Oktoberbebisar 2015
Tråd för oss med BF i oktober!
Jag plussade i förrgår och har bf 3/10! :) Hoppas fler hittar hit och att vi kan följas åt under graviditeterna.
-
-
Svar på tråden Oktoberbebisar 2015
-
Haha ja, nåt får jag komma på.. Jobbar inte i den bästa miljön för nån som är gravid och lite illamående. Idag efter lunchen möttes jag av en patient med ett gigantiskt öppet sår och en annan patient som satt och kräktes. Kul ställe! Det var bara att bita ihop, ta djupa andetag och jobba på..Skogisen skrev 2015-03-09 05:55:11 följande:Magkatarr kan ju va en grej, jag har blivit illamående av det o det smittar ju inte heller så kollegorna behöver inte oroa sig ;) -
Hej tjejer.
Är det någon mer än jag som har en brännande känsla i underlivet som känns till och från?
Är det något som är normalt eller finns det risk för typ UVI eller liknande?
Har aldrig haft UVI så vet inte hur det känns :)
Är i vecka 8 på torsdag! :D
-
Försök att inte tänka att man blir "tjock" av att vara gravid. I slutet av graviditeten väger barnet, fostervatten, extra blod, hinnor, livmoder osv ca 10-12 kg så minst det bör man gå upp. Om du är lite underviktig behöver du kanske gå upp ganska många kilo mer. Ca 15 kg är "normalt" att gå upp men är man smal innan kan man behöva gå upp mer. Jag gick upp 23 kg (!) när jag väntade sonen vilket kändes lite jobbigt, men min barnmorska lugnade mig att min kropp behövde kilona, och hon hade rätt! Första tiden med bebis är energikrävande och jag gick ner alla mina 23 kg utan att anstränga mig alls!svea74 skrev 2015-03-09 08:19:52 följande:Gud va befriande det är att gå in här och läsa ibland. Är mitt första barn och oron är stor samt trycket från allt annat man måste göra. Jag jobbar heltid, pluggar halvtid och läser in en fristående kurs samtidigt. Brukat gå bra men nu är jsg helt färdig. Får panikångest på jobbet (hatar det jobbet) och idag orkade jag inte med det utan sjukskrev mig. Är också ryyysligt trött. Kämpar med jobbet och kommer hem som en zombie. Hur bra är det för förhållandet. Inget sex på flera veckor. Jag bara orkar inte :(
Magen e svullen och jag känner mig tjock. Har panik inför det här med att bli tjock - har lidit av ätstörningar innan och ja. Ni vet.
Mycket hormoner antagligen. Dåligt samvete för jag skolkar från jobbet bara för jag inte orkar.
Svammel. Förlåt.
Imorn ska jag på KUB. Då får jag iaf se om det lever.
<3 <3
-
Det låter som att du skulle behöva ha några amningsfria nätter, så du får sova ikapp. Jag hade det så i ett års tid och det sög verkligen energi. Sedan har hon fortsatt vakna lite då och då på nätterna (är 4 nu). När jag blev gravid var hon 1 år och 9 månader, då satte sambon ner foten och sa att nu lägger jag och tösen oss i vardagsrummet så du får sova. Visst var det en kamp att få henne att somna i spjälsängen, men det hjälpte. Jag var t o m sjukskriven i 4 veckor av kombinationen trötthet, illamående och paniken över att få ett syskon när jag var så trött. Vi lyckades på ett testförsök, månaden innan vi tänkt försöka på allvar.Irlais skrev 2015-03-08 20:51:41 följande:Är också helt utmattad... Har inte sovit en hel natt sen mitt barn föddes (snart 16mån) och nu är det verkligen tungt. Hen var sjuk i veckan också så skrek och ammade nätterna igenom... Min man har helt enkelt fått göra mer nu, jag parkerar mig på soffan så får han ta allt (vilket inte blir allt för barnet kommer till mig hela tiden - men det hjälper!).
Konstant illamående och hungrig. Gått upp 2-3 kilo redan, men låg 7-8 kilo under min normalvikt så det är väl bra egentligen. Magen är enorm redan, fattar inte hur jag ska kunna hålla det hemligt på jobbet.
Får ångest av att tänka på att jag snart kommer ha två barn som skriker på nätterna...
Tack och lov sov lillasyster över 4 timmar natten till BVC-sköterskan hembesök. Tack och lov hade hon ökat i vikt så pass att vi kunde låta henne sova. Så hon sover mycket bättre än storasyster. Oftast ca 8 på kvällen till 7-8 på morgonen, om hon inte är sjuk förstås - då får man en chock. Sambon är nattuggla så han tar det mesta med äldsta tösens uppvaknanden. Så det behöver inte bli ett likadant barn.
Med första samsov jag, andra fick tidigt ligga i en lift bredvid förutom när jag somnade vid amningen förstås. Om det är den avgörande skillnaden vet jag inte, men de har som sagt helt olika sömnmönster. -
Det låter som du har överskattat din egen förmåga när du fick en graviditet på halsen. Utan barn i eller utanför magen orkar man mycket mer än som gravid eller med småbarn hemma. Jag hoppas du kan prioritera att inte göra allt precis samtidigt. Just nu behöver du nog som många fler av oss få ligga en del på sofflocket och bara ta det lugnt, helst utan dåligt samvete.svea74 skrev 2015-03-09 08:19:52 följande:Gud va befriande det är att gå in här och läsa ibland. Är mitt första barn och oron är stor samt trycket från allt annat man måste göra. Jag jobbar heltid, pluggar halvtid och läser in en fristående kurs samtidigt. Brukat gå bra men nu är jsg helt färdig. Får panikångest på jobbet (hatar det jobbet) och idag orkade jag inte med det utan sjukskrev mig. Är också ryyysligt trött. Kämpar med jobbet och kommer hem som en zombie. Hur bra är det för förhållandet. Inget sex på flera veckor. Jag bara orkar inte :(
Magen e svullen och jag känner mig tjock. Har panik inför det här med att bli tjock - har lidit av ätstörningar innan och ja. Ni vet.
Mycket hormoner antagligen. Dåligt samvete för jag skolkar från jobbet bara för jag inte orkar.
Svammel. Förlåt.
Imorn ska jag på KUB. Då får jag iaf se om det lever.
<3 <3
Sedan innebär en graviditet att tarmarna flyttas och gör plats för ett kommande barn som ska växa. Du är inte ensam om att känna dig tjock. Det är väl okej för mig, bara magen inte vore så obekvämt i vägen när man sitter upp. Periodvis i helgen har jag mest legat i sängen och tyckt synd om mig själv då det känns konstigt här och var.
Idag har jag jobbat, så det är inte många minuter jag har suttit ner, så vid fyra var jag totalt slut i benen.
Försök se det positiva i att du väntar barn. Visst kroppen kommer förändras, men när väl babykulan kommer hoppas jag du kan glädjas åt det. Den svullna magen nu är nog inte en vacker syn för någon blivande mamma.
Lycka till imorgon! Jag längtar, men det är drygt en månad kvar ... -
Sluta titta på gravida fotomodeller, de utgör ju bara en bråkdel av alla gravida och är ju inte ens stadda på normalkost. Dessutom har de pt och många är hysteriskt nojiga för sin vikt, då hela deras liv står på spel.svea74 skrev 2015-03-09 14:43:31 följande:Jag är i vecka 11 (10+3).
Ja. Du har helt rätt. men är svårt när man är så jävla arbetslojal mot ett jobb jag ändå inte trivs på. Märkligt egentligen.
Å det där med vikten är knivigt. Jag ser ju bara alla smala gravida, typ fotomodeller som bara har en liten fotboll å är i vecka 98 liksom :D
Tittar man på gravidbilder på forum har jag nog bara sett en tjej där det var svårt att se, även närt hon var höggravid, de flesta andra har haft varierande former och olika sorters magar.
Jag har själv fått höra att jag haft liten mage, men det har jag aldrig tyckt själv.
Sedan undrar jag vem som är sugen på sex när illamåendet och tröttheten upptar det mesta av ens tid. Inte jag i alla fall. Så se det som helt normalt. Det finns tid för det med, om man har lust. Jag brukar sällan ha det som gravid. -
Ja du har nog helt rätt... Det har inte gått tidigare, hen brukar gallskrika och gråta hysteriskt tills jag kommer, men här om veckan sov jag på soffan och det funkade. Visst, hen grät/gnällde i sömnen men det gör hen ju med mig också... Pappan lyckades trösta rätt snabbt ändå. Jag sov inte pga hörde allt, men så skönt att slippa ansvar och amningen. Mannen vill att vi kör så när han går över på föräldraledig heltid (i maj) men vi får nog köra nu ändå. Kanske kan jag sova i sängen utan amning efter några nätter... Hoppas.mammalovis skrev 2015-03-09 18:16:09 följande:Det låter som att du skulle behöva ha några amningsfria nätter, så du får sova ikapp. Jag hade det så i ett års tid och det sög verkligen energi. Sedan har hon fortsatt vakna lite då och då på nätterna (är 4 nu). När jag blev gravid var hon 1 år och 9 månader, då satte sambon ner foten och sa att nu lägger jag och tösen oss i vardagsrummet så du får sova. Visst var det en kamp att få henne att somna i spjälsängen, men det hjälpte. Jag var t o m sjukskriven i 4 veckor av kombinationen trötthet, illamående och paniken över att få ett syskon när jag var så trött. Vi lyckades på ett testförsök, månaden innan vi tänkt försöka på allvar.
Tack och lov sov lillasyster över 4 timmar natten till BVC-sköterskan hembesök. Tack och lov hade hon ökat i vikt så pass att vi kunde låta henne sova. Så hon sover mycket bättre än storasyster. Oftast ca 8 på kvällen till 7-8 på morgonen, om hon inte är sjuk förstås - då får man en chock. Sambon är nattuggla så han tar det mesta med äldsta tösens uppvaknanden. Så det behöver inte bli ett likadant barn.
Med första samsov jag, andra fick tidigt ligga i en lift bredvid förutom när jag somnade vid amningen förstås. Om det är den avgörande skillnaden vet jag inte, men de har som sagt helt olika sömnmönster.
När i graviditeten sjukskrev du dig? Fick du gå till läkare eller var det via mvc? Jag har sagt att blir hen sjuk igen så sjukskriver jag mig för jag kommer inte orka. Men nu kommer en intensiv period på jobbet och jag vill inte "svika" där heller. Så hoppas verkligen att jag orkar.
Skönt att höra att det är bättre med lillasyster! Jag hoppas verkligen att det blir så men räknar ändå med att få det likadant som nu. Vill inte drömma och sen få en katastrofsituation :/ -
Beklagar verkligen!Oscli skrev 2015-03-09 09:44:59 följande:
Min oro besannades. Blödningarna ökade igår och värken tilltog. Fick sammandragningar med jämna mellanrum och åkte in på akuten. Medan vi väntade på att få komma in till gynekologen så gick jag på toaletten och då kom allting ut
. Gynekologen gjorde VUL men inget fanns kvar, och det visste jag ju. Behövde inte skrapas eftersom väldigt lite av hinnan var kvar. Just nu känns det väldigt tufft. Gråter och känner mig tom inombords. Förstår ju att det inte var friskt och att det är vanligt med missfall men ändå...
Lycka till med era graviditeter! Jag återkommer till familjeliv om/när det blir aktuellt igen.
-
Det var via läkare på vc i början, runt vecka 8-12, tror jag. Jag tror mitt låga järndepåvärde påverkade, även om jag visste det först senare när bm rekommenderade järntabletter i november när jag skulle föda i juni. Jag var totalt slut och mådde inte bra på jobbet heller, så det var många bäckar.Irlais skrev 2015-03-09 19:07:17 följande:Ja du har nog helt rätt... Det har inte gått tidigare, hen brukar gallskrika och gråta hysteriskt tills jag kommer, men här om veckan sov jag på soffan och det funkade. Visst, hen grät/gnällde i sömnen men det gör hen ju med mig också... Pappan lyckades trösta rätt snabbt ändå. Jag sov inte pga hörde allt, men så skönt att slippa ansvar och amningen. Mannen vill att vi kör så när han går över på föräldraledig heltid (i maj) men vi får nog köra nu ändå. Kanske kan jag sova i sängen utan amning efter några nätter... Hoppas.
När i graviditeten sjukskrev du dig? Fick du gå till läkare eller var det via mvc? Jag har sagt att blir hen sjuk igen så sjukskriver jag mig för jag kommer inte orka. Men nu kommer en intensiv period på jobbet och jag vill inte "svika" där heller. Så hoppas verkligen att jag orkar.
Skönt att höra att det är bättre med lillasyster! Jag hoppas verkligen att det blir så men räknar ändå med att få det likadant som nu. Vill inte drömma och sen få en katastrofsituation :/ -
Beklagar också! Jag hoppas ni återfår krafter till nya försök så småningom.Oscli skrev 2015-03-09 09:44:59 följande:Min oro besannades. Blödningarna ökade igår och värken tilltog. Fick sammandragningar med jämna mellanrum och åkte in på akuten. Medan vi väntade på att få komma in till gynekologen så gick jag på toaletten och då kom allting ut. Gynekologen gjorde VUL men inget fanns kvar, och det visste jag ju. Behövde inte skrapas eftersom väldigt lite av hinnan var kvar. Just nu känns det väldigt tufft. Gråter och känner mig tom inombords. Förstår ju att det inte var friskt och att det är vanligt med missfall men ändå...
Lycka till med era graviditeter! Jag återkommer till familjeliv om/när det blir aktuellt igen.