Oktoberbebisar 2015

Hej alla! Hoppas att ni mår bra. Jag vill bara skriva av mig lite. Är i vecka 14.

Igår när jag och min sambo mös i sängen så började jag blöda hur mycket som helst! Jag gick in på toaletten och det slutade aldrig rinna, jag tog stora bollar med ihoprullat papper och stoppade mellan benen men det bara rann ner på mina ben och jag stod och hyperventilerade och höll på att svimma av chock.

Jag tänkte att nu förlorar jag bebisen. Jag skyndade ner i duschen för att skölja av mig lite snabbt innan vi skulle åka på akuten. I duschen kom mer blod och stora klumpar men inget som liknande bebisen som tur var.

Min sambo kom ner med trosor och maxi-binda och jag slängde på mig leggins och en tröja. Jag stoppade trosan full med papper och vi åkte iväg. Det är tio mil till närmaste akut och den var en fruktansvärd åktur, jag var så rädd.

Vi hade tur och slapp vänta så länge när vi kom fram och det konstaterades att blödningen kom från kanten på moderkakan som växt.
OCH bebisen var okej! Vår lille knodd rörde sig massor och vi var så glada!
Jag trodde aldrig att en så stor blödning skulle kunna vara normal och jag är så glad att vi åkte in. Sen däckade jag i sängen.

Kan ni känna er ensam? Jag känner mig så otroligt ensam. Är sjukskriven sen några veckor tillbaka med foglossning som bara blir värre. Värk varje dag och klarar mest bara av att ligga. Så håller på att bli tokig.

Har en bra vän men hon har fullt upp med sitt och det är svårt att hitta tid för att ses.

Känns som att jag och sambon bara glider ifrån varandra mer och mer. Känner mig dessutom som en dålig mamma då jag inte klarar av att sitta speciellt länge och leka.

Känns som att ingen förstår hur otroligt påfrestande det är för mig att bara gå hemma dag ut och dag in.

Känslan av att vara ensam är otroligt påfrestande psykiskt och jag önskar att jag slapp den!

Var bara tvungen att få skriva av mig.

Jag fattar inte hur man ska ha råd gå hemma. Å jag vill inte 'gå hemma' i ordens rätta betydels (så vida de tinte händer nåt, sjukdom, kolik självklart). Jag får krupp av att bara va hemma - å dessutom UTAN inkomst typ. Jag kommer ju få panik. Är ju som att va arbetslös lite. Fattig som helvete så man kan inte göra nåt ändå av sin lediga tid.

Kollade FK å enligt deras uträkning kunde ja va hemma 7månader för att få UT 9000kr.

Så jag går redan runt med ekonomisk stress och funderar om jag måste försöka hitta ett extrajobb så fort ungen e ute.

Fattar inte alla mammor som har råd hänga på kaféer å äta utelunch varje dag :/

Jag upplever min livmoder som väldigt sned, den ligger väldigt mycket åt höger. Nu äe jag i v 12. Hur är det för er andra ? Har inte kub förrän nästa vecka men jag ska fråga där också..

Jag kan känna igen mig. Jag är nyinflyttad i en stad. Känner ingen direkt. Har ingen att prata med. Visst, en sambo, men känner lite som du. Glider lite isär. Kanske just för att jag känner mig deppig. Vi hånglar aldrig, kramas sällan, har inget dex. Blir ju påfrestande tillslut.
Är sjukskriven på halvtid från jobbet. Pga mental stress. Men är redan nu rädd för att gå hemma på heltid när väl barnet fötts och man är helt ensam.
Ah. Vet inte riktigt vad jag ville få fram med det här meddelandet :)

Men du är inte ensam iaf!

Jag har verkligen inte läst allt nu. Men jag kommer kunna vara hemma i 1 år och 3 månader samt ha dagar kvar att ta ut.

Det beror som sagt på hur väl man båda tjänar. Jag kommer ta ut ca 4-5 dagar i veckan. Vi har inte sparat undan ngra pengar som vi ska leva på under mammaledigheten utan kommer klara oss galant på mammapenning och min sambos lön. Jag kommer få ut ca 14.000 kr/mån ungefär plus min sambos lön :)

Vi är vanliga svenssons som bor i hus på landet med två bilar och allt det där. Så vi är verkligen inte "överklass".

Hej alla! Hoppas att ni mår bra. Jag vill bara skriva av mig lite. Är i vecka 14.

Igår när jag och min sambo mös i sängen så började jag blöda hur mycket som helst! Jag gick in på toaletten och det slutade aldrig rinna, jag tog stora bollar med ihoprullat papper och stoppade mellan benen men det bara rann ner på mina ben och jag stod och hyperventilerade och höll på att svimma av chock.

Jag tänkte att nu förlorar jag bebisen. Jag skyndade ner i duschen för att skölja av mig lite snabbt innan vi skulle åka på akuten. I duschen kom mer blod och stora klumpar men inget som liknande bebisen som tur var.

Min sambo kom ner med trosor och maxi-binda och jag slängde på mig leggins och en tröja. Jag stoppade trosan full med papper och vi åkte iväg. Det är tio mil till närmaste akut och den var en fruktansvärd åktur, jag var så rädd.

Vi hade tur och slapp vänta så länge när vi kom fram och det konstaterades att blödningen kom från kanten på moderkakan som växt.
OCH bebisen var okej! Vår lille knodd rörde sig massor och vi var så glada!
Jag trodde aldrig att en så stor blödning skulle kunna vara normal och jag är så glad att vi åkte in. Sen däckade jag i sängen.

Vad skönt att det såg bra ut! Jag blir 38 i år så jag är orolig att det ska bli dåliga siffror. Sist var jag 35 och fick bra siffror men det säger väl egentligen inget om hur det är nu. Har KUB på tisdag.