Hej tjejer!
Jag plussade för någon dag sen och är i v4+1 idag. Det är mitt och min sambos första barn, och vi har BF på självaste julafton. Hoppas att hitta någon som man kan prata med och dela tankar under graviditeten :)
Vi var också på RUL och väntar en frisk liten flicka! Hade också en underbar barnmorska. Blev förflyttad 1 dag bara, så den 29/12 är hon beräknad att titta ut :)
Vad roligt för er alla att allt såg bra ut. Nu längtar jag ännu mer till mitt!!! Varför ska jag behöva vänta så länge?
Vad roligt för er alla att allt såg bra ut. Nu längtar jag ännu mer till mitt!!! Varför ska jag behöva vänta så länge?
Åh lycka till imorgon. Om några dagar är det vår tur. Pratade med en läkare idag som sa att i v 20+ bör man kännaav bebis varje dag och innan dess kan man inte räkna med varje dag å inte heller några tydliga sparkar. Tyckte det va skönt att höra då jag känner liksom du, buffar och fladder som inte alls är starka. Du kan ju fråga imorgon du med och se vad du får för svar...m
Jag ska göra mitt på tisdag. Men jag vill ju veta att allt är bra så att jag kan börja njuta av allt, är så orolig.
Äntligen har jag varit på det efterlängtade rutinultraljudet, det såg ut att vara en frisk liten pojke som jag och sambon väntar. 30 december beräknas krabaten titta ut ???? pga ett mf i bagaget förra vintern har jag inte vågat skriva här inne förens jag fått reda på att det såhär långt ser grönt ut.. hoppas innerligt att kunna finna någon/några att prata & stötta varandra med under grav och fortsatt vidare efter grav. Är 19 och den första att få barn bland de gamla vännerna som snabbt sinat sedan studenten tyvärr, därför känns det lite extra viktigt.
Blev en lite kortare roman dethär tillslut, men hoppas iaf att mitt sena inhopp i tråden är ok 
Äntligen har jag varit på det efterlängtade rutinultraljudet, det såg ut att vara en frisk liten pojke som jag och sambon väntar. 30 december beräknas krabaten titta ut ???? pga ett mf i bagaget förra vintern har jag inte vågat skriva här inne förens jag fått reda på att det såhär långt ser grönt ut.. hoppas innerligt att kunna finna någon/några att prata & stötta varandra med under grav och fortsatt vidare efter grav. Är 19 och den första att få barn bland de gamla vännerna som snabbt sinat sedan studenten tyvärr, därför känns det lite extra viktigt.
Blev en lite kortare roman dethär tillslut, men hoppas iaf att mitt sena inhopp i tråden är ok
Nån mer som har moderkakan i framvägg och hur har ni det med sparkar och fosterrörelser isåfall?