Oktoberbebisar 2015
Tråd för oss med BF i oktober!
Jag plussade i förrgår och har bf 3/10! :) Hoppas fler hittar hit och att vi kan följas åt under graviditeterna.
-
-
Svar på tråden Oktoberbebisar 2015
-
Grattis! Har också bf 21/10, andra barnet. Bruna eller rosa flytningar kan absolut vara normalt, slemhinnorna blir så sköra att de lätt kan börja blöda lite av nästan ingenting. Och molande mensvärk är jättenormalt, så länge det inte göra panikont. Jag har haft massa molvärk av och till hittills.Oscli skrev 2015-03-06 10:18:08 följande:Hej!
Vi har BF 21/10. Första graviditeten och första barnet! Är nu i 7+1 men är lite orolig då jag har bruna flytningar med "slem" och molande mensvärk. Men tydligen så kan det vara normalt. Bara vänta och se. En annan jobbig sak är att inte kunna berätta för någon! Pratade med min mamma på telefon som är sjukskriven och har inget att göra. Jag föreslog att hon skulle börja sticka något men hon visste inte vad. Var på vippen att förelå ett par små sockar eller en lite kofta men jag höll mig :)
Vi har faktiskt berättat för de flesta redan. Med första barnet berättade vi redan i v4-6. För närmsta familjen alltså. Vi resonerade som så att OM det går åt skogen är det skönt att de närmsta redan vet, så man inte behöver förklara varför man mår dåligt. Den här gången är vi faktiskt lite mer återhållsamma med att berätta, men min mamma, syster och pappa vet redan. Dock ej makens familj (de bor längre bort så vi träffas mer sällan, så där känns lättare att vänta). -
Om jag fattat det rätt kan gravtestets utslag variera beroende av hur koncentrerad urinen är. Så det kan ju vara en sådan liten sak som avgör hur väl strecket syns.Idabulleh skrev 2015-03-06 09:32:33 följande:Är i vecka 8+3 och har mått illa sen tre veckor tillbaka.. Tycker ingen mat smakar gott, det är jättesvårt att äta.. Usch. Igår testade jag gravtest av någon dum anledning och det var svagare test. Testade igen och igen, morgonurin såklart, men det är svagare än för ca 2v sen . Fan, jag har inga tecken på missfall men nu blev jag orolig och orkar inte med den här oron. Fanns ingen anledning att kolla ett test men ändå gör jag det...
Gaaah
Hcg mäts ju i blodet. -
Testen minskar i styrka när man kommit några veckor in i gravidteten och det är helt normalt. Man ska aldrig testa mer än kring mensen om man får positivt där, det sätter bara griller i huvudet på en.Idabulleh skrev 2015-03-06 09:32:33 följande:Är i vecka 8+3 och har mått illa sen tre veckor tillbaka.. Tycker ingen mat smakar gott, det är jättesvårt att äta.. Usch. Igår testade jag gravtest av någon dum anledning och det var svagare test. Testade igen och igen, morgonurin såklart, men det är svagare än för ca 2v sen . Fan, jag har inga tecken på missfall men nu blev jag orolig och orkar inte med den här oron. Fanns ingen anledning att kolla ett test men ändå gör jag det...
Gaaah
-
Vi tänker berätta för mina föräldrar när de kommer och hälsar på oss över påskhelgen, går då in i v 12. Bor långt från mina föräldrar. Däremot misstänker jag att min svärmor redan anar något men vi ska ändå vänta med att berätta tills efter inskrivningen på mvc i slutet av mars. Lider inte av något illamående än, men jag bara väntar på det...
-
Nyss hemma från vårt första vul i vecka 8, 7+5 och som tur är så verkar någon ha bosatt sig där inne! Jag kan inte fatta att det är ett litet hjärta som slår inuti mig, sambon och jag är överväldigade med känslor efter att ha försökt i nästan tre år!
Nu känns det som jag vill berätta för alla på en gång men vi kanske väntar lite. Vi får se
Hur berättade eller planerar ni på att berätta för era nära och kära? Och i vilken vecka? -
Vi planerar att berätta för mina föräldrar i påsk då de kommer och hälsar på (jag bor långt från mina föräldrar) är då i v 12. Tycker att det är roligare att berätta irl än över telefon eller skype. Mina svärföräldrar får nog vet det i samma veva eller lite tidigare men det är för att vi träffar dem oftare, dessutom anar nog svärmor något redan...Berätta för jobbet och vänner tänker vi göra efter v 13 iaf, ev när det börjar synas lite :)Elesif skrev 2015-03-06 13:34:59 följande:
Nyss hemma från vårt första vul i vecka 8, 7+5 och som tur är så verkar någon ha bosatt sig där inne! Jag kan inte fatta att det är ett litet hjärta som slår inuti mig, sambon och jag är överväldigade med känslor efter att ha försökt i nästan tre år!
Nu känns det som jag vill berätta för alla på en gång men vi kanske väntar lite. Vi får se
Hur berättade eller planerar ni på att berätta för era nära och kära? Och i vilken vecka?
-
Med dottern berättade vi för familjen direkt. Vi ville ha support med allt, och speciellt ifall någonting hände.Elesif skrev 2015-03-06 13:34:59 följande:
Nyss hemma från vårt första vul i vecka 8, 7+5 och som tur är så verkar någon ha bosatt sig där inne! Jag kan inte fatta att det är ett litet hjärta som slår inuti mig, sambon och jag är överväldigade med känslor efter att ha försökt i nästan tre år!
Nu känns det som jag vill berätta för alla på en gång men vi kanske väntar lite. Vi får se
Hur berättade eller planerar ni på att berätta för era nära och kära? Och i vilken vecka?
Nu har sambon berättat för sin familj, han gjorde det så fort vi fick veta för han kunde inte hålla sig. Jag ville avvakta så länge som möjligt, men det sket sig kan man ju säga. Han sa det bara rakt ut, så ingenting speciellt. Jag fick veta i efterhand att han berättat, så blev aningen sur på han då vi bestämt att vänta.
Jag var på första besök hos barnmorskan i tisdags och ska nog inte dit igen förrän i juni, jättelångt känns det som, och självklart satt en av mammas väninnor där och såg oss så jag måste ju berätta för min familj nu med innan hon öppnar sin stora trut (för den glappar mycket och ofta).
Funderar fortfarande på hur dock...
-
Förstår att ni vill berätta. Jag ville berätta för mamma redan samma dag jag tog testet. Vi har försökt i 1 år. Inte lika länge som er men förstår ändå er lycka :)Elesif skrev 2015-03-06 13:34:59 följande:
Nyss hemma från vårt första vul i vecka 8, 7+5 och som tur är så verkar någon ha bosatt sig där inne! Jag kan inte fatta att det är ett litet hjärta som slår inuti mig, sambon och jag är överväldigade med känslor efter att ha försökt i nästan tre år!
Nu känns det som jag vill berätta för alla på en gång men vi kanske väntar lite. Vi får se
Hur berättade eller planerar ni på att berätta för era nära och kära? Och i vilken vecka?
Vi ska berätta för min familj vi påsk då vi ska hälsa på. Jag bor ca 25 mil ifrån min familj. Är även födelsedagsfirande då för mamma och min yngsta syster. Så mamma ska "få" barnbarn i födelsedagspresent i form av någon rolig rebus. :p .
Sambons familj blir väl precis innan eller efter påsk. -
Så roligt!
Vi hade tänkt vänta tills vecka 12 men idag så sa min läkare att det inte finns någon "magisk vecka 12" för eftersom hjärtat slog och allt såg bra ut så finns det bara en halv procents risk att det blir ett mf så det kändes ju bra men jag är fortfarande lite skeptisk såklart (livrädd).
Så nu vill vi gärna berätta för mina svärföräldrar imorgon, kanske med ultraljudsbilden. Jag är kluven -
Vi har berättat för mina närmsta tjejkompisar och min syster, berättade för min pappa idag också efter VUL. Men nu vågar vi berätta för närmsta familj och vänner - men kanske liiite tidigt än för att göra det officiellt på jobbet ;) Planerar att försöka hålla det heligt här fram till efter KUB-testet iaf, längre än så tror jag verkligen inte jag kan dölja min mage....... Får se när vi berättar för sonen, han är 3,5 och fattar ganska mycket så blir kanske ganska snart :)
Har bokat tid för inskrivning hos BM nu också, det blir om 1,5 vecka och helt plötsligt känns det så verkligt igen!!