De vet precis vad en mamma tycker om nu och tjatar inte. De får belöning ändå i glass eller lite godis/klubba när de varit duktiga. Så de tjatar knappt.

Jag säger bara Nej och det har aldrig blivit en diskussion av det. Nej barnen är verkligen inte exemplariska på andra områden men just detta har vi lyckats bra med

Jag förmedlar väldigt tydligt hur arg och sur jag blir av tjatet, att hon aldrig kommer få något på det viset osv och hur mycket gladare jag skulle bli av ett trevligt agerande. Men det verkar verkligen inte gå fram.

Absolut blir det mycket glass på sommaren men inte bara så där alltid, som ikväll när man ska till centrum en snabbis för att handla skor.