överdrivna kalas, känner ni igen er?

De kalas barnet har varit på hittills har varierat i storlek och hur avancerat det varit. Vi har väl haft de lyxigaste för vi bor stort så vi kan bjuda hela klassen/gruppen (barnet fyller i vabbruari så alla kan inte komma som tur är...) . Börjar ute med nåt mysterium eller pulkaåkning om det är snö. Och sen in för tårta och fiskdamm. Min son leker liksom med alla i klassen och sen har han två goda vänner utanför klassen så det vore märkligt om vi inte bjöd alla.

Däremot har vi som tradition att ha halloweenparty i oktober och den festen blir större och större för varje år, men då är det ju också våra vänner som kommer med sina barn och då kan vi inte bjuda alla barnets kompisar utan då blir det ett bekvämlighetsurval.

Här hemma har vi bestämt att det bara blir hemmakalas med släkten och vänners barn tills dom börjar skolan. Sen får dom ha ett kompiskalas på lekland eller liknande och då för alla killar i klassen. Vi har gjort det valet för att alla ska kunna komma, vi har djur hemma och ett par killar är allergiska. Sen har vi helt enkelt inte plats för 14 barn och varken jag eller barnen vill välja bort någon individ.

När det kommer till presenter så har jag inte märkt av någon tävling, det är enkla presenter som tex fotboll, pysselbok, liten legoask och liknande. Dom mest uppskattade presenterna har ofta varit dom där kompisen själv ordnat, tex fick min äldsta en inramad teckning på honom o bästa kompisen, den står fortfarande kvar på hyllan mellan modellbilarna. Har aldrig märkt nått missnöje från varken barn eller föräldrar.

Barnen och deras kompisar har haft kalas i skolans gympasal, hemma hos födelsedagsbarnet eller på lekland och presenterna ligger väl i snitt på 50-150kr.
Största barnet hade sitt 8-års kalas på lekland och det kostade 110kr/barn har jag för mig övriga födelsedagar har firats hemma. 

Och därmed blev det Ludvigs fel att han inte blir bjuden.

Ja, det kanske är så att Ludvig inte riktigt är som alla andra. Han kanske är tystare, blygare, mer försiktig eller kanske bara råkar ha glasögon eller gilla böcker mer än fotboll.
Är det skäl nog att utesluta honom?

De barn som inte blir bjudna på ditt/dina barns kalas är de barn som inte får delta i sammanhang på skolgården. Dvs det är de barn som ditt/dina barn vänder ryggen åt tillsammans med de andra i klassen. Det är de barnen som antingen är "osynliga" eller mobbade.
Och ditt/dina barn deltar, genom att utesluta.

Men det är klart att det är deras fel, för de är ju inte som alla andra.

Nej, jag känner inte igen det. Kalas jag stött på har varierat mellan hemma, lekhus, museum och liknande, gårdslokaler och ute på gården (när det varit fint väder), d v s allt från nästan gratis till dyrt. De som bjuder många försöker ofta hålla det utanför bostaden, gissningsvis av den enkla anledningen att många i området har begränsat med yta hemma.

Men personen du svarar till nu skrev ju att hon bjöd alla sex tjejer i klassen, så i ditt exempel bjuds såklart alla fem killarna också. 5-6 är ju inte så många. Exemplet gällde att man bjuder 4 av 20 t.ex. Då händer inte det du skriver om.
Att börja anklaga folk för mobbing till höger och vänster för att de inte bjuder helaklasser på 25 personer är elakt och larvigt.

Jag känner spontant att rubriken borde heta, " föräldrar som har prestantionsångest och är väldigt osäkra". Jag bjöd på hembakta bullar och glass och hade fiskedamm, jätteuppskattat. Sedan har barnen blivit bjudna på lekland och gud vet allt, jätteroligt det med. Varför ska man jämföra? Fjanterier, vi gör väl det vi vill göra.....

Vad är då din lösning?

Låt oss säga att vi har en klass med 20 elever; 10 tjejer och 10 killar. Varje elev som har kalas väljer att ha små hemmakalas med 5 elever från klassen. På varje kalas är det då 14 elever som inte blir bjudna. Bland dessa kan det såklart finnas någon som aldrig blir bjuden. Hur tycker du att man löser det? Ska man införa helklasskalastvång? Eller förbjuda kalas? Tror du att det är så enkelt att om man bjuder hela klassen på Lekland så får Ludvig en massa kompisar? Den som eventuellt mobbas eller är utanför blir sannolikt det även på kalaset, tror du inte? Kalas är något som händer någon gång i månaden på sin höjd. Skolvardagen däremot utspelas varje dag.
Jag tror att du förenklar detta med mobbing. Man löser inte det bara för att man bjuder den utsatta på ett kalas en gång. Mobbing och utanförskap är något man måste jobba mot dagligen, i vardagen, och alla måste hjälpas åt och lära sina barn empati och kamratskap. Att tro att man är Bror Duktig som motverkar mobbing genom ett kalas på Lekland är väldigt naivt, tycker jag.

Nej, nu läste du något som inte stod i mitt inlägg. Jag är på Ludvigs sida! Men han kanske behöver flytta till en friskola, där föräldrarna oftast är akademiker, och det finns många barn som läser böcker? Eller så behöver han lära sig att stå på sig? Hitta en sport som han kan bli bra i - måste inte vara fotboll utan kan vara en individuell sport som simning.

Att låta honom  fortsätta vara ensam är det sämsta man kan göra, och att en eller ett par mammor ser till att han blir bjuden på deras barns kalas på nåder, så länge som de har den makten (när barnen blir tonåringar kan mammorna inte styra vilka de festar med), löser bara problemet för stunden. Eller inte ens då. Risken är att han sitter i ett hörn även på kalaset och inte ens pratar med någon på hela tiden.

Ja, där håller jag med. Bra analys.