Jag är en hora.

Nja, nu känner väl antagligen varken du eller jag honom eller? så det du säger är ju bara ett antagande när allt kommer omkring.

JAG vet hur JAG mådde och jag förstår TS partner till viss del. 

Vi klarade ju oss ur krisen så ställ gärna frågor om du undrar över något TS

Usch, TS, jag lider med dig. Jag tycker verkligen att du ska tänka över om du ska stanna hos honom. Att han/ni fått herpes och att han anser det vara ditt fel kommer han att använda för att ha makt över dig alltid.

Jag blev själv smittad med herpes när jag var 20, av den andra killen jag hade sex med. I många år mådde jag dåligt och trodde att jag aldrig skulle kunna ha ett normalt förhållande med en man just för att jag hade herpes. Kände mig som en vandrande smitta. När jag var 35 var jag hos en läkare som sa att man smittar enbart när man har blåsor (fast jag vet inte om det är 100% sant dock). Jag blev oerhört lättad. Två år senare träffade jag mitt barns far, han har inte blivit smittad av mig. Nästa partner som jag var tillsammans med i fyra år berättade att han fått herpes ungefär ett halvår efter att vi gjort slut. Vi vet fortfarande inte om det var jag som smittade honom, som han själv sa; han var förvånad att han inte fått det tidigare för han har ju varit med många tjejer (så kan det vara med din kille också, TS). Nästa kille fick också herpes nästan ett år efter att vi slutat träffas, efter mig hade han haft en tjej som har munsår, så det kan lika gärna vara henne han blev smittad av. Men han var så arg på mig så du anar inte. Själv undrar jag verkligen om det var mig han fick det av, men han har till skillnad från den förra mannen inte haft många kvinnor i sitt liv, bara två stycken före mig.

Tack för ditt inlägg,

Vill bara säga att jag testade mig ofta som singel och hade precis testat mig när jag träffade honom, därav oskyddat sex vilket var fel eftersom jag smittade honom med klamydia... Ångrar mig bittert att jag inte var mer försiktig då, för det har jag fått äta upp.

Herpesen dök upp hos honom först efter ca 6 månader tillsammans. Han anklagade mig direkt, men jag hade ALDRIG haft symptom. Gjorde ett blodprov och visade sig att jag var smittad. Sen fick jag symptom ungefär samtidigt som honom 2 ggr efter det, sjuksköterska sa att det berodde på att jag blev så stressad när han fick det...

Han säger att jag har smittat honom, såklart. Det förstår jag honom för. Jag hade varit singel i två år innan vi träffades och han hade bara varit det ett par månader och dejtat en tjej innan det...

Känslan han får om mig när han får herpesutslag är att jag är ett djur som smittat mig med "massa" könssjukdomar (2st)

Jag kan förstå honom till viss del med herpesen men jag har ju aldrig haft symptom innan jag träffade honom? HUR skulle jag veta???? Den blir han fullkomligt galen om jag så nämner att det ju KAN vara han som smittat mig, eftersom det kan ligga latent i kroppen. Hur som helst så ger han sig inte innan jag sagt att det ÄR jag som smittat honom, och ja, det är väl lika bra att ta på sig det då....

Du skriver att det är viktigt med tålamod. Kallade du din flickvän för samma saker? Det är SVÅRT att försöka vara snäll mot någon som kallar en hora, lös, luder, djur, äckel, slampa osv. Jag har försökt, men det slutar alltid med att HAN vill att jag ska säga dessa saker om mig själv och det vill jag inte, för jag tycker inte att jag är en hora. Istället "stänger jag av", blir svår att nå, tyst och "väntar ut" hans utbrott, vilket han också stör sig på. Ibland har han haft sex med mig fast jag sagt nej. Då har jag mest bara låtit honom. Men han säger efteråt att jag tyckte att det var skönt, så han bestämmer alltså att "det är okej för hon njuter ändå av det".

Jag har nu startat telefonen och har massa missade samtal från honom. Han vill veta vart jag är, såklart. Viktigare frågan är inte hur jag mår, utan vem jag är med eller vart jag är (han tror säkert att jag är med någon kille, vilket är löjligt för jag känner knappt nån i den här stan) så hans kontrollbehov/svartsjuka finns alltid där...

Fan vad less jag är :(

Jag vet inte vad nästa steg är. Just nu får jag bara meddelanden om "vart är du???" Och då känns det som om han fortfarande är arg... Får driva runt lite..

Jag är väldigt tacksam för dina inlägg, eftersom jag gärna vill förstå..

Okej jag frågar:

* hur var bråken? Kallade du henne saker?

* hur hanterar du det idag?

* hur går man vidare från något som kommer att komma tillbaka? Den här herpesen kommer ju inte att försvinna!

* hur menar du att hon hade tålamod? Tillät hon dig kalla henne äckel osv?

Jag kallade min sambo massa saker med. Vilket självklart sårade henne. Jag blev ledsen över att säga dessa saker med men det hör egentligen inte hit. Jag tror hon förstod att jag inte menade dessa saker, vilket jag är otroligt tacksam för idag. 

Min sambo stängde ironiskt nog också av i början vilket inte fungerade så bra. Vi hittade ett sätt att börja prata med varandra och då lättade det upp. Jag började visa känslor, och hon Idag har vi en fantastisk fin relation.

Tog du tag i henne? Min sambo knuffas, tar tag hårt, håller fast, sätter sig över mig och så... Ofta samtidigt som han säger att "han aldrig skulle peta på mig/slå mig" men ont gör det ju så han gör ju illa mig? Vart går gränsen?

De enda "samtalen" vi har i dessa situationer är när han försöker lägga orden i min mun... "Säg såhär", "förstår du inte att du gör såhär", "nu vill jag att du..." Osv. Jag får aldrig en chans till Att säga något och gör jag det så säger jag ju något fel?

Jag vill så gärna kunna prata med honom men det går liksom inte.

Sen undrar jag HUR han ska släppa mitt förflutna, går det?

Han skulle aldrig peta på dej eller slå dej? Han gör dej redan illa och bara att han säger att han inte skulle slå dej, betyder ju att han tänkt på det?! Gå inte tillbaka! Gå inte in i ert hem ensam bara med honom! Ta med dej någon och hämta dina saker! Det där kan aldrig sluta bra. Han har redan gått i terapi för sitt problem och vet sej ha problem. Förstå hans problem, lär dej inte leva med dom, vilket du nu försöker göra!

Ja jag kallade henne allt möjligt. Jag trodde att jag skulle må bättre om hon mådde dåligt. Jag kunde inte förstå varför hon kunde vara så glad när jag var så ledsen. När det var hon som gett mig sjukdomarna. Även fast skabb och klamydia är behandlingsbart så gav det mig andra ärr som tog längre tid att läka. Det hände att både hon och jag stormade iväg men vi hörde alltid av oss och berättade vart vi var.

Idag hanterar vi det tillsammans. I början gjorde hon allt och lite till för att få mig på bättre humör när jag fick herpesutslag. Jag blir fortfarande ledsen när utslagen kommer men det är hanterbart för både mig och henne. Vi ser till att göra saker så vi har annat att tänka på.

Ja, hon tillät mig att ha mina utbrott och hon var alltid ärlig och försökte lugna mig. Jag kan helt ärligt inte förstå hur hon orkade, men idag är det en stor anledning till att jag älskar henne som jag gör.

 

Kära TS, jag har full förståelse för att du är kär, men vill du verkligen ha det såhär resten av livet? Vill du verkligen bli psykiskt misshandlad varje gång han får ett nytt herpesutslag? Du är värd någon så mycket bättre!

Finns det några situationer ni kan prata bra? Vad och hur fungerar det då? Slår han dig? Slår du honom? Det är du själv som vet vart gränsen går.