Mockingjay skrev 2015-06-30 22:53:27 följande:
Hej!
Just nu är jag så deppig. Brukar inte bråka med min man men just nu är vi oense om allt. Om vi ens pratar med varandra. Känns som om jag vill lämna allt och bara sticka. Är i vecka 31 och har foglossning men han åker bort hela helgen, drar ut och tränar på kvällarna och tycker att jag är så sur hela tiden.
Hade en skitjobbig förlossning för 5 år sedan (vi har alltså en underbar 5-åring ihop sedan innan) men min man är i förnekelse kring hur mycket vi behöver förbereda oss för att det inte ska bli samma katastrof att föda barn denna gång. Han är mer "du får väl säga vad jag ska göra när det blir dags " "det löser sig" "för mig är inte förlossningen jobbig". Känner mig så jävla ensam i den här graviditeten. :(
vad tråkigt :( förstår verkligen att du känner dig ensam, jag är också i en sits med jobbigt förlossning bakom mig (min man upplevde även han att den var fruktansvärd), men jag har ju han som stöd och utan det stödet hade jag aldrig velat skaffa barn igen. Vi har pratat mkt med varandra om förlossningen som var och den som ska komma. Han följde med mig på inskrivningen till BM där vi tillsammans tog upp vår oro inför denna och har fått gå på samtal hos Maria Aurora (heter olika i olika län), och ska på ett samtal till. Skillnaden är som sagt otroligt stor när man har sin partner bakom sig, så jag kan verkligen förstå din känsla av att vara utlämnad. Har ni pratat igenom förra förlossningen ordentligt? Har du förklarat för han varför du ibland är på dåligt humör? Jag vet att det inte är lätt, men kommunikation är bland det viktigaste man kan ha i ett förhållande. Jag är också grinig ibland, speciellt om jag har väldigt ont en dag, men då säger jag det så fattar han. Man får ju köra raka rör till karlar annars fattar dom ju inte ;) Har du någon vän/familjemedlem som du kan prata med om detta utöver din man? Målet är ju förstås att han ska förstå DIN oro och DITT behov av förberedelse inför förlossningen, även om inte han har samma känsla. Hoppas att det blir bättre så du slipper känna dig så ensam! Kram