Jag undrar hur folk som tar lån för att köpa bil egentligen tänker? Varför lägga sig i skuld och tvingas betala en massa ränta på någonting vars värde halveras vart tredje år?
Är det för att kunna överglänsa arbetskolleger/grannar eller är det så enkelt så att ni inte kan räkna överhuvudtaget? En ny bil är ju faktiskt den sämsta investeringen man kan göra, i samma nivå som att torka sig i röven med pengarna. '
Så hur tänker ni riktigt?
Jag väljer att ta billån då jag vill ha kvar kapital att röra mig. Skulle lätt kunna köpa bilen kontant.
Väntar man med att köpa bil tills handlaren har en kampanj på billånet kan man få mycket bra ränta. Just nu har jag en i mitt tycke hög ränta på billånet på hela 3,05 %. På tidigare billån har jag haft räntor under 2 %. Så billån kan vara förmånliga. Skulle aldrig låna till över 4 % ränta. Det kapital som jag kan behålla, genom att jag lånar istället, får jag lite över 4 % avkastning på just nu. Alltså blir det en vinst för mig att låna pengar istället för att betala kontant.
Det är inte billånen som är dyra, det är värdeminskningen som äter upp pengarna. Värdeminskningen är klart större än den lilla vinst jag gör genom att låna istället för att betala kontant. Det är jag fullt medveten om och jag väljer att ta lyxen med en nyare bil eftersom jag har råd med värdeminskningen.
Jag tycker det är korkat att INTE ta billån om man köper en hyfsat ny och dyr bil. Värdeminskningen på bilen är inte rolig och de surt förvärvade slantar man har investerar jag hellre på annat sätt i en bil.
* än i en bil ska det stå.
Jag tycker det är korkat att INTE ta billån om man köper en hyfsat ny och dyr bil. Värdeminskningen på bilen är inte rolig och de surt förvärvade slantar man har investerar jag hellre på annat sätt i en bil.
Men om man nu vill av diverse anledningar köra en ny bil varför inte köpa den när den är 2 år? Alla fördelarna som finns med en helt ny bil finns där fortfarande och ni har sluppit de allra värsta värdeminskningsåren. Ok ni får inte välja extrautrustning men annars så har ni ju alla uppsidor.
Själv köper jag gärna bil som är 4-5 år och sedan sköter den väldigt väl och kör den till den i praktiken inte har ett värde på mer än 5-10 tusen. Bil är aldrig en bra affär men detta har jag kommit fram till är mest kostnadseffektivt.
Jag tycker det är korkat att INTE ta billån om man köper en hyfsat ny och dyr bil. Värdeminskningen på bilen är inte rolig och de surt förvärvade slantar man har investerar jag hellre på annat sätt i en bil.
Har precis köpt en Audi A4 Avant 2.0TDI 177hk Quattro för 260 000:-
Tog lån på 100 000:-. Efter ränteavdrag och inflationsavdrag så räknar jag med ungefär 1% ränte på lånet. Mycket fördelaktigt, och vi har fått en trygg säker bil som slår det mesta annat i mellanklassen.
Varför skulle vi inte köpt bilen, menar TS? Eller en skitbil som Toyota, Skoda, Kia eller annat skit? Alla har inte 100kkr över sådär bara - och med ett fördelaktigt lån blir lånekostnaden minimal.
Att låna pengar idag är väldigt billigt. Många som lånar till bil utnyttjar låneutrymme på sin bostäder. För närvarande lånar jag till cirka 1,8% på min bank. Efter skattereduktion på 30%, blir det 1,26%. Det betyder att ett billån på 100 tkr kostar cirka 100 kronor i månaden netto. Det tror jag de flesta har råd med. Det är egentligen strunt samma.
Den stora skiljelinjen borde snarare vara om man väljer att köra en ny bil för 300 tkr som tappar 50% av värdet på 36 månader, eller om man väljer att köra en gammal rishög för 10 tkr. Avskrivningen på en ny bil i 300 tkr klassen är således cirka 4-5 tkr/mån. Det är där de stora pengarna ligger för nöjet att köra ny bil. Inte om man väljer att låna till inträdesbiljetten eller inte. Reparationer är kostsamt hävdar vissa och visst håller jag med, men inte ens med den största graden av otur och dålig bilkvalitet borde man ens komma i närheten av värdeminskningen på en normal svenssonbil, typ, Volvo V70, VW Passat, Audi A6, Toyota Avensis m.fl.Hävdar man det är det närmast självbedrägeri.