BF september 2015!

Beklagar verkligen, ni som har sorg. Så mycket känslor det måste vara.
Min skröplige far har blivit riktigt dålig nu, så jag tänker hela tiden på hur jag kommer att klara av om det blir bebislycka och familjesorg samtidigt... Också svårt att vara så stöttande som jag skulle önska i detta höggravida tillstånd och med fyraåringen hemma. 

Roligt att så många är pepp på att föda och att det kan/ska bli dags så pass snart för flera av er! Själv är jag i v 37 (36+3 idag) och födde min dotter på BF+13, så jag räknar med att ha snarare fem veckor kvar än tre. 

Jag är ju typ sist i tråden med bf sista september. Är i vecka 33 nu och kan gärna vänta fyra veckor till för bebisens skull men sen så är jag så redo! Håller på att nörda in mig helt på förlossning.. Pratar typ inte om nåt annat :-P men är första barnet så lite mental förberedelse är väl på sin plats men jag är så sjukt taggad! Blir dock ibland lite fundersam på vad jag väl ska göra med barnet när det är ute :-P kanske dags att börja fundera lite på det också snart?? :-P

Jag känner mig oxå så otymplig och stor och behöver hjälp med det mesta för golvet är fantastiskt långt borta. Jag kommer ju antagligen ha min bebis ute nästa vecka och jag hoppas igångsättningen inte drar ut på tiden utan att jag har bebisen i min famn senast i helgen som kommer. kommer ha min mamma med under förlossningen käns som om det är extra viktigt att vara tillsammans nu.

Jag blev klar med vagnmobilen igår

Jag har gått mycket på öppnaförskolan när mina var mindre så det kan jag tippsa om.

Alltså jag vet ju att alla man träffar säger så "det är efter förlossningen det börjar" och att det är då den stora utmaningen startar, och så är det ju! ..men det är nog inte så himla lätt att förbereda sig på! Mitt bästa råd är att ta allt som det kommer. Tids nog kommer du hitta hur du vill vara som mamma, och alla barn är så olika. Den ena skriker och suger på bröstet som en galning medan den andre bara sover sover sover och får trugas i mat. Kolla inte för mycket på andra utan gå in i det här med ett öppet sinne

Och det är ingen hollywoodrulle! Förlossningssalen kanske inte alls kommer lysas upp i något rosa sken medan du gråter glädjetårar över hur fantastiskt allt är och hur mycket du älskar ditt barn - Det är så mycket att ta in. Först och främst är man kanske bara lättad över att förlossningen är över, sedan inser man att det är ett helt nytt liv och vilket enormt ansvar som nu ligger i ens armar och det reagerar nog alla olika på.. Och glöm inte att det snarare är regel än undantag att amningen inte fungerar direkt! Det tar ett tag (veckor är inte alls ovanligt) innan mjölken rinner till

Var öppen för att förlossningen inte blir som du tror, att första tiden är en hel gryta av massvis med känslor och att du nu ska hem och lära känna ditt barn och hur du tar hand om det. Det ger sig med tiden! Man är inte en dålig mamma för att man inte känner enorm kärlek och vet precis hur man får tyst på sitt barn från sekund 1, man är bara helt normal. Så det är helt OK att fokusera så mycket på förlossningen med första barnet tycker jag =)

ta dagen som den kommer så löser de mesta sig

Så sant och bra sagt!!!!! Håller med fullständigt :)

oj vad de spänner och drar, 

Nu är babykorgen klar, den tillhör en vän men mina två barn har legat i den och nu även trean:)

Är i v 34 nu och slemproppen har börjat släppa men de gjorde den också i omgångar i 3 veckor innan dottern kom men då dock i v 38. Mycket förvärkar och fruktansvärd foglossning