Fler som vill följas åt på resan till bebis, utbyta tankar känslor råd och allt annat!:)
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-12-29 10:33
lägger in länken till bf listan här i ts så blir det lättare att hitta:)
www.familjeliv.se/forum/thread/74588476-bf-lista-september-2015/1
Jag är beräknad ca 25/9, jag och min sambo bestämde oss för att försöka bli gravida för inte alls länge sedan, på andra försöket lyckades vi.
Till saken hör att första gången det inte blev så blev jag lite besviken, men inte jätteledsen. Nu känns allt uppåner och jag vet inte hur det här känns. Jag älskar min sambo massor och är störtförälskad i honom, men jag är ändå inte riktigt lycklig över den här graviditeten, snarare lite nedstämd. Jag grubblar mycket på hur det ska gå i framtiden (har ett barn sedan tidigare och separationen från den pappan var oändligt jobbig) och hur det skulle bli om jag blev ensam med två barn. Jag hoppas att det bara är gravidhormoner som spökar och att det här snart går över.
Jag blir omplacerad på mitt jobb pga säkerhetsrisker när man är gravid vilket gör att jag var tvungen att berätta för min chef direkt, och därmed vet de flesta på min arbetsplats väldigt tidigt. Tänk om något händer innan vecka 12?!
Jag tror nästan alla känner så, första gången jag blev gravid så började jag störtböla och det var inte bara lyckotårar... Den andra gången kunde jag inte glädjas alls i början eftersom jag fått mf sist och den tredje undrade jag om jag verkligen kunde älska ett barn till lika mycket som mitt första (vilket man visst kunde;)) och nu tänker jag att vad tusan gör vi ska vi skaffa en till nu när de andra blivit så pass stora och klarar sig själv mycket mer och så var det inte heller riktigt enligt planen och passar inte in alls med mitt jobb, nu börjar kommer tillbaka efter föräldraledigheten vet jag inte vart jag hamnar. Så det är aldrig rätt tid att skaffa barn och man har alltid tvivel men man älskar resultatet:)
Skönt att höra att det inte bara är jag. Jag ska försöka vara snäll mot min sambo, det är ju första gången för honom. ????
Jag tror han kommer bli en superpappa, och det känns många gånger mer rätt nu än första gången, trots den här lilla svackan just nu. Jag tror också att lite nätshopping får agera plåster på såret just nu. ????
Eller hur, alla här skulle ha så tidigt i september så jag kände mig lite utanför där ett tag ;)
Oj, orkar du med lika mycket som innan med hästen och så? Jag brukade träna 5 dagar i veckan innan, men nu har det hastigt reducerats kan jag ju säga haha;)
Det är liksom inte kul att gå dit och sen flåsar man efter 2 minuter och orkar inte lyfta någonting :(
Jag är superorolig för MF, vågar inte tro på att detta är sant och tror att jag ska få missfall varje dag- mest för att jag inte tror på att jag kan ha sån tur i livet :):)
Hoppas det går över efter hand som veckorna går... Idag fick jag panik för att jag mådde "för bra" till exempel ;)
Jag är beräknad ca 25/9, jag och min sambo bestämde oss för att försöka bli gravida för inte alls länge sedan, på andra försöket lyckades vi.
Till saken hör att första gången det inte blev så blev jag lite besviken, men inte jätteledsen. Nu känns allt uppåner och jag vet inte hur det här känns. Jag älskar min sambo massor och är störtförälskad i honom, men jag är ändå inte riktigt lycklig över den här graviditeten, snarare lite nedstämd. Jag grubblar mycket på hur det ska gå i framtiden (har ett barn sedan tidigare och separationen från den pappan var oändligt jobbig) och hur det skulle bli om jag blev ensam med två barn. Jag hoppas att det bara är gravidhormoner som spökar och att det här snart går över.
Jag blir omplacerad på mitt jobb pga säkerhetsrisker när man är gravid vilket gör att jag var tvungen att berätta för min chef direkt, och därmed vet de flesta på min arbetsplats väldigt tidigt. Tänk om något händer innan vecka 12?!
Är idag 5+3 och nu har nog illamåendet börjat smyga sig på. Jag har mått toppen på mornarna och en bit in på dagen sen lite halvmysko på em och lite småilla på kvällen. Nu idag mådde jag super när jag vaknade och vid frukost. Nu känns det inte helt ok och har det varit som de senaste dagarna, att jag mår sämre och sämre ju senare det blir så kommer jag må pyton ikväll...
Men det känns ändå bra att jag får ett bevis på att jag ÄR gravid ändå ;p
Godmorgon!
Vad roligt att det dyker in lite fler med senare BF.
Är ju själv beräknad 27/9 enl ÄL!
Själv är jag tröttare än tröttast. Snark!
En del illamående har svept förbi, men inte stannat längre stunder. Brösten ömmar och det drar och spänner en del i livmodern!
Kul med hästfolk också. Jag har ju med häst (4 st) och planerar rida så länge som möjligt!
Grattis, vi är inne i ny vecka nu 
Än så länge går det bra att rida o jobba i stallet som vanligt, men får väl se hur länge det håller i! Är ju lite mindre ridning nu pga väder, snö, is o kallt här.
Kunde ana lite illamående nu ikväll, undra om det är ett symptom eller bara något annat kroppen håller på med?!
Dags o sova nu, hade sovmorgon idag så idag har jag hållt mig vaken hela kvällen :)
Enligt tidigt UL byter jag vecka på söndagar, men med vetskap om vår sexella aktivitet i december ser jag det orealistiskt då detta barn bara kan vara resultatet av vad som skedde några dagar där efter. Tror därför att jag byter vecka idag till 9+0. Känner mig bakis dygnet runt typ, inte alls som med första där jag mådde super hela tiden.
Tröttheten, som var bättre under några veckor, är tillbaka och värre än någonsin. Jag orkar knappt ta mig ur sängen trots att jag sovit 9 timmar. Känner mig så dum som inte orkar leka med vår kille på 10 månader på samma sätt som jag vill. Som tur var har han lärt sig krypa nu och nöjer sig med att följa efter mig vars jag än går
Hej!
Har kollat in denna tråd ett tag, men inte känt mig redo att skriva förräns nu... Men idag behöver jag verkligen få ur mig lite tankar...
Tror jag är i v 7, tredje barnet. Mår så illa så det liknar ingenting. Känner igen mig i det alanism beskrev..de två andra graviditerna har varit en dans på rosor om man jämför.. Kräks, ligger orörlig på soffan och är helt värdelös för resten av familjen..Pratade med BM igår på telefon och fick råd att prova postafen till att börja med. Men idag har jag börjat med SeaBand, så får vi se hur det går.
Har haft lite svårt att fatta att jag är gravid igen. Kände mig inte riktigt beredd. Vi har pratat om kanske en tredje sedan i höstas, men hann liksom inte riktigt bestämma oss. Och sedan blev det liksom bara så nu.. Har haft massa tankar upp och ner..Hur ska vi orka? De stora är 5 och 3 nu och det började kännas bekvämt... Vad händer med mitt jobb, med ledighet nu igen..? Samtidigt, lycklig och längtar! Glad att de stora ska få ett syskon! Samtidigt, orolig, vågar inte berätta för dem eller andra, tänk om det inte går bra..!
Ja, allstå mycket samma tankar som andra verkar ha! Känns skönt att läsa detta iaf!
Känns också skönt att jag fick tid till BM redan nästa vecka och att de kommer ge mig ett UL veckan efter, pga att min senaste mens varit osäker..
Hur går det på jobbet för er andra? Kan ni dölja graviditeten? Tror ni folk misstänker? Jag kan nog inte dölja det så bra om jag ska fortsätta må så dåligt som jag gör nu..
Men..Grattis till oss alla iaf!