BF Januari 2016 :)

Tyvärr hjälper inte duschen så länge man har avslag, man får inte ha sex för infektionsrisken. Man får väl helt enkelt försöka va påhittig och hitta andra alternativ

Ja, men det är ju så typiskt att man inte kan ha när man känner lust. Förstår er att ni inte vågar ha riktigt med tanke på er tidigare historia. Min man vågade inte sista tiden för han var rädd förlossningen skulle starta tidigare, haha, tji fick han när bebis kom tidigare ändå.

Låter som att en del i problemet ligger i att din sambo är en riktig föreningsmänniska och kanske förväntar sig att hans ex också ska vara lika engagerad. Om bonusarnas mamma hade vart normalt funtad så hade jag tänkt att man kan kräva att hon skulle se till så att barnen går på sina träningar och matcher och att hon betalar halva avgiften för idrotten. Sen skulle jag inte tyckt det vore konstigt alls om hon istället för att stå i en kall hockeyrink och tittat på träningen vart ute och lekte med tvååringen, gått en promenad, åkt och handlat eller helt enkelt gjort nåt helt annat. 

Jag tror att man gör sina barn en björntjänst om man gör en massa saker som man själv inte vill göra bara för barnens skull. Jag tror att det är mkt bättre att hitta saker som man kan göra tillsammans med barnen som både den vuxne och barnet uppskattar att göra. Jag tror att bland det viktigaste man kan lära sina barn är att känna sig trygg och älskade även när de inte får all uppmärksamhet eller allt är på deras villkor. 

Nu har jag kommit upp liiite över vattenytan och orkat gå in här igen och läsa och blev så glad att du ändå verkar tycka att det mesta gått bra efter omständigheterna! Det var en stor pojke så kanske inte så konstigt egentligen att det blev en sådan påfrestning, men det är ju inte alltid lättare att hantera något som händer bara för att det är logiskt att det blev så. Du är så stark som tog dig igenom allt trots att du var så rädd!

Just detta med att efter en helt komplikationsfri graviditet få en svår förlossning och känna sig svag och orörlig, "hospitaliserad", tyckte/tycker jag är fruktansvärt för jag var när det kom till kritan helt oförberedd på det även om jag rent intellektuellt hade sagt till mig själv flera gånger under graviditetens slutskede att alla graviditeter är olika och att man inte kan veta hur ens egen förlossning kommer gå.

Jag har hjälpt till att plocka lite här hemma efter att vi kommit hem men kom på mig själv med att böja mig (som jag inte får efter snittet) bara för att jag vill försöka komma tillbaka till det normala. Bara en sådan sak som att jag alltid brukar gå jättesnabbt jämfört med andra och nu kan vi bara gå 5-15 minuter en gång per dag, dels för att han vill amma hela tiden (mellan 11-15.30 igår ammade han en gång i timmen) och dels för att jag har så ont i magen att jag måste gå superlångsamt och pausa efter en stund. Det känns så jobbigt för jag hade ändå förväntat mig en relativt smidig förlossning och återhämtning eftersom jag hade en så lätt graviditet. Skriver mer i ett eget inlägg men ville skriva till dig först för vi verkar ju haft det så lika innan vi fick barn. Hoppas du känner dig starkare snart!

Ja det är delvis sant. Fast hon avsa sig allting i samband med idrotten förra året. Betalar inte heller.

Men nu ska hon tydligen göra det igen, lite iaf. Är glad hockeyn är över för där var man tvungen stt stanna på de flesta träningar, hjälpa till med utrustningen osv.

Innebandyn kan man lämna av på och sen är den i hallen där sambon jobbar så han kan sitta med jobb och få ledig tid andra dagar.

Fotbollen ska ha fysträning vid löpslingorna under våren och då kan vi eller bara sambon passa på att dra 5 km spåret med barnvagnen. Så det finns möjligheter till annat jämfört med hockeyn.

Jag går gärna på någon match och Arvid lär få följa med men är inte förtjust i tanken att bara se sambon tisdag, torsdag och lördag ( träningsfria dagar)

Men han har lovat att Arvid kan komma med honom när matningen tillåter osv. Så får ju jag göra detsamma sen när han är föräldraledig, ta honom kvällstid.

Hej igen! Ser att vi fått många nya bebisar, stort grattis till alla! Ska försöka läsa ikapp senare idag för det är ju många dagar som jag inte varit härinne. Tack igen till er som skrivit till mig, det betyder mycket!

I fredags fyllde vår son en vecka och fredag och lördag var bra dagar där inget dåligt hände, även i onsdags var bra (söndagen har precis börjat här i USA och ligger fortfarande i sängen, men hoppas att idag också blir bra. Vi kom hem från sjukhuset i tisdags kväll och vår sons första vecka har varit både den finaste och värsta tid i mitt liv. Jag kände ju hela tiden att något var fel eftersom jag hade så ont och inte kom upp ur sängen, och det var det också. Vår första kväll hemma började fruktansvärt för att vi inte tänkte på att beställa mina mediciner till ett dygnet runt öppet apotek när vi skulle lämna sjukhuset (här kan man tydligen inte hämta ut den var man vill om man vill använda sitt recept och därmed inte behöva betala lika mycket, utan måste bestämma ett specifikt apotek) och dels så fick man ingen första dos att ta med sig, vilket jag alltid fått efter svenska sjukhusbesök just för att man inte ska behöva stressa till apotek. Vi lämnade sjukhuset vid 20-tiden, sedan behövde han amma, sedan behövde vi äta, sedan behövde han amma igen och sedan skulle min man åka till Apoteket efter det tänkte vi. Bara det att efter den andra amningen kunde jag omöjligen ta mig upp ur sängen, hade jätteont överallt och överfylld blåsa. Så då fick min man hämta något att kissa i och sedan hjälpa mig att hålla - kändes återigen väldigt förnedrande, vet inte om det var värre än att han såg mig kissa ner mig totalt på sjukhuset för att jag inte hann till toa men det kändes hemskt, även om min man skötte det som om det var naturligt. JAG vet ju dock att det inte alls är det för oss för han är absolut inte en sådan frigjord person som t ex rapar, fiser eller går på toa med olåst dörr så jag började ju storgråta att "du kommer aaaldrig kunna se på mig på samma sätt efter det här" och han försökte trösta att det inte alls gjorde honom något, yeah right. Hemskt.

Sedan kom jag fortfarande inte upp trots att blåsan tömts för vid den tiden hade ju alla mediciner gått ur kroppen, så då fick an lämna mig där i sängen och åka till ett dygnet runt öppet apotek och betala svinmycket mer för mina mediciner och inte kunna få tillbaka på försäkringen för att vi inte använde recept (denna lösning fick vi reda på av sjukhuset när vi ringde dit i panik för att vi inte fick tag på min medicin, sjukt surt). Sedan kom han hem kanske vid 22.30 och jag kunde lämna sängen och duscha av kisset en lååång halvtimme senare när medicinerna äntligen verkat. Så det var ju inte direkt en bra start på vistelsen hemma, fruktansvärt traumatiskt kände jag. Fortsättning följer i nästa inlägg, bäst att posta så jag inte tar upp hela sidan .

och då har vi som sagt inte med en normaltfuntad mamma att göra. Låter som det blir bra för alla att slippa hockeyn. Det är ju en jäkla skillnad för en 11 åring att ta med sig grejer till fotboll/innebandy jämfört med hockey. Tycker det låter helt orimligt att din sambo ska vara iväg och titta på barnens träning 4 kvällar i veckan, visserligen bara varannan vecka (eller?) Är det han allra helst vill göra med sin tid? Eller gör han det för barnens skull? Det låter dock bra att ni kan kombinera barnens träningar med att en andre får ensam tid osv.

När jag var lika gammal som din äldsta bonus så bodde jag i stallet, inte fasen satt min föräldrar och tittade på mig när jag var där. De hämtade och lämnade mig och såg till att jag hade mat med mig så jag klarade mig, ibland fick jag åka ena vägen själv med tåg och buss. Jag älskade det även fast ingen förälder stod bredvid och bekräftade hur duktig jag var.

SEVEN!! Vad underbart att höra ifrån dig!! Har tänkt en massa på dig!! <3

Seven - så underbart att höra ifrån dig. Jar undrat och tänkt så mkt på hur du har det!

Låter som du har det väldigt jobbigt, tänk så troligt stark du är!! Alla mina sympatier för dig, hoppas verkligen att det kommer bli bättre snabbt för dig. Du är en kämpe!! Massa kramar <3

Håller med de andra, Seven, vi har allt tänkt på dig ska du veta!