Hur ser ni på detta? (Styvförälder).

Aha.

Men det förenklar saken, för då kan hon leta nytt boende och sen bara ta sina grejer och gå utan att utan att behöva bry sig om praktiska saker.

Har kanske missat det, men var står det att det är mannens hus?

Eller du bara antar det?

Personen antar säkerligen bara till mannen och hans barns fördel.

"Detta stör mig nått så otroligt, då jag aldrig kan få vara ifred i mitt eget hem!

Jag har pratat med min man om detta, men han blir bara sur och fräser "mina barn är INTE ivägen i sitt eget hem!!!". Då svarade jag att jo, de är ivägen när de kommer hit på mammaveckan. Då svarar min man "se det då helt enkelt som att de bor här på heltid!"

(och)

Han är en superbra pappa, men inte en fullt lika bra make alla gånger. Fast trots allt detta så är han ju mannen i mitt liv. Jag kan inte bara lämna honom - det skulle jag aldrig klara av! Jag älskar honom alldeles för mycket.

Nej det är inte "ditt hem". Det är hans och hans barns hem, och eventuellt kanske kan sträckas så långt som "ert" hem då han bodde där med barnen innan ni flyttade ihop. 

Japp och vad gör honom till en superbra pappa då?

Jo den enkla grejen han anser inte att hans barn är "i vägen" hemma.

Utan barnen har samma rättighet till HANS hem som han själv har och anser att de skall få lov att vara där på lika villkor som han själv. Heder åt en sådan förälder som den pappan.

Sedan detta med egentid. du valde en pappa som sätter barnen i främsta rummet även över dig. Barnen bodde i huset inna du flyttade in.

Så jag kan kallt säga så här. Barnen har större rätt att vara i huset än du. Det är hans bilogiska barn och han har valt att vara förälder och han väljer att ta ansvar för ungarna med. Det är just detta som gör honom till en hedervärd pappa.

Sedan (så skrev du på ett annat ställe) att barnens mamma bor i lägenhet och det gör att barnen inte vill vara där så ofta tack var det.. Ja just det. Hur kul tror du det är för barnen att bo TRÅNGT hos sin mamma, när de vet att de har bättre plats och utrymme och även tillgång till egen trädgård hos pappan.

Har man vuxit upp i hus, med tillgång i trädgård så är man van vid utrymme, man är inte van vid det trångbodda som det blir med lägenhet om man bor många.

Sedan en fråga., Skall du resonera likadant om du får ett barn tillsammans med honom.  Att ert gemensamma barn är i vägen och du inte får "egen tid" då det är så viktigt?

Om inte galocherna passar att pappan vägra att kräva, att ungarna skall bo VV hos mamman när barnen inte vill detta själva, så kanske du skall ta och bli särbo så får du hur mycket egentid du vill.