• Alexi

    Hur hanterar ni tjat om glass, godis och annat?

    Vad gör ni om barnen tjatar massor om glass, kakor och helt enkelt massa onyttigheter att äta vid fel tillfällen?

    Som tex när vi är i köpcentrum tjatas det hysteriskt om något att äta (som ikväll när vi skulle dit direkt efter middagen och skulle köpa skor) och när jag säger nej så surar hon massor, fräser och har sig. Vilket jag blir sur av i min tur.
    Samma om vi fikar och säger nej till ytterligare kakor.
    Eller om hon bara får för sig att hon vill ha glass helt plötsligt och vi säger nej.

    Är det en åldersfråga, personlighetsfråga eller något i uppfostran vi bör göra?


  • Svar på tråden Hur hanterar ni tjat om glass, godis och annat?
  • goaskalice

    Barnets personlighet kan man inte göra särskilt mycket åt. Det går inte att få alla barn att bete sig exakt likadant (med lagliga och socialt accepterade metoder) och det är inte alltid ett resultat av dålig uppfostran när ett barn tjatar.

    Prova att prata om hennes beteende vid andra neutrala tillfällen. Fortsätt att säga nej när det tjatas.

    För oss är det inga problem med tjat om godsaker vare sig hemma, på kalas eller i affären. Jag är visserligen strikt när det gäller tjat (det tål jag inte) men mina barn är inte så glupska av naturen så det är inte ett resultat av vår uppfostran. De får godsaker lite då och då. Kommer vi ihåg det kan vi köpa lördsgsgodis eller så blir det som igår att ungarna fick en glass till efterrätt.

    Har man barn som är mer fokuserade på att stoppa mat och godis i munnen så ofta som möjligt funkar kanske inte den approachen.

  • Rixa
    Voodoodoll skrev 2014-07-02 22:43:30 följande:
    Du kan väl inte bli sur på ditt barn för att det är ouppfostrat, det är ju du som uppfostrar henne!
    Skitsnack! Se mitt förra inlägg. Ungar är olika oavsett uppfostran! Med facit i hand har jag mängder med exempel. 
  • Edvina

    Mina barn tjatar dagligen om godsaker men oftast blir ju svaret nej. Om man har bestämt sedan innan vilka regler man själv har som gäller kring det tycker jag det blir lättare att hantera tjatet för egen del. Dvs. man måste veta direkt om man tänker säga ja eller nej och sen löpa linan ut oavsett. Visar man sig tveksam eller öppnar för förhandling är man körd. Då kan man lika gärna säga ja direkt. Hos oss får de tex. lördagsgodis och fredagsmys. Går vi bort till någon eller på kalas så får de fika. Ibland fikar vi/äter glass hemma men inte till vardags. Tjatar de en vanlig tisdagskväll efter glass blir det nej. De kan tjata sig blå ibland, grina, skrika, hota mm. men jag bara stänger av. Skulle aldrig ge dem för att få tyst på tjatet! Sen kan jag få för mig att bjuda dem på en glass spontant eller att säga ja någon gång då och då för att sätta lite guldkant på tillvaron, men det bestämmer vi vuxna när det passar och inte.

  • Alexi
    Rixa skrev 2014-07-03 10:53:43 följande:
    Har inte läst tråden till slutet men kan berätta att jag har tre söner, nu stora. Var alltid konsekvent och det fungerade på två av dem. En fungerade det aldrig med. Han tjatade och skrek alltid i affärer. Jag frågade alltid "Vad får barn som tjatar?" Två svarade snyftande "ingenting!!" Den tredje gav sig aldrig. 

    Kommer ihåg en gång när han (5-6 år) för en gångs skull inte tjatat och jag stod i kön vid kassan och tänkte köpa en chokladbit åt honom bara för att han varit så duktig för en gångs skull. Innan tanken var färdigtänkt körde han igång en tjatskur! Förklarade för honom vad jag tänkt men inte hjälpte det till nästa gång. 

    Jag var stenhårt konsekvent och det fungerade som sagt på två av tre!  
    Skönt att höra att det faktiskt inte bara handlar om att vara konsekvent och uppfostra rätt som vissa här verkar tycka.
  • Alexi
    Line85 skrev 2014-07-03 10:58:50 följande:
    Då kanske det beror på HUR du uppträder. Diskuterar du med henne?

    Det gör iaf inte jag, och visst tjatar hon en eller två gånger, men när jag går iväg och säger att det är slutdiskuterat så ger hon sig.
    Ja jag diskuterar, jag blir liksom provocerad av att hon blir så arg och då argumenterar jag med henne. Men ska pröva de råd jag fått här om att bara typ ignorera hennes ilska.
  • Line85
    Alexi skrev 2014-07-03 11:47:45 följande:
    Ja jag diskuterar, jag blir liksom provocerad av att hon blir så arg och då argumenterar jag med henne. Men ska pröva de råd jag fått här om att bara typ ignorera hennes ilska.
    Gör det, hon blir säkert förvirrad och ännu argare till en början men jag tror det lättar efter ett tag!

    Vissa saker kan man inte diskutera med ett mindre barn. Lycka till
  • Rixa
    Alexi skrev 2014-07-03 11:46:28 följande:
    Skönt att höra att det faktiskt inte bara handlar om att vara konsekvent och uppfostra rätt som vissa här verkar tycka.
    Han som det inte fungerade på var bara "att rida ut". Tvärtemot de andra två så var han tjurig och långsint så fort han fick ett nej. Även nu i vuxen ålder så skiljer de sig åt väldigt mycket fast de umgås tätt och har kul ihop.
  • Alexi
    Line85 skrev 2014-07-03 11:53:48 följande:
    Gör det, hon blir säkert förvirrad och ännu argare till en början men jag tror det lättar efter ett tag!

    Vissa saker kan man inte diskutera med ett mindre barn. Lycka till
    Men hur säger man nej? Att bara säga nej och inte öppna för diskussion alls är ju på ett sätt enkelt men skapar samtidigt en väldig maktkänsla mellan vuxen och barn. Jag vill ju att hon ska argumentera för sin sak i andra lägen. Ibland säger jag nej till någonting (som inte har med ätande att göra) och så framför hon bra argument för sin sak och då ändrar jag mig och säger ja utifrån det hon säger. Det tycker ju jag är jättebra. Men vill ju inte att det just ska gälla godis och glass...
  • Line85
    Alexi skrev 2014-07-03 13:02:03 följande:
    Men hur säger man nej? Att bara säga nej och inte öppna för diskussion alls är ju på ett sätt enkelt men skapar samtidigt en väldig maktkänsla mellan vuxen och barn. Jag vill ju att hon ska argumentera för sin sak i andra lägen. Ibland säger jag nej till någonting (som inte har med ätande att göra) och så framför hon bra argument för sin sak och då ändrar jag mig och säger ja utifrån det hon säger. Det tycker ju jag är jättebra. Men vill ju inte att det just ska gälla godis och glass...
    Lämnar du en orsak till ditt nej så är det säkert starkare än hennes "jag är sugen".

    Du säger ju nej och förklarar varför. Det är inte lördag, inte före middagen, du har redan fått idag, eller vad det nu kan vara.
Svar på tråden Hur hanterar ni tjat om glass, godis och annat?