Oktoberbebisar 2015

Hur många av oss har redan börjat fundera över det här med namn? Här får knyttet sitt namn redan vid plusset - eller ja - det finns ett flicknamn och ett pojknamn. Våra tre pojkar heter Loke, Grimm och Vide så på det spåret kör vi till denna med.

Vi har ett flicknamn men blir det en pojk så kommer vi nog få det lite svårt :-P vi gillar ovanliga namn och gossen heter Azrael :)

Nej men vad häftigt namn! Nu blir jag ju jättenyfiken på vad ni har för flicknamn! XD

Ja, det gör nog det. Det är så konstigt bara att man känner sig så ledsen, när man ändå har längtat efter detta. Tror att mycket också beror på att jag känner mig så osäker på mig själv då och då. Blir så rädd ibland. Funderar på om jag verkligen kommer klara detta, graviditeten och att ta hand om ett spädbarn. Men man växer kanske in i rollen som mamma under graviditetens gång. Man mognar mer och mer under tiden. Sen har jag faktiskt en underbar sambo måste jag säga. Även om han oftast inte förstår sig på mina humörsvängningar, är han väldigt stöttande. Han har även en son sen ett tidigare förhållande, så han har ju insikt i vad en graviditet och livet med barn innebär och det känns ganska tryggt. :)

Jag ska på första mötet på tisdag, men min bm sa att hon inte brukar ta inskrivningen fören dom första tre månaderna har gått. Lite tråkigt att det är så sent, men det är ju också bra på ett sätt :)

Vi har med ett flicknamn men inget pojknamn, tycker det är lite svårare :)

Ja, som Skogisen sa, vi är flera som pratat om det härom dagen. Jag har svårt att glädjas åt graviditeten just nu, känner mig rätt nedstämd för det mesta nu sista... veckan, kanske. Har flaggat detta för min bm, men egentligen tror jag faktiskt att det verkar hyfsat "normalt". Det är ju massa hormoner som härjar, graviditeten är ny och osäker och man mår allmänt ganska risigt ofta med trötthet och eventuellt illamående mm.

Men visst är det frustrerande, man vill ju vara glad nu när man väntar barn och kanske har längtat länge. Rätt skönt ändå att höra att man inte är ensam, tycker jag. Idag är en lite bättre dag för mig iaf. Inte fullt så nere, mer typ nollställd inför det hela. Varken eller liksom.

Men, som med alla gravsymtom så kan det ju säkert svänga uppåt snart också. Hoppas på det!

Halkade av nyfikenhet in på tråden, var ett tag sedan jag var så nygravid så det är kul att läsa :)

Nu är jag snart klar med min graviditet, v 36 imorgon och således 35 dagar kvar till BF. Men jag kan bara säga att jag gråter och bryter ihop nu och då och för allt och ingenting emellanåt fortfarande! Och vad hopplös man känner sig ibland, men det är en trevlig kompott hormoner Vi får stå ut med..... Min sambo sa till bm i måndags att det är tur man vet att det är övergående.. Jag är glad att han ser det så och inte blir helt tokig på mig ;)

Lycka till :)

Å andra sidan, innan du blev gravid, var du alltid glad då? Hade du varit lika hård mot dig själv då också om du var ledsen några dagar?

Jag vet att pms påverkar hur jag mår, så om mitt humör är svajigt nu är det inte så konstigt. Det är många frågor som dyker upp, som egentligen inte har några svar. Alla dessa frågor i kombination med att vi nu genomgår en enorm hormoncirkus som ställer till det, gör att det bara är att acceptera och försöka gilla läget, även om inte det är det lättaste. Sedan är man trött, kanske illamående och har diverse symtom som kommer och går. Så inte är det konstigt om man ena stunden tror att man är gravid för att i nästa tro att man bara har drömt att man plussat.

Sedan är det en stor omställning att veta att man väntar ett litet pyre som man bär hela ansvaret för. Man kan inte göra något för att bestämma om det kommer komma ut ett barn om nio månader eller om man tillhör dem som har oturen att få ett missfall. Detta föder en enorm oro hos många, vågar man vara glad för det som är ett liv nu eller är det bättre att ställa sig in på det värsta? Sedan funderar många på hur man blir som förälder, hur relationen kommer påverkas, hur livet framöver kommer se ut o s v. Så på ett sätt kanske man mentalt avslutar sitt liv som en ganska fri individ i en relation för att övergå till att vara två föräldrar med ett barn.

Nästa stora gråtperiod kommer oftast 3-4 dagar efter man fött barn, den sk 3-dagarsbluesen. Då kan man ju tycka att man ännu mer borde vara i en lyckobubbla om man fött ett välartat barn, men då har man också en enorm hormonomställning när mjölken börjar rinna till. Nu var inte denna information till för att skrämma någon, utan att påvisa att det är okej att både vara enbart glad likaväl som att känslorna stormar. Skulle däremot det negativa känsloläget stanna kvar i flera veckor är det ju en god idé att få en samtalskontakt så man kan vända måendet igen.

Precis som för er andra är det svårt att tro att det finns ett liv förrän man sett bildliga bevis på kub eller rul, och då har man ju ändå kommit 12-13 respektive 18-20 veckor in i graviditeten och där är vi ju inte än. Att se ett hjärta slå på vul är ju en stor glädje i sig, men jag tror ändå många vill passera vecka 12 innan man vågar tro mer på allvar att det blir ett barn. Så nu är en period av hopp och förtvivlan och man får hoppas på det bästa.

Jag som har två friska barn och mig veterligen inga missfall, börjar ju ännu mer fundera på om jag verkligen kan ha turen en tredje gång eller om det är min tur att sörja denna gången. Så något lyckorus lever då jag inte i, jag kämpar mer med vad jag ska äta nästa gång hungern slår till. Hungrig är jag, men definitivt inte sugen på något särskilt.

Mina 2 barn har fått namn efter förlossningen, då vi hunnit börja lära känna individen i några dagar. Första fick ett namn som jag absolut inte hade kunnat tänka mig innan, andra fick ett arbetsnamn i magen med pojk/flickvariant som hon sedan fick heta när vi funderat ett tag, då det stämde både under tiden i magen, själva förlossningen och efteråt. Så ser vi till syskonet kommer inget sött eller gulligt passa in. Troligen blir det ett tvåstavigt namn igen, utan allt för konstiga rimmöjligheter. Pojknamn är definitivt svårast, då många fina redan är upptagna i närmaste släkten.

Vi har tre pojknamn vi gillar: Melker, Valter och Loke. Flicknamn har vi inte ett enda ännu så hoppas att det är en pojke av den anledningen, haha. Har ni några tips på flicknamn? Gärna i samma "stil" som pojknamnen. :)