Mallanmillis skrev 2015-04-29 09:49:06 följande:
Så nu har jag ringt och ska få träffa min Bm redan imorgon för samtal och planering så det känns bra att få prata mer med henne efter allt som hänt.
Men alltså denna oron! Det kan inte vara bra att gå runt och tänka så mycket på missfall och liknande. Oroar mig till slut över att oron i sig gör att man får ett missfall. Har blivit knäpp.
Mina symtom : trött, kissar oftare, molvärk ibland. Thats it! Så många här som har illamående m.m och jag vet man ska vara glad så länge man mår bra men just nu vill jag ha lite mer symtom för det skulle nog få mig lugnare. Sen att man ångrar sig så fort illamåendet väl kommer är en annan femma ;) är det bara jag som har få symtom och känner såhär med oron? Behöver något vara fel i grav. Bara för det?
Kram till alla
Jag kände likadant för några dagar sen, tyckte/tycker inte alls att jag har några symtom. Känner mig knappt gravid, gick och oroa mig i kroppen. Men sen efter jag hade berättat för min mamma, så fick hon mig på andra tankar, hon sa 'va glad tills det finns en anledning att vara ledsen' 'det är inte bra att du går runt och oroar dig hela tiden för saker som inte har hänt' nu har jag börjat tänka positivt och det känns mycket bättre, tänk så mycket vi har att se fram emot.
Jag mår inte heller illa, har varken mått illa eller kräkt en endaste gång. Va glad för det. Jag har lite ömma bröst, tröttare, hungrigare, lite molande värk och svullen mage på kvällen. Det som ligger i magen är typ 2-3 mm litet, det är jätte litet. Hur kan vi då 'begära' att vi ska må jätte dåligt? :) jag
Förstår din oro absolut, jag har själv varit där. Men jag har bestämt mig att från och med nu, är det bara positivt. Jag går in v7 på fredag. Änu en sak att glädjas åt. Hoppas det kanske känns lite bättre när du har pratat med Bm imorgon. Styrke kramar!