Bf Augusti 2015

Jag bor utanför uppsala :) nä men tänkte göra de :) söker man bara på (nytt liv i augusti)?

Hmm ja jag hade också tänkt en gång i v Max men velar fram och tillbaka , vill ju inte vara mer orolig än vad jag e nu :( känner dock samtidigt att det kan hjälpa mig att känna mer kontroll över att allt är som de ska med den lilla bebisen plus mysfaktorn med de hela :) okej ni som har svarar vad tycker ni? Ja? Eller nej? :)

Hmm ja jag hade också tänkt en gång i v Max men velar fram och tillbaka , vill ju inte vara mer orolig än vad jag e nu :( känner dock samtidigt att det kan hjälpa mig att känna mer kontroll över att allt är som de ska med den lilla bebisen plus mysfaktorn med de hela :) okej ni som har svarar vad tycker ni? Ja? Eller nej? :)

En doppler ger en falsk trygghet och kan paradoxalt innebära en risk för barnet.

Försök gå till botten med din oro. Lär dig hantera den.

Jag har gått i KBT terapi för min oro och kan stolt säga att jag inte varit såå orolig den här graviditeten. Visst dyker orostankarna upp men då vet jag hur jag ska hantera dem. Jag tror att en doppler eller att göra många ultraljud bidrar till att bibehålla oron på en hög nivå.

Jag kan ändå inte påverka vad som händer, går något fel får jag hantera den sorgen då.

Jo jag tror jag ska strunta i o köpa en sådan faktiskt :/ jag vet vart min oro ligger och den är inte nånting man lär sig hantera tyvärr, snarare tvingas. Jag känner mer en trygghet nr jag ser knatten på ultraljud, jag vet inte hur din bakgrund ser ut så det vill jag inte uttala mig om men när nånting väl går fel så sitter man där och då tänker man tyvärr inte att då får jag väl börja hantera sorgen nu. Man hittar bara fel på sig själv eller nåt man gjort och särskilt när det inte händer 1 gång, det händer flera gånger i rad. Sambons syskon som inte ens har gått ut skolan än blir både mamma o pappa och dem har inte ens velat ha barn nu, men en själv som har försökt så länge och lyckats men misslyckats i slutändan tär det på, inte bara för att man själv mår dåligt av det utan även för att det åsamkar den andra kärleken skada också. Varje persons historia ser annorlunda ut, vissa har en bra historia bakom sig och andra en jobbigare, vissa kommer över en del saker lätt för det är ju inte så farligt men det är kanske svårare för dem som blivit sårade flera gånger förut, tyvärr tillhör jag den senare versionen och jag vet att jag får leva med min historia men man får aldrig ge upp för då mister du inte bara de negativa utan det positiva också och det är det positiva man strävar efter eller hur :) nu tog nog hormonerna över lite men men de e ju så de e ..

Du kan lägga till mig som vän på Facebook så bjuder jag in dig i gruppen. Lotta Andersson heter jag, sök på Lotta Andersson Åmotfors så hittar du förhoppningsvis

Okej jag hoppades att vi hade bott närmare varandra. :)

Jag håller med dig annabanana, vi bär alla på olika bagage och en del oro är "normal" och annan är helt tärande. Jag själv har den senaste varianten. Jag tror att man får försöka hantera det på sitt eget lilla vis, och inget sätt är rätt eller fel. Själv hjälper det mig mycket att ibland kunna titta till bebisen och se att den lever, medan andra tycker att "den kan ju lika gärna dö om en timme", (vilket jag ärligt talat tycker man i så fall kan hålla för sig själv med tanke på hur många vi faktiskt är som har upplevt just det och helst inte vill vara med om det igen.) En lite mindre orolig mamma tror jag är nyttigt för bebisen, och då kan ett ultraljud/koll på hjärtat hjälpa mer än det "skadar". Men viktigt att poängtera att alla gör som de vill och inget sätt är rätt eller fel. Jag tror att det är vår tur nu och att våra små bebisar är friska och starka och kommer att komma till oss denna gång! <3