Anonym (Bonusmamman) skrev 2015-02-16 08:59:33 följande:
Jag bor tillsammans med en man sedan tre år tillbaka. När vi flyttade ihop så hade han sina barn boendes hos sig på heltid. Men efter ett tag så sa jag ifrån och hans barn började då bo varannan vecka hos mamma och pappa (det blev möjligt då mamman flyttade till samma stad).
Men nu så kan hans barn bara dyka upp huxflux, även under mammaveckan. Detta stör mig nått så otroligt, då jag aldrig kan få vara ifred i mitt eget hem!
Jag har pratat med min man om detta, men han blir bara sur och fräser "mina barn är INTE ivägen i sitt eget hem!!!". Då svarade jag att jo, de är ivägen när de kommer hit på mammaveckan. Då svarar min man "se det då helt enkelt som att de bor här på heltid!"
Det känns som att jag blir helt nertryckt i mitt eget hem. Tillintetgjord, som att mina ord inte är värda ett dyft.
Är det någon mer som är i liknande situation? Vad gör man? Står ut? Separerar? Sätter ner foten ordentligt?
Jag funderar på att prata med hans barn om detta istället, eftersom att deras pappa inte bryr sig om vad jag säger.
Behövde få skriva av mig samt få lite råd.
Anonym (Bonusmamman) skrev 2015-02-16 09:10:51 följande:
Även om han är en stor idiot i vissa fall, så är han den bästa många andra gånger.
Dessutom håller vi på att försöka bli gravida och det är den mannen jag vill ha barn med! Jag har ju sett hur han är mot sina barn under flera år. Han är en superbra pappa, men inte en fullt lika bra make alla gånger. Fast trots allt detta så är han ju mannen i mitt liv. Jag kan inte bara lämna honom - det skulle jag aldrig klara av! Jag älskar honom alldeles för mycket.
(och)
Han är en superbra pappa, men inte en fullt lika bra make alla gånger. Fast trots allt detta så är han ju mannen i mitt liv. Jag kan inte bara lämna honom - det skulle jag aldrig klara av! Jag älskar honom alldeles för mycket.
Nej det är inte "ditt hem". Det är hans och hans barns hem, och eventuellt kanske kan sträckas så långt som "ert" hem då han bodde där med barnen innan ni flyttade ihop.
Japp och vad gör honom till en superbra pappa då?
Jo den enkla grejen han anser inte att hans barn är "i vägen" hemma.
Utan barnen har samma rättighet till HANS hem som han själv har och anser att de skall få lov att vara där på lika villkor som han själv. Heder åt en sådan förälder som den pappan.
Sedan detta med egentid. du valde en pappa som sätter barnen i främsta rummet även över dig. Barnen bodde i huset inna du flyttade in.
Så jag kan kallt säga så här. Barnen har större rätt att vara i huset än du. Det är hans bilogiska barn och han har valt att vara förälder och han väljer att ta ansvar för ungarna med. Det är just detta som gör honom till en hedervärd pappa.
Sedan (så skrev du på ett annat ställe) att barnens mamma bor i lägenhet och det gör att barnen inte vill vara där så ofta tack var det.. Ja just det. Hur kul tror du det är för barnen att bo TRÅNGT hos sin mamma, när de vet att de har bättre plats och utrymme och även tillgång till egen trädgård hos pappan.
Har man vuxit upp i hus, med tillgång i trädgård så är man van vid utrymme, man är inte van vid det trångbodda som det blir med lägenhet om man bor många.
Sedan en fråga., Skall du resonera likadant om du får ett barn tillsammans med honom. Att ert gemensamma barn är i vägen och du inte får "egen tid" då det är så viktigt?
Om inte galocherna passar att pappan vägra att kräva, att ungarna skall bo VV hos mamman när barnen inte vill detta själva, så kanske du skall ta och bli särbo så får du hur mycket egentid du vill.
