Anonym (jaha) skrev 2014-07-25 00:05:09 följande:
Och om det inte går att avlägsna sig?
Jag fattar att du är djupt traumatiserad av din barndom om du inte ser skillnad på självförsvar och att "banka vett i". Själv blev jag utsatt för våldtäktsförsök för några år sen och skäms inte det minsta för att jag slog för allt vad jag var värd. Jag blir mer illa tillmods av kommentarer som att det alltid är fel att slåss. Alltid. För Guds skull, lär inte din dotter det för det kan komma situationer då det innebär väldigt så otrevliga konsekvenser att vara ädel. Nu blev det lite OT men nej, det är inte alltid fel att slåss. Och ibland är det kanske teoretiskt fel men ändå inget problem att det hände. Så skulle jag se på din hantering av din dotter i det här fallet.
Jag är ledsen att det hände dig <3 Självklart har man rätt att skydda sig själv i dessa extrema situationer. Jag menar bara att om ett barn slår till mitt barn så är inte lösningen att hon slår tillbaka.
Isola80 skrev 2014-07-25 00:42:22 följande:
Jag tycker att det slag du utdelade självklart var fel men du reagerade starkt över ditt beteende och jag tror inte du kommer göra det igen. Du kommer inte, med din insikt, att börja slå dina barn. Din dotter har heller inte fått några men av detta.
Däremot reagerar jag på att du stöter ifrån dig det väldigt många i tråden undrar över-din dotters beteende. Du försvarar henne genom att säga det är trotsåldern och säger att duktiga barn är otrygga. Detta stämmer såklart lika lite som att alla barn "knuffas ibland".
Eftersom du undrar, ja jag har två barn. Ett på tre och ett på fem år. De har aldrig bitit mig eller slagit någon. Och trotsåldern har vi ändå gått igenom. Min dotter är vad jag tror du menar med "duktig" och en tryggare unge finns inte.
Du skriver att du vill att din dotter ska respektera dig. Men det är ju just det hon inte gör.
Ta till dig av vad folk skriver i denna tråd är mitt råd.
Anledningen till det är för att jag vet att min dotter är hsp (precis som jag). 1 av 5 är det, vilket betyder att de allra flesta här har barn som inte är hsp och därför kanske inte helt förstår situationen.
Jag försvarar mitt barn, det gör jag oavsett om hon så mördar som vuxen. Däremot försvarar jag inte hennes handlingar. Att slåss, bitas, rivas, knuffas - det är inte okej. Men hur menar du att jag ska "straffa" henne? Vad skulle jag göra för att "fördöma" dessa handlingar mer än att tala om gång efter annat att det inte är okej?
Haskel skrev 2014-07-25 01:28:01 följande:
Att slå sitt barn finns givetvis inget försvar emot. Det är fel, och det vet redan TS.
Problemet ligger i 4-åringens beteende. Av trådstarten tycker jag mig kunna se ett mönster. TS och hennes man har varit oerhört rädda för att göra sina barn illa. Gränsdragningen har därför blivit mycket diffus för barnet. En 4-åring förstår inte snällt prat om vad man får och inte får.
Som den olyckliga kvällen. 4-åringen gjorde det ena med det fjärde, slogs, sparkades, skrek osv osv. Hela tiden talade enbart föräldrarna snällt om att så får man inte göra. Tyvärr behövs tydlig gränsdragning emellanåt. Det är tillåtet att bli arg, bära ungen åt sidan/time out m.m. m.m.
4-åringen är inte trotsig. Hon testar enbart gränserna. Tyvärr fann hon nu vart gränsen gick, med ett slag i ansiktet. Hon borde istället finna gränsen långt tidigare, med "att nu blev mamma/pappa arg".
Jag håller med dig i det du skriver, men du har tolkat situationen fel. Vi är inga slappa föräldrar. När hon knuffade sitt syskon var vi direkt framme och lyfte in henne på sitt rum, stängde dörren (vi motade henne dock inte och låste inte dörren). När hon sprang vid tandborstningen så gick jag och hämtade henne, plockade upp henne och höll fast henne medan jag borstade (därav bråket). Innan slaget stod jag över henne, höll i henne, såg på henne, var arg och pratade på skarpen.
humledummle skrev 2014-07-25 03:12:12 följande:
Ok har värkligen inte läst allt orkar inte men kör för det hade du skrivit en två åring betedde sig så så ok trots men en fyra åring ? Känns mer som att något ligger bakom beteendet . Fyra åringar har lärt sig att inte slå sparka o rivas eller ja åtminstånde inte mamma , pappa , små barn . Ta upp problemet med BVC eller mvc för hjälp (barn på fem år , samt visa denna tråd för en Vän som jobbat 25 år på förskolan . ) så ta hjälp för er dotters skull
Om man ska hårklyva så är hon strax över 3,5 år. Vi har bup-personal och förskolefröknar på nära håll i familjen (alltså släkt). Jag tror ni drar lite höga växlar på det här. Barn är barn, inte små vuxna.
Anonym (!) skrev 2014-07-25 04:06:17 följande:
Ja visst är det svårt. .jag hade gärna haft en instruktionsbok hur man ska göra för man är rädd o göra fel.
nu finns ju inte det så man får lita på sig själv som förälder.
Tycker det låter som en bra idé o gå direkt hon börjar. Sen kan du ju gå in till henne igen o se om hon lugnat ner sig.
Jag vet inte vad ni har för kvälls rutiner men kolla om ni kanske kan göra annorlunda så hon blir lugnare? :)
Vanligtvis går det ju bra, men igår var det varmt och hon hade råkat somna i bilen på dagen. Vi visste att det troligtvis skulle bli en sådan läggning just därför.
Anonym (Varför) skrev 2014-07-25 05:51:38 följande:
Jag har 4 egna barn som passerat dvs olika trotsåldrar och mer därtill men ingen av dem har spottats, rivits, slåss, sparkas eller knuffats så nån gjort sig illa...varför jo de har lärt sig från det de var små att det är fel sätt att kommunicera på. Så lär er lilla skitunge hur man beter sig innan det är försent för ni lär få ett helvete i tonåren sedan om ni inte gör nåt nu
Vet du, jag tror det blir precis tvärtom. När man har barn med mycket intelligens och högt EQ så får man helt enkelt använda huvudet lite mer som förälder med. Ett krävande barn, om man så vill.
Däremot finns där en oerhörd potential och en målmedvetenhet som kommer att ta henne långt. Det blir nog folk av henne med, även om vi inte använder ord som "skitunge" om våra barn.
Anonym (Varför) skrev 2014-07-25 05:55:35 följande:
Där kan man säga du har lite fel, barn som är duktiga och väluppfostrade med en lugn trygg och stabil förälder/föräldrar blir kärleksfulla och har inte behov att sparkas, slåss, spottas nypas eller nåt annat destruktivt beteende mot andra
Du missförstod mig. Jag har gott empiriskt stöd i forskning som visar på att barn med hsp som utsätts för kränkningar blir introverta och "snälla" enligt västvärldens kriterier.
Anonym (jaha) skrev 2014-07-25 06:03:04 följande:
Förutsatt att barnet inte har någon neuropsykistrisk funktionsnedsättning, så kan det ju också vara. Då brukar man kunna se ett sådant beteende oavsett hur stabila föräldrarna är.
Är den bilden som TS målar upp av sin dotter sån hon är hela tiden (dramaskriker, lyssnar inte, springer iväg, slåss, sparkas, vägrar etc och syskonet inte är så som ju växer upp med samma föräldrar) så skulle jag ringa BUP och fråga vad de tycker.
Självklart är det inte så. När dottern blir överstimulerad reagerar hon så här. I den mån vi kan försöker vi att passa på gränsen till överstimulans och ge henne stunder då hon kan lugna ner sig. Ibland går det dock inte och dessa bråk är ett faktum.
I övrigt är hon en mycket omtänksam tjej som tar hand om alla, tar åt sig hur alla mår, känner av stämningar, har ett "vuxet" sätt att tänka och en humor som inte är särskilt vanlig på så små barn. Hon är mycket smart och mycket envis. Har en stark jag-känsla och stor integritet.
Vi har BUP-personal på nära håll i familjen.
Anonym (Varför) skrev 2014-07-25 06:11:21 följande:
Ni ska markera det tydligare när det görs, genom att gå därifrån för bara prata om rätt och fel det blir luddigt för barn sen när det lugnat sig skall ni lära barnet andra metoder som är mer accepterat att kommunicera på.
Anonym (Kan vara?) skrev 2014-07-24 22:34:12 följande:
Kan det vara så att du hade en sån hård, sträng och destruktiv uppväxt att du med alla medel vill vara mjuk med ditt barn? Jag tänker när du skriver att du "konverserat kring våld" med henne så kanske du måste vara strängare och mer tydlig. Inte diskutera, utan svart på vitt säga; absolut inte!!! Såklart får man inte skada sitt barn, men i eran relation som ni verkar ha så tror jag det passerar ganska fort för henne. Du är en kärleksfull och bra mamma som det verkar.
Men jag har tre små tjejer, och måste säga att jag aldrig blivit utsatt för våld av dem. Jag tror du måste vara tydligare på ett annat sätt, en 4- åring är ändå ganska stor. Förstår hon inte den gränsen ännu måste ni nog hitta ett som sagt tydligare och konkretare sätt för henne vart gränsen går!
Bra sagt hoppas ts kan ta till sig detFast bara säga nej utan att ge anledning kan ju trigga igång, man säger såklart "nej du får inte det nu för snart skall.." Sen innan det går så långt så det blir en situation så bryt långt innan
Du är fortfarande inte med i matchen. Vi har självklart provat de flesta sätt som du kan komma på. Jag kan till en början gärna förklara varför det är nej, när det fortfarande är en dialog. När det övergår till bråk är det dock ingen idé att diskutera saken längre, eftersom det då ger henne en känsla av att hon har något att säga till om och bråket eskalerar. Därför blir det då det korta svaret "nej" eftersom det är slutdiskuterat.
RockingSkåne skrev 2014-07-25 08:15:54 följande:
Det är inte lätt att vara förälder i dagens samhälle där barnen behandlas som trofeer.
När man är mammaledig med en liten är det ännu svårare. Jag vet för jag var där själv för ett år sedan. En liten och en 4 åring. Det var tufft. Men jag tog fighten.
Tycker inte det var så farligt att du slog ditt barn. Men du gjorde riktigt fel när du inte efteråt förklarade för henne varför..... Hon gick över gränsen och det var därför du reagerade som du gjorde. Klart hon ska veta det hur ska hon annars lära sig.
Sen ang att hota sina barn..... Hur kan man inte?... Om du slår ditt syskon får du gå upp på ditt rum, om du slår mamma får du inget lördagsgodig ikväll. Om du spottas åker vi inte till mormor tex, då får du stanna på ditt rum.
Du måste uppfostra ditt barn ts. Sluta behandla henne som en prinsessa. Det är inte rätt mot någon....
Du har också missförstått situationen. Självklart pratade vi en lång stund om vad som hände. Vi kramdes och pussades och grät. Men jag var också sträng, sa till på skarpen. MAN FÅR INTE SLÅSS. Till slut kommer man dock till en gräns där man liksom känner att man inte kommer längre. Då måste man också släppa det. Varken hon eller jag kan göra det ogjort, så vad är poängen att fortsätta på det planet i ytterligare 20 minuter när dottern redan är övertrött som det är?
Vi kan säga "nej, du får inte slåss. Då vill inte vi leka med dig, då får man inga kompisar" och bära in henne på sitt rum. Men nej, vi hotar ytterst sällan. Om jag någon gång skulle säga något i stil med "då stannar vi hemma eftersom du inte tar på dig kläderna" så gör vi också det. Inga tomma hot här.
Att ta ifrån henne något flera dagar bort (som t.ex om du inte slutar slåss så får du inget lördagsgodis - om tre dagar) skulle jag aldrig göra. Varför ska hon bete sig bättre de tre resterande dagarna? Vad ska hon göra för att ta det tillbaka? Vad ska egentligen dessa straff tjäna till?!
RockingSkåne skrev 2014-07-25 08:24:38 följande:
Säger din dotter verkligen va faan ts?
Ok, ni kanske behandlar dottern som en sessa men hur är ni föräldrar mot varandra? Bråkar ni mycket? Hon kanske tar efter er på andra plan? För kan tro att hennes aggressiva beteende inte kommer från henne själv...
Haha, min man sa så ibland efter det här youtube-klippet
Vi är ett mycket stabilt och harmoniskt par. Det är mycket kärlek här och nästan aldrig bråk. När vi väl bråkar så bråkar vi på "rätt" sätt. Inga slag under bältet.
Anonym (Curling) skrev 2014-07-25 08:39:58 följande:
Gode Gud vad ni curlar henne. Ni går ju som på tå för henne. Ärligt talat tror jag att er dotter skulle må bra av en rejäl tillrättavisning. Bara det att hon sparkas, spottas, behandlar er helt utan respekt- det är INTE trots. Hon måste ju få lära sig att hennes beteende får konsekvenser. Ni är alldeles för daltande och curlar henne. När hon gör fel måste det ske något. Låt henne sitta på rummet och fundera på sitt beteende och be om ursäkt. Om hon springer ut igen, bär vänligt men bestämt tillbaka henne. Det är ju ni som är föräldrar! Inte hon. Ni bestämmer över henne, inte tvärtom. Våga ryta ifrån. Man ska inte slåss men ni sätter ju inte ner foten överhuvudtaget. Allt hon gör verkar ju vara ok.
Verkar som att er lilla dam har tagit över all makt i hemmet.
Du har helt missförstått situationen. Varför antar folk hellre än fråga när de inte förstår? När de inte har nog med information för att förstå situationen.
Självklart bär vi tillbaka henne in på rummet när hon går ut och inte uppfört sig. Vilka konsekvenser talar du om? Vi har gjort allt utom hota, slåss, låsa in och förnedra. Tycker du vi ska ta till det med?
Hon bestämmer inte här, vi tar många fighter. Men vi utövar inte makt bara för att vi kan. Vi sitter inte och säger saker som "för att vi säger det" eller "därför".
