Jag undrar hur folk som tar lån för att köpa bil egentligen tänker? Varför lägga sig i skuld och tvingas betala en massa ränta på någonting vars värde halveras vart tredje år?
Är det för att kunna överglänsa arbetskolleger/grannar eller är det så enkelt så att ni inte kan räkna överhuvudtaget? En ny bil är ju faktiskt den sämsta investeringen man kan göra, i samma nivå som att torka sig i röven med pengarna. '
Så hur tänker ni riktigt?
Som Lord Hans är inne på...
Har man råd att ta lån då har man råd att spara till bil också. Ett lån är ju rena bilkostnaden + ränta !
Min reflektion är så varför lånar man i en del fall? Varför lägger man inte undan kontinuerligt för att kunna köpa kontant ??
Svaret på frågan i TS är inte "vi ville ha en ny bil" utan "vi ha inte sparat till en ny bil".
.
.
Enkelt räkneexempel:
Du har just idag köpt en ny bil för 250000 lånade kronor. Ny bil, "tryggt och säkert ska det vara", billån- javisst?!, alla andra gör likadant.
.
.
Om du nu börjar sätta undan 3000 i månaden på ett konto som du döpt till "ny bil" så har du om fyra år 144000 kronor (egna pengar).
Lägg till restvärdet på bilen du har idag så kan du köpa, kontant, en ny bil för 250000. Det borde räcka.
Och då slipper du betala ränta på billånet på ... vadå ... 5-6%?
.
.
Sparar du bara 2000 i månaden i fyra år så borde du landa på runt en 200000 till en ny bil - vart fjärde år.
Folk gör som dom vill. Jag bakar in det i firman. Av bekvämlighet.
Men som privatperson hade jag aldrig köpt bil ny. Hellre köpt 1-2 år nyrullad. Bilköp är ju fortfarande världens sämsta affär om du köper nytt...