Hej! Finns det fler här med bf i november som vill följas åt? 
Är i vecka 5 (4+0) idag, bf 3/11. Andra barnet, har en flicka som fyller 1 den 9/4. Vi vela ha syskon ganska tätt.
Började känna av växtvärk för ett par dagar sedan och ett lätt illamående i morse. Hoppas bara att den lille vill stanna!
Vad roligt att höra allas berättelser! Ni får mig att känna mig tryggare och gladare! :) någon som haft någon liten blödning eller så? Jag haft en liten igår som märktes när jag var på toaletten och ...Ja ni vet. Men i morse så var det nästan ingenting. Läste på internet att det kunde vara en gammal liten blödning från livmodern men blev ändå väldigt nojjig så har inte kunnat sova inatt. Tyvärr får jag inte komma in och kolla så får väl vänta och se :/
Tjoho! Vad kul att se så många novembermammor! :D För mig är det första gången och det känns smått overkligt.
Jag är i vecka 8 (7+1) och beräknad i början av november! Sedan förra veckan mår jag pyton. Har inte spytt men det känns som att jag nästan önskar att få göra det, så att illamåendet kanske försvinner...
Just nu funderar jag på det här med att berätta. Vi har berättat för våra bästa vänner men tänkte vänta några veckor till med att berätta för resten. Men alltså, det är ju nuuu man vill berätta... går inte dölja mitt mående. Funderar på att berätta för jobbarkompisar på måndag, så att de inte tror att jag går omkring och ska ha magsjuka stup i kvart.
Hur har ni gjort? :)
Har sedan början inte haft jättemycket eller jättestora symtom på att man var gravid, lätt illamående, halsbränna, lite molvärk i magen och/eller ryggont och yr men sedan två dagar så är nästan alla symtom som bortblåsta!!! Ev lite illamående om de går mer än 5 timmar mellan man ätit....är detta normalt? Eller kan allt ha avstannat? Var på UL för 4 dagar sedan och då såg vi ett tickande hjärta och de sa att allt såg bra ut. Är i v 7+4. Tacksam för svar 
Du har sett hjärtat, så med största sannolikhet är allt bra.. Tyvärr kan man inte gå på vul varje vecka eller så fort man är orolig, för man kan ändå inte förhindra ett missfall :/ men jag håller tummarna att allt går bra och du har ju inga tecken på motsatsen.. :)
Hej alla blivande mammor!
Stockholms-mamma här, beräknad BF 4, 5 eller 8 nov (beroende på vilken app jag kollar i).
Detta blir barn nr 2, har sedan tidigare en flicka, född i mars 2013.
Mår bra och känner mig inte gravid.
När har ni ringt mvc?
Kollade dagböcker från mina två andra graviditeter och i v 7 har jag börjat spy och blivit sjukskriven och fått kraftig foglossning. Så har väl 2 veckor till med enorm hunger så jag får äta upp mig ordentligt innan dess. Ska iväg på en resa just v 7 med mamma och syster vill ju hålla det hemligt till 12 minst denna gången men blir nog inte så lätt.
Hur ska ni göra?
När har ni ringt mvc?
Kollade dagböcker från mina två andra graviditeter och i v 7 har jag börjat spy och blivit sjukskriven och fått kraftig foglossning. Så har väl 2 veckor till med enorm hunger så jag får äta upp mig ordentligt innan dess. Ska iväg på en resa just v 7 med mamma och syster vill ju hålla det hemligt till 12 minst denna gången men blir nog inte så lätt.
Hur ska ni göra?
Jag är i v 7+3 och är gravid för första gången. (Är dock mamma till en tvååring så det blir andra barnet i familjen). Har längtat sååå efter detta, men svävar inte på de rosa moln jag förväntade mig. Jag är absolut glad, rent intellektuellt liksom, men känslorna hänger inte med om ni förstår. Jag tror det beror på oro för MF, att jag inte tillåter mig känna glädje innan jag vet att allt är som det ska inne i magen. Tröttheten blir dessutom ett handikapp och jag känner mig otroligt oformlig, som en fet valross. Tror nog att allt kommer kännas annorlunda längre fram när det blir mer verkligt för mig att jag faktiskt är gravid.
Känner någon igen sig?
När kan man tidigast se ett hjärta säkert?
Jag är i v 7+3 och är gravid för första gången. (Är dock mamma till en tvååring så det blir andra barnet i familjen). Har längtat sååå efter detta, men svävar inte på de rosa moln jag förväntade mig. Jag är absolut glad, rent intellektuellt liksom, men känslorna hänger inte med om ni förstår. Jag tror det beror på oro för MF, att jag inte tillåter mig känna glädje innan jag vet att allt är som det ska inne i magen. Tröttheten blir dessutom ett handikapp och jag känner mig otroligt oformlig, som en fet valross. Tror nog att allt kommer kännas annorlunda längre fram när det blir mer verkligt för mig att jag faktiskt är gravid.
Känner någon igen sig?