Bf Augusti 2015

Hej! Menade inte att såra! Jag skulle inte skriva som jag gjorde om jag inte själv haft en hemsk oro.

Jag har en hemsk fertilitetsbakgrund! Första gången jag var gravid visade det sig att mitt barn hade downs syndrom, vi valde att göra en sen abort. Andra graviditeten blev ett missfall och vid min tredje graviditet så visade sig även det fostret ha downs syndrom. Vi gjorde ytterligare en sen abort. Det konstaterades att jag har ett genetiskt fel och vi fick göra PGD. Första försöket blev ett tidigt missfall.

När jag blev gravid vid vårt andra försök vågade jag inte hoppas. Jag hade mentalt ställt in mig på äggdonation eller adoption.

Jag var sjukt orolig inför ultraljuden, kräktes och höll på att svimma. Hoppades att de inte skulle hitta så allvarliga fel på barnet iallafall. När inga fel hittades trodde jag de bara missat något.

Oron fortsatte när dottern var född. Vissa dagar grät jag i flera timmar för att jag var säker på att något måste vara fel på henne. När hon var tre månader sökte jag hjälp. Och det har verkligen hjälpt mig.

Den sorg jag känt har format mig för alltid. Att göra två sena aborter har varit hemskt.

Till viss del var även min oro ärvd, från en extremt orolig mamma. Men min historik har nog påverkat mig mest.

Därför är jag själv förvånad över att jag inte är så orolig denna graviditet.

Enligt KBT metodiken så är just sådana saker som en doppler en sak som upprätthåller oron och därför kommer jag inte att skaffa en sådan.

Jag menade absolut inte att göra någon ledsen med mitt uttalande - jag tror faktiskt de flesta (även så jag) har ett eller flera missfall bakom sig.

Precis som du säger måste alla göra det som dom tycker känns rätt :)

Håller med dig om att oron kan ha olika orsaker och alla hanterar nog sin oro på olika sätt och inget är väl bättre än det andra. Det bästa för barnet tror jag ändå är en lugn och avslappnad mamma och därför ser jag väldigt positivt på ett extra ul eller att lyssna på hjärtat hos bm eller hemma OM det kan få en mamma att sluta oroa sig. :)

Men vi kan ju komma överens allihopa om att FÖRSÖKA tänka positivt och tro att allt kommer att gå bra. :) kram till er

Jag äter ren folsyra och har gjort det i några år :) är gravidtabletterna bättre? Jag äter järntabletter med men antar att järn finns i gravidtabletterna?

Jag har ätit ren folsyra fr.o.m 2 veckor innan jag blev gravid och jag är i v 12 nu. Min BM sa att när de tabletterna har tagit slut ska jag gå över till gravidtabletter och fortsätta med det resten av tiden.
Nu har jag också börjat att äta järntabletter då mina järndepåer visade sig vara låga. 

Jag äter både mitt val kvinna, Folsyra och järn. :) kommer äta alla tre under hela graviditeten och efter barnet är fött så slutar jag med järn, äter slut på folsyreförpackningen och fortsätter med mitt val kvinna dagligen. :)

Jag fick för övrigt besked av min BM att även om mitt blodvärde var bra (130) så ligger mitt ferritinvärde på 15 vilket innebär att jag måste börja med järntabletter omgående. Vill inte, är redan förstoppad som jag är! :(

Åt ren folsyra ca en månad innan graviditeten och tills burken tog slut.

Nu äter jag ACO-Gravid tabletter och tänkte fortsätta med det resten av graviditeten.

Järntabletter hoppas jag kunna undvika, har också problem med magen som det är :(

Det finns olika järntillskott. Kolla upp.. vissa är inte lika stoppande som andra.

Förra graviditeten provade jag Hemofer, men det funkade inte alls för mig. Gick på toa max en gång per vecka och det var fan inget trevligt besök :(

Min BM har föreslagit Duroferon eller Niferex den här gången. Jag börjar med att prova Duroferon, om inte det funkar provar jag Niferex.